Anonym (Hej) skrev 2011-05-27 11:55:18 följande:
Det jag reagerade först på var din rubrik, "ska jag försörja henne???". För mig (och maken) är det självklart att "Familjen AB" är en enhet. Ska man mäta summan pengar var och en lägger in varje månad kan man lika gärna börja titta på en mängd andra parametrar (energi i form av lek med barnen, energi i form av att orka vara gravid, energi i form av hushållsarbeter, mängden kärleksförklaringar osv osv osv ). Nu menar jag inte att det är så att din tjej står för all "mjukvara", utan bara det att för oss är pengasumman inte mer väsentligt än något annat i sammanhanget. Och man bidrar med så mkt man har möjlighet till vare sig det gäller pengar eller annat.
Jag arbetar minst lika mkt som min man, oftast mer, men tjänar betydligt mindre. Han stod också för alla räkningar osv under en period av min studietid så att jag (i förlängningen VI) slapp fler lån.
Givetvis tycker jag inte att det är ok att en arbetslös partner sitter på rumpan framför Tvn dagarna i ända utan att försöka hitta en försörjningskälla, jag hade aldrig accepterat det som partner. Men under olika perioder i livet få man stötta varandra och familjen, hela tanken är väl att man är starkare som en gemensam enhet jämfört med summan av styrkorna hos de enskilda individerna?
Hade jag varit din fru hade jag tyckt att det kännts superkonstigt att äga den summan pengar själv i familjen. Jag förstår att det är en lite komplex situation, särskillt med tanke på att hennnes föräldrar ämnat pengarna för HENNE. Finns det itne någon medelväg att gå? Typ att en del av summan behålls som enskild egendom, medan resten tillägnas familjen? Känns såklart alltid lite oromantiskt att diskutera frågor av detta slag, men tror att en kunnig ekonomisk rådgivare skulle kunna ge er mer kött på benen.
Problemet som jag ser det är att pengarna skapar obalans och bristande tillit. Varför ska en i ett äktenskap ha stora ekonomiska fördelar? Jag tror det kan skapa stora problem i äktenskapet.