Spara pengar till barnen, vettigt eller en björntjänst?

Anonym inlägg 59: Jo, jag har erfarenhet av det själv. Fick rätt mycket pengar som 20 åring och resterande som 25 åring. Nu har jag varit väldigt sparsam och inte brytt mig om dessa pengarna. Hade inte behövt dem alls. Men visst var det skönt att studera utan studielån och kunna köpa bostadsrätt. Själv kommer jag inte att ge mina barn så mycket pengar när de blir vuxna.

Tänka om kan du göra själv. Välfärden ja - precis som sjukvård, sjukförsäkring, barnomsorg, pension, äldreomsorg, och bidrag ja - precis som bostadsbidrag och försörjningsstöd, bland annat. Det är inte bara ett litet skämt att barnbidraget inte är behovsprövat. Det är det största skämtet jag kan komma på, med tanke på hur alla andra delar av vad du kallar "välfärd" skärs ned till ett minimum - även gentemot dem som är helt beroende av dem för att ha ett någorlunda värdigt liv. Och du kallar det för "rätt" att folk som inte har något som helst behov av något barnbidrag kvitterar ut det varenda månad. Dessa pengar skulle kunna läggas på någon annan bit av välfärden där de verkligen BEHÖVS.

Att spara miljoner till sina barn är inte en del av välfärden. Det kan man göra om man är höginkomsttagare och har råd med det. Staten ska tamejtusan inte skänka miljoner till folk som inte behöver dem på något sätt. Så har du mage att kalla det "välfärd". Skamligt, är vad det är. 

  

Barnbidraget är inte baserat på att individer helt och hållet skall förlita sig på detta, det är inget bidrag som människor i stort ser som en inkomst, det är ett litet bidrag. Inget annat.

Men mina barn behöver dom pengarna som bb gett när dom ska ha en bra start i livet ! Så ja bb behöver vi för att kunna ge dom det !

Jag och min man kommer från vanliga familjer ...jag flyttade till studentrum när jag var 19 år och har sedan dess fått klara mig själv. Visst jag har alltid kunnat åka hem till mina föräldar och äta och bo ...men jag har inte fått några pengar. Min man har haft det likadant ...han har visserligen alltid fått djupfrysta kanelbullar med hem av sin mamma.

Vi har tagit studielån och utbildat oss ... körkort sommarjobbade vi ihop - jo vi har bägge övningskört med våra föräldrar. När jag fick min första riktiga lägenhet fick jag en del gammalt porslin  min mor hade sparat åt mig och mina föräldrars avlagda köksbord. 

När vi skulle köpa hus och fattades 20 000 till handpenningen, så fick vi låna av min mans föräldrar - räntefritt - men vi betalade tillbaka på 2 år. 

Nu har vi själva barn - våra föräldrar köper kläder och ställer upp som barnvakt  hur mycket som helst.

Men vi har aldrig någonsin fått pengar av dem och det har vi aldrig behövt och lite stolta är vi för det     

         

Det är väl jättebra att ni sparar till barnen.

Såhär gör vi:

Vi har två barn vi sparar till varje månad. Pengarna hamnar dock på konton i vi föräldrars namn. Tanken är inte att barnen skall få pengarna den dagen de blir myndiga utan kommer att komma som gåvor vid "behov". Ex en summa vid student, språkresa, bidrag till lägenhet, bidrag till bil, en peng inför barnafödande, bröllopsgåva osv.

Dessa pengar vill vi ge barnen när de behöver i framtida situationer som uppkommer ifall vi inte har pengar att bidraga med då...

Eller så får de allt vid 18-års ålder- allt hänger väl på vem våra barn är när de blir vuxna...

Mina föräldrar sparade till mig, och jag har aldrig behövt ta studielån eller andra lån eftersom dessa pengar har varit tillräckliga, det gör att jag nu när jag gått ut i mitt yrke verkligen tjänar varje krona som betalas till mig, vilket är en enorm lyx. De har aldrig levt svulstigt, men är ganska välbärgade. De har lärt mig att man får jobba för pengar, så jag har alltid sommarjobbat etc för att kunna göra det jag vill - resa, köpa kläder etc. De har också lärt mig att inte fiska efter bidrag och lån av samhället - eftersom det är till för dem som faktiskt behöver, dvs inte för mig. 

Min man kommer från en familj där man lånar åt höger och vänster - studielån, billån, reselån etc. Alltså har han ganska mycket skulder... Jag föredrar mina föräldrars förhållningssätt; att man sparar pengar åt sina barn innebär inte att man inte samtidigt kan lära dem penga vett och att värdera det man har.  Det är oerhört skönt att vara utan lån som vuxen, och det vill jag ge vidare även till mina barn.

Tycker att det viktigaste är att barnen har det bra nu. Men om de har det så kan man ju alltid lägga undan lite. Jag sparar bara lite men blir ändå så att det räcker till körkort och möbler när de ska flytta hemifrån. Tror inte det är så bra att lägga en stor hög med pengar i händerna på barnen i unga år. Då skulle jag istället amorteringar på huset (arv) eller hjälpa dem ekonomiskt när de behöver det.

Ärligt talat tycker jag det är mer snålt än förnuftigt. Nej man behöver inte spara miljoner till sina barn men en viss startsumma kan man absolut bidra med utan att det är curling.

Trots denna erfarenhet "vet" du att barnet inte kommer lära sig handskas med pengarna eller tjäna pengar själv. Oerhört ologiskt.