lövet2 skrev 2012-07-07 22:36:34 följande:
Vi har ansett redan från början, att det är viktigare med en bra start på livet än en bra start på vuxenlivet. Många av våra vänner har jobbat heltid, haft ungarna på dagis och stressat sig i genom småbarnsåren (även ungarna blir stressade av det). Sedan har barnen blivit större. De har gått i skolan hela dagen och så fritids på det, och kommit hem och träffat sina trötta föräldrar 2-3 timmar på kvällarna. Så har tonåren kommit och barnen har gått hem från skolan till ett tomt hus. I bland har de delat en snabbmatsmiddag med föräldrarna, men lika ofta har de fått en slant för att gå på pizzerian i stället.
När ungarna fyllt 18, så har de fått en stor hög med pengar som kompensation för att de försummats under hela sin barndom. Föräldrarna har ju jobbat och slitit just för att kunna spara i hop till den där högen med pengar.
Vi valde en annan väg. De pengar vi hade kunnat lägga undan på ett sparkonto åt ungarna, har vi i stället använt till att finnas hos ungarna i vardagen. De har haft en barndom helt utan stress, och när de kommit upp i tonåren, så har de kommit hem till en förälder i stället för till ett tomt hus. Ja, egentligen är det förstås inte bara våra barn som kommit hem hit efter skolan, utan de har haft med sig sina kompisar, som inte ville gå hem till sitt eget tomma hus. Det har alltid funnits tid för att laga riktig mat och alltid tid för att äta tillsammans.
När barnen fyllt 18, så har de inte haft ett konto fullt med pengar, utan ett konto fullt med trygghet och närvaro - och en vetskap om att vi alltid finns där för dem och ställer upp när de behöver oss. Det har också varit vårt mål från första barnets födelse. Således inte snålhet, utan en genomtänkt ideologi.
Men om det ena inte utesluter det andra? Jag håller helt med om prioriteringarna och vi har valt lika, men om man ändå har pengar över så är det väl ingen nackdel om får en bra start på både livet och vuxenlivet?
