Hej!
Jag är i vanliga fall en glad positiv person som gillar livet. Just nu tycker jag dock att livet inte är så snällt mot mig och min man. Vi kan ju inte få barn på naturlig väg! Vi som älskar varandra ohämmat, vi som byggt upp en trygg tillvaro för ett barn att växa upp i, ett hem med obegränsat med kärlek.. Varför??
För snart fyra månader sedan fick vi beskedet... Min mans spermier duger inte. De är för få och dessutom långsamma, eller- inte målinriktade som läkaren sa. Min man som är så målinriktad? Fy f-n tänkte vi, världen rasade samman för en stund. Vi som hade försökt tappert varje månad, räknat och prickat in och sedan blivit besvikna varje månad. Allt slit- helt i onödan! Enligt vår läkare har vi ingen direkt chans att lyckas på naturlig väg..
Nu har vi satt igång med vår första IVF-behandling och det känns jättebra. Så mycket känslor som surrar runt i kroppen just nu, det går väl inte att beskriva i ord. Men några ord som ligger nära tillhands är FÖRVÄNTAN, HOPP, RÄDSLA, SORG.
Vi har en katt som vi älskar och han är vår bebis, han har stöttat oss igenom många jobbiga stunder och vi är så glada att ha honom som en del av vår lilla familj!
Vill avsluta med att säga att jag tycker det är fantastiskt skönt att kunna prata med männskor i liknande situation, det är ett enormt stöd för mig!
Uppdatering 110224:
Påbörjade vårt första IVF- försök 24/12 2010. Många långa dagar med en hel del biverkningar och en emotionellt ganska slitsam tid. Sedan började stimuelringen- mycket roligare. Den 2/2 fick vi tillbaka ett perfekt litet embryo!! Sedan började den så kallade ruvartiden, också den ganska slitsam och mycket emotionellt påfrestande. Den 17/2 tog vi ett graviditetstest- och det var POSITIVT!! Jag är gravid!? Kan inte fatta det!! Båda jag och min man gråter och tackar gud för denna gåva! Låt nu detta lilla få stanna hos oss! Jag lovar att vi ska ta hand om det, så gott det bara är möjligt!! Tack tack tack- jag är så tacksam!!
Uppdatering 110413:
Är nu i v 13 (12+2) och det känns fortfarande overkligt som bara den. Är fortfarande så oerhört tacksam för att vi fått denna gåva! Magen har börjat växa lite nu och det känns superbra. Vi har sett lilla parveln på VUL flera gånger och det har sett bra ut hittills. Nästa stora grej är nu det stora UL i v 18-19.
Uppdatering 110518:
Nu har vi varit på RUL (det stora ultraljudet) och det gick toppen. Jag är i v 18 (17+2) nu. Allt såg bra ut och vi är givetvis superglada för det!
Vi ville veta kön, men det ville inte bebis ;) Den låg med benen i kors och händerna för, haha! Vi har tänkt att boka ett privat ultraljud då vi verkligen vill veta! Återkomer med fler detaljer kring det..
Uppdatering igen 110529:
Nu har vi, nyfikna som vi är, gjort ett ultraljud för att ta reda på könet :) Till vår stora lycka såg allt fortfarande bra ut och vi väntar en liten TJEJ!!! När barnmorskan talade om det kom tårarna! Jag är nog världens lyckligaste!!!!
Uppdatering 110905:
V. 34 (33+0) Nu är det ca sex veckor kvar till BF för vårt lilla underverk. Allt känns så fantastiskt och otroligt overkligt. Jag mår bra och lilla kickan växer fint i magen. Nu har hon börjat bli tung och det är lite svårt att få en god natts sömn :) Vi längtar så efter henne!!!
UPPDATERING 111007
Nu är vi framme!!! Hon är här! Hon är perfekt, hon är superfin och hon är alldeles underbar! Vi är så lyckliga alla tre! TACK!!!!
Jag är mamma, han är pappa och hon är vår dotter!! LYCKA!!!
UPPDATERING 111208
Nu är vår lilla tjej lite drygt två månader gammal. Hon är helt underbar! Hon håller oss vakna en hel del på nätterna och vi upplever bägge en sömnlöshet som man aldrig kan förbereda sig på! Hon är värd allt slit man kan tänka sig och lite därtill. Allt fungerar bra, tom amningen tack för det! Vi älskar henne oändligt!! Livet som mamma och mammaledig passar mig känner jag :)
Jag är i vanliga fall en glad positiv person som gillar livet. Just nu tycker jag dock att livet inte är så snällt mot mig och min man. Vi kan ju inte få barn på naturlig väg! Vi som älskar varandra ohämmat, vi som byggt upp en trygg tillvaro för ett barn att växa upp i, ett hem med obegränsat med kärlek.. Varför??
