Beräknad födsel i November? Se hit! :)
Eftersom jag har skapat tråden tog jag mig friheten att lägga till BF-listan högst upp Så jag ska försöka hålla koll om någon mer lägger till sig och då uppdatera i listan där uppe.
Eftersom jag har skapat tråden tog jag mig friheten att lägga till BF-listan högst upp Så jag ska försöka hålla koll om någon mer lägger till sig och då uppdatera i listan där uppe.
Nämen det blev ju inte bra! Nu ligger det ju 2 listor där högst upp.. Och verkar inte gå att radera när man väl har skrivit och publicerat där Så jag rör till det!
Och i de 10 dagarna räknas inte lördag och söndag in? Så det blir totat 2 hela veckor?
Idag är det en ganska så tung och otålig dag. Jag känner mig sådär rastlös i hela kroppen samtidigt som varenda liten del i den ömmar och gör ont. Jag har fått en hel del vatten i både fötterna och händerna och det gör ont att böja fingrarna och så, känner mig helt stel i lederna Magen är stor och otymplig, och för det mesta alldeles stenhård. Tänk att man snart har gått 9 månader...
Idag är det exakt 2 veckor kvar - om skrutten inte väljer att komma tidigare - Jag kan knappt förstå det... Jag längtar så jag snart går sönder. 2 veckor känns som en hel väldigt lång evighet, men samtidigt vet jag ju hur fort tiden går. Om 2 små ynka veckor har vi en liten hos oss.. då kommer det inte längre bara vara jag och Johan här utan ytterligare en liten liten helt underbar person som vi ska ta ansvar för och ta hand om. Det är så galet STORT när man tänker efter! Jag vill känna den där mjuka varma huden, nu! Så otålig..
Är jag lättretad eller vad? Min sambo jobbar ju på vardagarna och de går oftast ut och äter lunch. Och nyss hade han lagt upp ett kort på Facebook på ett glas rödvin och skrivit typ "Fredagslunch - det goda livet".. Hallå eller?
Det är MAX 2 veckor kvar till skrutten kommer och han går ut och äter lunch och dricker rödvin? Jag vet att ett litet glas vin inte gör någon skillnad och att han ändå skulle kunna köra om det skulle behövas osv.. Är egentligen inte det som stör mig. Det är nog mest att här sitter jag hemma dag in och dag ut och orkar ingenting. Svullen och ont i varenda del av kroppen, tänker och funderar inför det stora som väntar, ordnar och boar.. Och så är han ute och lever "det goda livet"?
Jag är nog bara väldigt känslig, men fy jag är trött på detta nu... Längtar efter att skrutten ska komma ut och önskar att mannen min kunde få känna hur det känns att vara höggravid
Här verkar det hända saker för många! Skoj! :) Jag känner i princip ingenting som skulle vara ett tecken på att skrutten planerar att komma ut snart. Men trots att jag börjar bli väääldigt trött på att vara gravid nu så gör det ingenting om h*n håller sig 13 dagar till och kommer den 10e som är planerat :)
babyväntan:
Synd att vändningsförsöket inte lyckades. Hur känns det nu när ni vet att det definitivt blir ett planerat snitt då?
Vi ska ju göra vårt snitt och få vår underbara efterlängtade skrutt den 10e! Kanske blir samma dag som dig då till och med :)