Beräknad födsel i November? Se hit! :)

Ja det var verkligen värt det! Oavsett hur ont det gjorde eller hur orolig man varit inför det så känns det skönt nu efteråt att vi ändå gjorde det, för skruttens skull.

AnnelieJohan:
Jo absolut! Jag kände mig dock inte så orolig över hur jag skulle bli och läka efter en vanlig förlossning, det är ju ändå någonting naturligt för kroppen. Mer nervös nu inför snittet och hur ärret kommer bli, läkning osv. Men vi har ändå funnit oss till ro med att det är såhär det kommer bli och det får blir bra det också :) En dag i taget både nu inför men men även efteråt sen.

love11:
Tack! Ja det är så spännade! Max 3 veckor kvar! :) Overkligt!

Jo det har du rätt i. Imorgon är det MAX 3 veckor kvar tills skrutten är här hos oss En väldigt galen och märklig känsla, men samtidigt underbar!

Jag är ledsen att behöva komma med ett deppigt inlägg mitt i all glädje och lycka.. Men jag vet inte riktigt vart jag ska vända mig för att få ur mig allting. Hoppas det är okej tjejer.. Ber om ursäkt redan i förväg för ett långt och ledsamt inlägg.

Efter att ha varit på vändningsförsöket igår kändes allt helt okej.. Vi fick ett besked om att skrutten inte ville vända på sig och därmed blir det ett planerat snitt den 10e november. Vi accepterade det både jag och min sambo och kände oss nöjda med att i alla fall ha gjort det vi kunnat för att få en vanlig förlossning. Men så idag känns allt helt konstigt och jag har flippat ur totalt.. Känner mig så ledsen och orolig över allting och idag gör jag ingenting annat än att gråta och oroa mig.

Tänk om det sätter igång tidigare än den 10e och vi får åka upp och göra ett akut snitt? Då kommer jag antagligen att sövas och Johan kommer inte få vara med när skrutten kommer ut.. Vi som skulle andas igenom allting tillsammans, precis som vi har tränat på. Livrädd för att inte ha Johan nära när det väl blir dags sen.. Och efter ett snitt blir man väl kvar längre på sjukhuset och då betyder det att vi kommer få färre dagar tillsammans här hemma innan Johan måste gå tillbaka till jobbet.. Kommer jag klara att vara ensam hemma då nysnittad och med en liten bebis?

Jag är så oerhört lycklig och glad för att vi ska få lilla skrutten, ja ni vet ju alla den känslan inuti. Den går ju inte att beskriva, det känns som jag ska gå sönder av längtan och kärlek för detta lilla barnet! Men så gråter jag.. och så får jag dåligt samvete för att jag gråter och tänker att skrutten känner av och hör att jag är ledsen. Vill inte att h*n ska tro att jag inte är glad att h*n finns och ska komma till oss.. Det låter så dumt och löjligt när jag skriver ut det såhär men..

Tack för ditt svar och att du delar med dig av dina erfarenheter

Man har bara hört så mycket olika historier om hur det blir efteråt och vissa verkar ha väldigt ont och ta lång tid på sig att läka osv... Men det är skönt att höra att det inte behöver bli akut snitt även om det sätter igång av sig själv! Jag känner mig dock väldigt nervös eftersom detta är mitt första barn och att jag därmed inte ska kunna avgöra om det väl sätter igång av sig självt.. Jag har en hel del sammandragningar redan nu men är det helt säkert att jag kommer kunna känna om det verkligen börjar närma sig sen? För i så fall vill jag ju kunna ringa in och få komma in så fort det bara går...

Vår BM är inte särskilt bra.. Hon har visat sig vara väldigt virrig och har bland annat sagt att vår skrutt vänt sig rätt när h*n inte alls gjort det osv Så jag känner inget stöd och tillit ifrån henne tyvärr.. Jag försöker dela min oro med min sambo men han verkar inte alls känna samma oro som mig så det är lite tufft.

Till alla som svarat på mitt senaste inlägg:

Stort tack för er omtanke och era kommentarer! Det uppskattas

Jag känner mig mycket bättre och lugnare idag. Jag håller på att ordna med BB-väskan och sådär, försöker få ordning och klart med så mycket som möjligt redan nu. Om i alla fall allt praktiskt bara är ordnat så tror jag att jag kanske kan slappna av lite mer sen.. Det finns ingenting jag eller min sambo kan göra för att påverka hur det blir. Antingen kommer skrutten i lugn och ro som planerat den 10e november, eller så bestämmer h*n sig för att komma ut lite tidigare och kanske även lite fortare än planerat. Jag har mycket sammandragningar och det värker i magen, detta verkar ju kunna hålla på hur länge som helst för vissa, men jag tar det i alla fall som ett tecken på att ta det lugnt och vila. Kanske kan skrutten hålla sig nöjd och kvar där inne ända till utsatt datum om jag gör det..

Jag kan ju redan nu konstatera att förlossningen inte kommer bli ens i närheten av det man alltid tänkt sig och planerat inför.. Men när skrutten väl är här hos oss kommer vi nog glömma eller i alla fall acceptera det som varit och hur allting blev till slut.

Stort grattis! Så mysigt!

Tack ska du ha Jag ska försöka hålla fast vid denna lugna sansade känsla.

Jag är en av de lyckligt lottade som aldrig har behövt stå ut med hemsk mensvärk, så det är lite svårt för mig att jämföra mitt onda med det tyvärr Magen blir stenhård så det är väl sammandragningar, men de säger ju att de inte ska göra ont nu såhär innan när kroppen bara tränar sig.. Men så fort jag är uppe och går eller sitter så värker det i magen. Det är bara när jag ligger ner och verkligen vilar som det släpper emellan åt.

Det är det jag är lite orolig över.. eftersom det är första barnet, hur ska man då veta när det kör igång på riktigt?

Svårt det här med namn! Finns en del fina men desto mer fula och konstiga ;) Någon som har tips på någon bra namnsida där man även kan få reda på namnens betydelse?