Beräknad födsel i November? Se hit! :)

Nyss hemkommen från barnmorskan.. Hon sa förra gången att skrutten hade vänt sig med huvudet neråt. Men när hon kände idag insåg hon att huvudet fortfarande var uppåt. Jag fick göra ett ultraljud för att se säkert och mycket riktigt så låg skrutten med huvudet uppåt på höger sida, ryggen och rumpan neråt och benen på höger sida. Nästan som en fällkniv... Jag blev väldigt chockad eftersom hon sa förra gången att h*n vänt sig rätt och att allt var bra Nu sa hon typ bara.. "Ja jag kanske inte kände så noga. Vi kan ju också ha fel". Jag blev så irriterad och ledsen...

Så nu har vi fått en tid på förlossningen på tisdag för ett vändningsförsök. 50% chans att det fungerar.. Annars blir det kejsarsnitt Usch jag känner mig så fruktansvärt ledsen och upprörd.. Jag var Inte beredd på detta!

Ja jag känner lite så också.. Varför säga det om hon inte är 100% säker? Det kändes som att det var mer en chansning från hennes sida eftersom det "ska vara så" nu när man gått såpass långt som jag gjort

Jag tycker det känns så jobbigt att aldrig riktigt veta vad som ska hända.. Man tänker automatiskt att allt ska flyta på som det ska och att man ska genomgå en vanlig förlossning, men sen dyker detta upp och man måste försöka vända på skrutten. Om det fungerar så återgår ju allting till den ursprungliga "planen", och även om det skulle fungera så kan ju skrutten vända tillbaka sig... Och fungerar det inte att vända måste man helt plötsligt planera in ett snitt och inse att det är så förlossningen kommer gå till. Snurrigt och läskigt allting tycker jag!

Utifrån den information jag har fått inför tisdagens vändningsförsök ska det gå till ungefär såhär..

Man ska fasta från och med midnatt natten innan vändningsförsöket (detta för att man ska ha fastande mage OM någonting skulle gå fel och de skulle behöva göra någonting akut). Man får dock dricka saft, vatten, kaffe, te.

Väl uppe på förlossningen gör de ett ultraljud och känner för att fastställa hur barnet ligger. Sen kopplar de en CTG-kurva på barnet för att ha koll på barnets hjärtslag och rörelser. En stund innan vändningsförsöket sätter de en nål som de sprutar in ett läkemedel (Bricanyl) igenom som gör att livmodern slappnar av och blir mjuk. Av detta kan man tydligen bli ganska så darrig men det ska vara helt ofarligt..

Sen känner de på magen och försöker utvändigt att greppa tag om bebisens rumpa och trycka den utåt åt sidan. Tanken är att göra det "obekvämt" för bebisen så att den gör en kullerbytta och lägger sig rätt.

Efteråt har de koll på barnets CTG-kurva i minst 1 timma för att se att allt är bra. Sen får man någonting att äta och dricka och man får vila ett tag. De säger att det kan ta några timmar. (Vi ska vara där 8 på morgonen och min BM sa att vi inte ska räkna med att åka hem innan lunch i alla fall).

Ett sånt här försök ska tydligen inte göra särskilt ont, snarare vara mer obehagligt. Men jag har hört olika erfarenheter från tjejer som gjort det.. Det är ca 50% chans att ett sånt här försök fungerar. Om bebisen inte vill vända sig rätt finns det möjlighet till en bäckenröntgen där de kan se om det ändå finns möjlighet att föda vaginalt (om man vill det). Men de flesta gör istället ett planerat kejsarsnitt och det brukar göras 7-10 dagar innan beräknad förlossning. 

Veronica80:

Jag är beräknad till den 15 november. Men grejen är den att vår lilla skrutt ligger exakt likadant som h*n gjorde vid första ultraljudet (ca vecka 20).. Så h*n verkar verkligen trivas att ligga så, därför känns det så osäkert om h*n kommer vilja vända sig av sig själv.. "/

Jag har inte märkt av någonting av bröstmjölken alls än (går in i vecka 35 nu). Har försökt klämma lite men kommer ingenting..

Hemkommen ifrån förlossningen där de skulle göra ett vändningsförsök eftersom skrutten inte har vänt sig rätt...

De tog en kurva på skruttens hjärtljud i ca 30 min och sa sen att det var för tidigt med ett sånt här försök i vecka 35 så vi får snällt komma tillbaka nästa vecka. Jag blir så trött...  Ingen som verkar veta hur fan det ska vara. Visste inte vår barnmorska att det var för tidigt? Kunde de inte sagt det på förlossningen när hon ringde och bokade tiden?

Så nu har man sovit dåligt och gå runt och varit orolig helt i onödan i nästan en hel vecka.. och så ska man gå ännu en vecka och oroa sig och tänka på detta. Fan vad ledsen och besviken jag känner mig.. Jävla sjukvård.

Ja vi känner oss väldigt trötta, irriterade och less på detta nu. Jag ska fråga min barnmorska nästa gång vi ses hur  egentligen tänkte när hon bokade in detta..? Men jag lär väl inte få något vettigt svar, tyvärr  Jag tror att hon fick lite "panik" förra veckan när hon helt plötsligt upptäckte att skrutten låg vänd åt fel håll.. För hon hade ju sagt tidigare och varit så säker på att h*n hade vänt sig med huvudet neråt.
 
Visst, alla kan väl göra misstag... Det känns bara som att det inte finns några krafter kvar till att flängas hit och dit som en liten vante och stressa upp sig eller oroa sig Jag är helt slut.

Det handlar inte om att vi inte Vill göra ett vändningsförsök. Jag vill helst kunna genomföra en vanlig förlossning och då måste vi försöka vända på skrutten (även om jag är rädd att det kommer göra ont osv..) Det hela handlar snarare om att alla ger olika besked och man får flänga fram och tillbaka hela tiden. Ingen verkar förstå att det skapar en stress och oro som ingen blivande förälder orkar med? Det är mycket som det redan är.

Jo, det var just därför de inte ville försöka ens.. För de ansåg att chansen att h*n skulle vända tillbaka sig till säte igen var för stor då jag bara är i vecka 35. Men vad ska man göra? Jag tycker man känner sig maktlös inom sjukvården. Man kan ju inte annat än att lyssna på dem och tro och lita på det de säger

Ja min BM sa ju att jag var i vecka 35 när hon ringde och bokade tiden, de kunde ju ha sagt då att det var lite för tidigt.. Men ingen idé att leta syndabockar, man vill ju bara att allt ska gå bra och fungera så det blir det bästa för skrutten!

Vad gjorde du på förlossningen då?Jo, det finns ju en hel del orosmoment redan som det är känns det som. Vår BM har varit lite vimsig hela tiden.. Vi kände det redan från början men brydde oss inte om att byta eller så eftersom allt ändå verkade bra och flöt på smidigt. Nu är det ju bara 4 veckor kvar snart innan skrutten beräknas komma så känns som att det tar mer kraft att försöka byta och så än att bara härda ut med henne tiden ut

Ja, kanske kanske vänder den sig själv innan onsdag nästa vecka då vi fick vår nya tid! Håller tummarna! Men den verkar trivas att ligga så som den gör eftersom den har legat på exakt samma sätt hela tiden, i alla fall ända sen ultraljudet i vecka 20.