Hej,
Jag hamnade på familjeliv efter intensivt googlande efter tips på hur man blir gravid. Och upprepade besvikelser när vi inte lyckas bli det. Det är skönt att ha hittat ett forum med fler i samma situation.
Vi har försökt att "aktivt" skaffa barn sedan juni 2013. Vi har försökt med ägglossningsstickor och diverse husmorsknep, och slutade använda skydd redan i april 2013.
Jag trodde att jag skulle bli gravid på första aktiva försöket. Och började bli frustrerad efter kanske femte.
Vi har gått på utredning, och förutom cystor i livmodern och tidigare cystor på äggstockarna, och en något oregelbunden mens, har varken jag eller min partner några "kända fel".
IVF 1
I maj/juni 2014 gjorde vi vårt första IVF-försök, korta protokollet.
Vårt första IVF-försök (med återföring av 5-dagars blastocyst) ledde till graviditet. Vi var överlyckliga.
Vid ultraljudet i vecka 9+2 visade det sig att fostret dött i vecka 8+5. Det var en enorm sorg och början på en tuff tid, med misslyckat abortförsök och akut skrapning.
IVF 2
Den 20 oktober gjorde vi vårt andra IVF-försök. Ostimmulerat FET med ÄL-spruta + Lutinustabletter under 19 dagar. Även denna gång återfördes en 5-dagars blastocyst. Återföringen lyckades bra, med ett ultraljud direkt efter insättningen visade barnmorskan att embryot hamnat "mitt i prick". Därmed har vi fina odds. Men jag har svårt att känna hopp och någonslags lycka.
Nu går jag åter och ruvar. Mycket räddare än förra gången. Och dagarna kan nog inte gå långsammare.
UPPDATERING 1501117: Vårt andra IVF-försök lyckades! Jag är nu i vecka 15+3 och den värsta oron för MF börjar lätta.
Genomgår en tuff graviditet med blodbrist, trötthet, yrsel, problem med mage och ett konstant illamående. Hade aldrig kunnat föreställa mig att en graviditet kunde vara så tuff!
De stora ljuspunkterna i tillvaron är besöken hos BM och framförallt våra UL. Tänk när man kan känna sin bebis varje dag, vilket lugn och vilken lycka!
Jag hamnade på familjeliv efter intensivt googlande efter tips på hur man blir gravid. Och upprepade besvikelser när vi inte lyckas bli det. Det är skönt att ha hittat ett forum med fler i samma situation.
Vi har försökt att "aktivt" skaffa barn sedan juni 2013. Vi har försökt med ägglossningsstickor och diverse husmorsknep, och slutade använda skydd redan i april 2013.
Jag trodde att jag skulle bli gravid på första aktiva försöket. Och började bli frustrerad efter kanske femte.
Vi har gått på utredning, och förutom cystor i livmodern och tidigare cystor på äggstockarna, och en något oregelbunden mens, har varken jag eller min partner några "kända fel".
IVF 1
I maj/juni 2014 gjorde vi vårt första IVF-försök, korta protokollet.
Vårt första IVF-försök (med återföring av 5-dagars blastocyst) ledde till graviditet. Vi var överlyckliga.
Vid ultraljudet i vecka 9+2 visade det sig att fostret dött i vecka 8+5. Det var en enorm sorg och början på en tuff tid, med misslyckat abortförsök och akut skrapning.
IVF 2
Den 20 oktober gjorde vi vårt andra IVF-försök. Ostimmulerat FET med ÄL-spruta + Lutinustabletter under 19 dagar. Även denna gång återfördes en 5-dagars blastocyst. Återföringen lyckades bra, med ett ultraljud direkt efter insättningen visade barnmorskan att embryot hamnat "mitt i prick". Därmed har vi fina odds. Men jag har svårt att känna hopp och någonslags lycka.
Nu går jag åter och ruvar. Mycket räddare än förra gången. Och dagarna kan nog inte gå långsammare.
UPPDATERING 1501117: Vårt andra IVF-försök lyckades! Jag är nu i vecka 15+3 och den värsta oron för MF börjar lätta.
Genomgår en tuff graviditet med blodbrist, trötthet, yrsel, problem med mage och ett konstant illamående. Hade aldrig kunnat föreställa mig att en graviditet kunde vara så tuff!
De stora ljuspunkterna i tillvaron är besöken hos BM och framförallt våra UL. Tänk när man kan känna sin bebis varje dag, vilket lugn och vilken lycka!
Ålder
42 år
Civilstatus
Sambo
Personlighet
Ambitiös
Omtänksam
Social
Intressen
Heminredning
Resor
Trädgård
Träning
Husdjur
Hund