Ska jag försörja henne???

Om hon bestämmer sig för att dela allt med mig så delar vi allt. Men bestämmer hon sig för att hon inte vill dela gåvan så delar vi upp allt annat och skriver ett äktenskasförord där det ska stå att allt vi hade innan ektenskapet, allt vi tjänar, får eller ärver ska vara respektivtes enskilda egendom. Om hon inte går med på något av dessa alternativ så har jag sagt att vi ska skiljas.

Din fru har ingen trygghet utan pengarna. Du har ditt jobb. Hon har inget. Hon kan inte studera enligt dig då hennes betyg inte räcker till. Du vill inte vara föräldraledig för att du förlorar pengar.
Pengarna är en gåva från hennes föräldrar. Har jag fattat rätt?

Hon har antagligen fått föräldrapenning och nu a-kassa? Så hon bidrar antagligen på ngt sätt.
Hur mycket anser du att din fru kostar dig i månaden?

Om jag ansåg att jag bidrog till familjen hade jag gett tillbaka dessa till mina föräldrar att förvalta. Min man har massvis med mark som är värd massor med pengar som han fått av sina föräldrar. Jag skulle inte göra anspråk på dessa om vi separerade. Skulle ha rätt till det men anser att det är moraliskt fel. Var och en gör väl vad den känner är rätt osv.
För mig känns det fel som du tänker och jag tror inte att din fru tänker gnidda med pengarna. Kanske kan hon lägga dessa som handpenning på ett framtida husköp?

Ett bråk om dessa pengar kan aldrig leda till ngt positivt tror jag.

Skiljas låter väl lite drastiskt. Då är det nog inte pengarna som är problemet i erat förhållande... Skulle aldrig ställa upp på en partner som hotar med skilsmässa för en sådan sak. Nu förstår jag helt klart dina svärföräldrar. De litar inte på dig, så de skyddar sin dotter.

Vad händer när dina föräldrar dör? kommer du ärva något från dem? Bostad, kapital, värdeföremål? Har du pratat med dem vad de har skrivit i sina testamenten?

Så om ni köper ett hus ihop så får hon ut pengarna så går pengarna hon lagt in i detta tillbaka till henne vid ev försälning, eller vad menar du? Ni komemr väl äga huset ihop?

kan förstå dig vad gällande delad ekonomi, inga sidobuffertar ska väl räknas bort om man hjälps åt med allting. så har i alla fall inte vi gjort... mitt sparkonto har gått till leverne under kassa tider, och hade faktiskt inga problem med det även om det kändes lite sorgligt såklart

csn är det ju som gäller för vidare studier...

men om du nu har en god inkomst och ni klarar er bra så kanske inte pengarna borde vara en så stor nagel i ögat på dig? hade förstått om ni vänder på pengarna nu men det gör ni ju inte såvitt jag förstår?

ni måste ju lösa det här tillsammans,
ser det ändå som långt viktigare att ni har goda förutsättningar NU och kan ha hennes undanlagda pengar vid nödfall?

Håller med ovanstående.

Du verkar helt fixerad vid det ekonomiska.
Ser du inget immateriellt värde i att ha henne som partner och mor till ert barn?
Om svaret är nej där så tycker jag snarare att hon borde skilja sig fortast möjligt!

Om den ekonomiska biten är så viktig för dig, så skulle du ha letat dig en fru med samma inkomst som du helt enkelt! Det är ju SJÄLVKLART att du ska ta en större del av utgifterna om hon är gravid, hemma och tar hand om era gemensamma barn, och sedan kanske inte tjänar lika mycket som du. Vad är man för människa om man ens resonerar som så att man "tvingas försörja henne". Bör man inte vilja ta hand om sin respektive och sina barn? Oavsett kön! Det är också SJÄLVKLART att hon ska bidra så gott hon kan till er gemensamma kassa, av det hon tjänar. Jag tyckte först att detta var en svår fråga, eftersom jag förespråkar helt gemensam ekonomi men också inser att det finns en svårighet i att miljonen är pengar hennes föräldrar sparat till henne - och gett henne "öronmärkta". Ofta kan det nog vara bra att ärvda pengar, gåvor av det här slaget och dylikt, behandlas som enskild egendom. De pengarna kommer båda till gagn så länge man är tillsammans, men tillfaller "rätt person" om man går skilda vägar. Det blev dock BETYDLIGT enklare när du dessutom skrev att du förklarat att ni ska skiljas om hon inte accepterar dina villkor...!  ALDRIG att jag ens skulle överväga att dela några pengar med en man som resonerar som du! Om förhållandet inte betyder mer än så, så är det som många säger inte pengarna som är problemet. Det är en sak att se det som ett potentiellt problem, ett HELT annat att ställa ultimatum på det viset. Man kan prata, ta hjälp och lösa problemet - som egentligen inte borde vara ett problem utan bara en ynnest. Vilken ynklig karl!