Allt som allt tog det 5-6 timmar. 
det har blivit en "vana" så man tänker inte direkt på det när man har något viktigt för sig. 
Det skulle nog alla vilja få, i alla fall jag! Skönt att allt verkade bra också då!.
Åh jag känner också igen mig i det ni beskriver tjejer! Det känns liksom inte lika roligt att vara gravid längre som det gjorde tidigare. Man är bara galet trött hela tiden och alla andra lever på och hittar på roliga saker som vanligt, vardagen rullar ju ändå vidare trots allt (och tur är väl kanske det ändå om man tänker efter) 
Men nu går man bara och väntar och längtar ihjäl sig tills skrutten ska komma ut!
Men jag hoppas det försvinner hyffsat fort sen när skrutten väl är här!
Jag tänkte dock i alla fall komma igång nu i helgen då jag är ensam hemma för sambon är bortrest.. Så kan man gå och greja och pilla och fördriva tiden lite med det
Tycker bara det är allmänt segt och svårt att ta sig för och komma igång med saker just nu..
Ja tjejer nu är det inte långt kvar.. Eller ja, vi ska ju på vändningsförsök på onsdag så beroende på hur det går då är det antingen 4-6 veckor kvar till vanlig förlossning eller 3 veckor kvar till snitt. Nervöst!
Under dagarna går det bra än så länge (förutom trötthet, foglossning och sammandragningar vid ansträngning) men nu har jag börjat få ont i magen på kvällen/nätterna.. Jag vet inte om det är sammandragningar, men de gör riktigt ont emellanåt :( Konstigt eftersom det bara kommer på kvällen/natten.. Någon som känner igen det eller har någon tanke om det? Går runt och känner mig allmänt orolig just nu faktiskt.. Med vändningen och allt det, men främst att skrutten på något sätt far illa eller mår dåligt.
Då var man hemma från förlossningen och ett vändningsförsök.. Det är en envis liten skrutt där inne kan jag lova!
Vi blev mottagna av en jättebra och mysig barnmorska som började med att göra ett ultraljud för att se hur skrutten låg. Sen körde hon en kurva (30 min) för att se att allt verkade okej med skrutten. Hon satte en nål på ovansidan av min ena hand och informerade oss om hur vändningsförsöket skulle gå till. Jag fick byta om och ta på mig en jättesnygg vit sjukhusrock När hon sett att skrutten mådde bra och att kurvan såg bra ut gick hon och hämtade läkaren. Det var en kvinnlig läkare som också var jättebra! Hon tittade med ännu ett ultraljud innan de satte igång med vändningen.
Ja, man har ju hört olika erfarenheter, känslor och tankar angående dessa vändningsförsök... Jag vill inte skrämma upp någon som ska genomföra det men det gjorde rejält ont! 
(Men har även hört försök där de har lyckats vända på bebben direkt utan problem) Läkaren smörjde in hela min mage med sånt där genomskinligt klet så det inte skulle bli för mycket friktion. Efter att ha försökt 3 gånger insåg de att skrutten hade kilat fast sig med rumpan neråt riktigt rejält och att h*n inte alls var särskilt pigg på att vända på sig. Så det blir ett planerat kejsarsnitt...
Efteråt tog de ännu en kurva på skrutten (60 min) för att se så h*n inte blev påverkad av att de varit där och grejat. Men h*n verkade oberörd och hade en jättebra kurva vilket var himla skönt! Så jag fick klä på mig igen och sen blev vi båda två bjudna på frukost Jättemysigt och gott efter att man fastat och genomgått detta!
Så om det hela inte sätter igång tidigare eller om skrutten får för sig att ändå vända sig (vilket inte var så troligt eftersom h*n kilat fast sig såpass hårt..) kommer vår lilla skrutt till oss den 10 november! 
LÄNGTAR!
Viktigast att skrutten mår bra, spelar ingen roll hur h*n är där inne. Hon trivs vilket är bra! Nu kan du också andas ut, vet exakta datumet för kejsarsnitt och har tid att mentalt förberedda dig. Tack att du delar med dig din vändningsförsök. H*n är en envis skorpion som min Min ville inte visa sin mage på TUL, bm fick då kämpa en gång 45 min med att kunna mäta något, han ville inte och punkt! Starka viljor vi har i magen!!! Men skönt ändå på något sätt att veta att de redan nu är starka individer med egna viljor!