Spara pengar till barnen, vettigt eller en björntjänst?

Kostar att spara pengar ?? Ja i fonder som vi gör så kostar det skatt vilket man måste ha i tanken den dagen man säljer dom !

Jag tror att det finns en magisk gräns någonstans mellan tjänst och björntjänst.

Själv fick jag nästan ingenting med mig. Jag fick 10 000 kronor som skulle räcka till en dator och lite möbler. Jag fick också ett körkort med mig. That was it.

Jag hade faktiskt uppskattat mycket om jag hade fått kanske det dubbla. Det hade faktiskt räckt till lite möbler och kanske hade jag då kunnat följa med de nya kompisarna i nya staden på en mindre skidresa eller gjort någonting annat skojigt.

Jag hade aldrig förväntat mig att de skulle betala för lägenhet och bil och sådant, men ett lite större tillskott till möbler och flyttkostnader hade jag nog känt skulle varit rättvist, med tanke på att de inte precis hade dåliga inkomster och att mina systrar som flyttade senare fick betydligt mer hjälp.

Vi sparar 500 kr per mån till vår dotter.

Jag tycker absolut inte att det är fel att spara som du skriver. Men jag är tveksam till att betala ut allt vid samma tillfälle, tex 18-årsdagen. Jag vet nämnligen en förälder som gjorde det till sin son på 18 år. Sonen åkte utomlands och brände alla pengarna på "skit". Föräldrarna blev helt knäckta. Däremot tycker jag man kan spara och tex betala deras körkort, låta de slippa ta studielån, betala kontantinsats till bostadsrätt/hus osv. Men som sagt som någon annan skrivit, barnen måste ju få "kämpa" lite sjäva också och inte få allt serverat.  

Tycket det är jättebra att ni sparar till era barn! Själv så fick jag inga pengar av mina föräldrar, men jag började jobba när jag var 16 så lyckades spara lite själv. Jag kommer absolut spara till mina barn, eller ja jag sparar redan. :)
Men dom får inte pengarna för än dom ska flytta hemifrån eller tex ta körkort plugga eller något. För jag tror inte man är tillräckligt mogen för en så stor summa vid 18 år om man ute har något speciellt man ska göra för pengarna. Tror ju att jag hade köpt kläder och festat upp en hel del.. ;O

Det är en mycket god idé att spara barnbidraget (om man kan) och spara ännu mer (självklart). Det är när barnen kommer i tonåren som de börjar kosta riktigt rejält med pengar. Mobiler, körkort, busskort, festpengar, kläder och fika med kompisar etc etc etc etc etc

Vi sparar absolut inte till barnen i deras namn och tycker inte att det är en bra idé att ge en artonåring så mycket pengar i handen. Är man beredd att ta risken att pengarna sups upp på en jorden-runt-resa så må det va hänt, men maken och jag är överens om att vi vill hjälpa barnen med bostad och utbildning. Vi sparar alltså på konton som vi disponerar och kommer att välja vad vi vill sponsra.

Är man "rik som ett troll" så kanske man kan unna sin 18-åring en supresa runt jorden om det är viktigt för hen. Men har man normalt med pengar sparade så kan man använda det till körkort, studentkläder, balkläder till stundentbalen, mobilräkningar, kanske en bil (som ska tankas) ev busskort........och kläder,kläder, kläder (särskilt om det handlar om flickor) Man bör dock ha omdömet att förklara för barnet att det inte finns outtömliga källor att ösa ur (om det nu inte är så att man är snuskigt rik) och uppmuntra sitt barn att söka sommarjobb och extrajobb etc

Mina föräldrar sparade barnpensionen (ca 3000) och barnbidraget åt oss varje månad. Utöver det fick vi tillgång till arv från vår mamma, vår mormor och vår farmor när vi blev myndiga. Ingen av oss har slösat bort pengarna på något onyttigt utan vi har det mesta kvar. Vi har alla vars en universitetsutbildning och noll kronor i studielån för att vi jobbade extra för att försörja oss under utbildningen. Så nä, man behöver inte bli slösaktig eller bortskämd för att man får pengar.

Om en 18 åring super bort sina pengar eller gör nå vettigt av dom är den grund dom är uppväxta i tror jag , är dom uppväxt i en familj som slösat pengar så hamnar dom lätt i det själv sen oxå , är dom däremot uppväxt med att pengar inte växer på träd o inte kan slösas bort så sitter det oftast i !

Som andra har sagt, kan det vara klokt att spara på ett konto som inte står i barnets namn, men mina föräldrar gjorde inte så. De öppnade konto till mig i mitt namn och samma till min syster. Sedan jag kom i tonåren har jag alltid fått kontrollera eller göra min egen deklaration. Pappa har hållit ordning på pappren och när jag var 18 fick jag hela pärmen helt enkelt.

Det har aldrig fallit mig in att göra av med alla pengar direkt, bara för att jag fick tillgång till dem, men det beror på att jag ärvt min föräldrars inställning till sparande och konsumtion. Jag har fått lära mig att det är bra att ha en buffert och spenderade bara en liten del av sparkapitalet när jag köpte min första lägenhet. Nu har det ju hänt en del med bostadspriserna sedan dess, men ändå.

Jag tycker att alla föräldrar bör lära sina barn grunderna i privatekonomi, för det är absolut inget man får lära sig i skolan. Bästa sättet att lära sig är genom att ha bra förebilder.