För snart fyra månader sedan fick vi beskedet... Min mans spermier duger inte. De är för få och dessutom långsamma, eller- inte målinriktade som läkaren sa. Min man som är så målinriktad? Fy f-n tänkte vi, världen rasade samman för en stund. Vi som hade försökt tappert varje månad, räknat och prickat in och sedan blivit besvikna varje månad. Allt slit- helt i onödan! Enligt vår läkare har vi ingen direkt chans att lyckas på naturlig väg..
Nu har vi satt igång med vår första IVF-behandling och det känns jättebra. Så mycket känslor som surrar runt i kroppen just nu, det går väl inte att beskriva i ord. Men några ord som ligger nära tillhands är FÖRVÄNTAN, HOPP, RÄDSLA, SORG.
Vi har en katt som vi älskar och han är vår bebis, han har stöttat oss igenom många jobbiga stunder och vi är så glada att ha honom som en del av vår lilla familj!
Vill avsluta med att säga att jag tycker det är fantastiskt skönt att kunna prata med männskor i liknande situation, det är ett enormt stöd för mig!
Uppdatering 110224:
Påbörjade vårt första IVF- försök 24/12 2010. Många långa dagar med en hel del biverkningar och en emotionellt ganska slitsam tid. Sedan började stimuelringen- mycket roligare. Den 2/2 fick vi tillbaka ett perfekt litet embryo!! Sedan började den så kallade ruvartiden, också den ganska slitsam och mycket emotionellt påfrestande. Den 17/2 tog vi ett graviditetstest- och det var POSITIVT!! Jag är gravid!? Kan inte fatta det!! Båda jag och min man gråter och tackar gud för denna gåva! Låt nu detta lilla få stanna hos oss! Jag lovar att vi ska ta hand om det, så gott det bara är möjligt!! Tack tack tack- jag är så tacksam!!
Uppdatering 110413:
Är nu i v 13 (12+2) och det känns fortfarande overkligt som bara den. Är fortfarande så oerhört tacksam för att vi fått denna gåva! Magen har börjat växa lite nu och det känns superbra. Vi har sett lilla parveln på VUL flera gånger och det har sett bra ut hittills. Nästa stora grej är nu det stora UL i v 18-19.
Uppdatering 110518:
Nu har vi varit på RUL (det stora ultraljudet) och det gick toppen. Jag är i v 18 (17+2) nu. Allt såg bra ut och vi är givetvis superglada för det!
Vi ville veta kön, men det ville inte bebis ;) Den låg med benen i kors och händerna för, haha! Vi har tänkt att boka ett privat ultraljud då vi verkligen vill veta! Återkomer med fler detaljer kring det..
Uppdatering igen 110529:
Nu har vi, nyfikna som vi är, gjort ett ultraljud för att ta reda på könet :) Till vår stora lycka såg allt fortfarande bra ut och vi väntar en liten TJEJ!!! När barnmorskan talade om det kom tårarna! Jag är nog världens lyckligaste!!!!
Uppdatering 110905:
V. 34 (33+0) Nu är det ca sex veckor kvar till BF för vårt lilla underverk. Allt känns så fantastiskt och otroligt overkligt. Jag mår bra och lilla kickan växer fint i magen. Nu har hon börjat bli tung och det är lite svårt att få en god natts sömn :) Vi längtar så efter henne!!!
UPPDATERING 111007
Nu är vi framme!!! Hon är här! Hon är perfekt, hon är superfin och hon är alldeles underbar! Vi är så lyckliga alla tre! TACK!!!!
Jag är mamma, han är pappa och hon är vår dotter!! LYCKA!!!
UPPDATERING 111208
Nu är vår lilla tjej lite drygt två månader gammal. Hon är helt underbar! Hon håller oss vakna en hel del på nätterna och vi upplever bägge en sömnlöshet som man aldrig kan förbereda sig på! Hon är värd allt slit man kan tänka sig och lite därtill. Allt fungerar bra, tom amningen tack för det! Vi älskar henne oändligt!! Livet som mamma och mammaledig passar mig känner jag :)
Ålder
41 år
Civilstatus
Gift
Personlighet
Ambitiös
Glad
Kontrollfreak
Morgonmänniska
Nyfiken
Omtänksam
Snäll
Social
Intressen
Fotografi
Konst
Musik
Psykologi
Shopping
Skönhet/Mode
Musik
Klassisk
Pop
Rock
Husdjur
Katt