Ett litet pepp till er som går och väntar..
Jag satt i soffan på kvällen och sa "nej jag känner absolut ingenting och att vår skrutt inte verkar vilja komma ut nu".. På natten sen gick vattnet och dagen efter var han ute :) Så allt kan verkligen hända, när som helst! Och kom ihåg, det är sååå värt all väntan och alla krämpor!
Vi hade också planerat att ha skrutten sovandes i vaggan som så fint står jämte vår säng. Så skulle jag lätt kunna ta upp honom och amma när han blev hungrig på natten osv. Men ja, allt blir inte riktigt som man har tänkt sig alla gånger.. Vår lilla prins är nu 2 veckor gammal och vägrar sova i sin vagga och det är knappt att han vill sova på egen madrass mellan oss i sängen heller. Helst vill han ligga på mage PÅ antingen mitt eller sambons bröst. Ja.. det blir inte så många timmar sömn varje natt kan jag lova.
Just nu är allt upp och ner och jag lever i en enda stor berg -och dalbana. Ena stunden känner jag mig stark och pepp för att i nästa stund känner mig så svag och nere 
Hormoner i hela kroppen i samband med sömnbrist och tusen nya saker att oroa sig över och alla nya känslor och tankar så blir går det åt extremt mycket energi.
Så mycket frågor som snurrar...
Hur ska jag komma undan paniken jag känner när han skriker? Vad vill han? Ska jag låta han skrika eller bära runt honom? Hur ska jag få honom att inte somna så fort jag ammar honom så att han aldrig blir riktigt mätt och därmed vill/behöver äta Minst 1 gång i timmen? Hur ska jag kunna ge mig iväg till stan osv när han behöver äta så ofta? Vart tar jag vägen när han behöver ammas? Om han inte sover på nätterna, hur ska jag orka/klara av att vara ensam hemma med honom hela dagarna (8-10 timmar) medan sambon jobbar?
Är det bara nu i början det känns såhär? Går allt detta över eller minskar när han blir lite större?
blev sydd med några få stygn. Sprack bara lite i inre blygdläppen. Nu ligger vi på bb och hon suger på bra på tutten. Är så lycklig!
Jättefint namn också!
Var just hos BVC och sköterskan rekommenderade Minifom eftersom vår sov har magknip och massor av gaser och därmed inte vill ligga ensam på rygg. Fungerar det bra alltså?! Vore så skönt både för honom och för oss!
De kompletterar varandra. Vår lilla Meija skrek nätterna igenom men slutade direkt när vi började med minifom. Vi har fått använda det med alla våra barn. Olyckligtvis så berättade ingen om minifom för mig med vårt första barn så jag gick hemma i tre veckor med vår skrikande son och trodde att jag var världens sämsta mamma. Men sen fick vi minifomrekomendation och han blev som en helt annan bebis. 
Så jobbigt att se att han har ont och får kämpa så. Håll tummarna!
Meija har fått det nu i några dagar och har inte skrikit på det viset en enda gång sen hon fick det. Ja man mår verkligen dåligt när man inte kan göra något åt att de har ont 
Man känner sig så hjälplös. Men som tur är så går det över. Det är väldigt vanligt att de har ont i magen såhär i början. Så han ligger just nu på vårt bröst och sover hela nätterna. På dagarna kan han ju ligga på mage när man har mer uppsyn och koll men det känns inte så säkert på natten.
Tenshioyo: Vår lilla son har också problem med höften efter att ha legat i säte. Han har på fredag haft sin skena i 3 av 6 veckor. Han ska sen ha en speciell byxa ytterligare 6 veckor. Tiden går fort fastän det ibland är lite krångligt. Men det går bra! Hur känns det för er?
Stort grattis glömde jag ju skriva fasiken! :)
Det finns en fortsättningstråd om ni är sugna på att fortsätta prata sen när era små skruttar är ute.. www.familjeliv.se/Forum-3-28/m62173771.html
Min skrutt har fortfarande kvar sin navel och han är 1 månad idag. Men den är fin, inte röd eller irriterad, luktar inte ens särskilt mycket.