• Anonym (Sorgsen)

    Jag hade lämnat om det inte vore för.....

    Jag känner mig förbrukad. Jag fyller 44 i år och har två barn. Om de vore äldre och hade flyttat, eller om jag hade råd att bo kvar i storstan som singel och ha en 4a. Om min man inte vore min bästa vän. Jag har missat alla chanser för ett liv i passion och fullständig kärlek. Om jag inte vore så rädd för att ingen nånsin skulle vilja ha mig, hade jag jag lämnat. Hur ska jag tänka.? Ge mig lite uppmuntran är ni snälla.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-03-05 17:50
    Jag är inte längre rädd och egentligen inte längre sorgsen. Jag är rädd om min familj men har påbörjat min inre resa mot ensamheten. Jag ska resa, göra galna saker och ha kul, sedan, så sedan så kanske kommer jag att ta steget fullt ut i det okända. Våren kanske blir varm och het.

  • Svar på tråden Jag hade lämnat om det inte vore för.....
  • Anonym (Sorgsen)
    Anonym (Rätt) skrev 2014-01-27 10:21:31 följande:
    Jag tycker du gör helt rätt att stanna om du vid en skilsmässa skulle få flytta till någonstans där varken du eller barnen skulle trivas. Boende och ekonomi är så väldigt viktigt tycker jag men du måste så klart fundera på vad som är viktigast för dig. Jag lämnade och min "lycklighet" är ungefär lika stor som när jag levde i det dåliga förhållandet. I stället för relationsproblem har jag nu ekonomiska problem och svårt att hitta en bostad som vi trivs i. Så hade jag varit dig hade jag försökt bygga upp ekonomin först och sedan lämna.

    Tänker lite så men jag tjänar mest faktiskt. Tyvärr är det inte bara pengar som jag behöver. Alla medlemmar i familjen måste få sitt. Vi har en underbar hund också. Jag kan inte ta hand om den om jag vore själv. Jag hade aldrig fått träffa honom om jag gick. Visst, kanske på helgerna. Jag har inte råd att köpa en lägenhet eftersom priserna här är skyhöga. Set finns så klart de som har det mycket värre och jag tycker inte synd om mig själv men det finns många som som stannar i förhållanden av orsaker som inte direkt har med kärlek att göra.
  • InTheShadow
    Anonym (Sorgsen) skrev 2014-01-27 17:29:18 följande:

    Tänker lite så men jag tjänar mest faktiskt. Tyvärr är det inte bara pengar som jag behöver. Alla medlemmar i familjen måste få sitt. Vi har en underbar hund också. Jag kan inte ta hand om den om jag vore själv. Jag hade aldrig fått träffa honom om jag gick. Visst, kanske på helgerna. Jag har inte råd att köpa en lägenhet eftersom priserna här är skyhöga. Set finns så klart de som har det mycket värre och jag tycker inte synd om mig själv men det finns många som som stannar i förhållanden av orsaker som inte direkt har med kärlek att göra.
    Men du behöver inte....Kärlek?Obestämd
  • Anonym (Sorgsen)
    MTK skrev 2014-01-27 11:37:13 följande:
    Sådant här är jävligt fult. Ni är egoistiska som tar upp den andra personens år av hans/hennes liv trots att ni inte älskar denne, och ofta levs det av personens perngar också. Lämna så fort det går!

    Många är tillsammans av olika orsaker. Pengar är inte allt. I mitt fall handlar det om vem jag ska sätta främst. Respekten för min man och äktenskapet eller min chans till att hitta den stora passionen i livet. I mitt fall lever han nog mer på mig än jag på honom. Han skulle också få ett sämre liv ekonomiskt utan mig. Jag älskar honom bara inte på det sättet. För hans del torde det inte spela någon roll vi har ju bra sex i alla fall och gemenskap.
  • Anonym (Sorgsen)
    InTheShadow skrev 2014-01-27 17:34:53 följande:
    Men du behöver inte....Kärlek?

    O ja det behöver jag. Jag får men kan inte ta emot för jag "älskar" inte tillbaka. :(
  • InTheShadow
    Anonym (Sorgsen) skrev 2014-01-27 17:40:04 följande:

    O ja det behöver jag. Jag får men kan inte ta emot för jag "älskar" inte tillbaka. :(
    Oj, låter tragiskt att du gör/är så mot den du lever med...Förvånad
  • Anonym (Sorgsen)

    Behöver förtydliga. Jag älskar min man om en bästa vän, kamrat, förtrogne, ja verkligen. Men den som jag åtrår. Nej. Han vet detta och tycks vara okej med det. Han säger att han inte heller är kär längre, men blir kåt på mig och älskar mig. Kär låter så löjligt, något som bara tonåringar är. Svårt att veta termen. Den där saknaden eller suget i underlivet efter honom har jag inte länge. Tyvärr. Önskar det vore så, för han är så fin. Åter till min tråd. Jag känner mig förbrukad för jag är snart 44 och inte längre så ung. Beslutet att stanna kommer få konsekvenser, beslutet att gå får det också. Worries worries.

  • Anonym (Sorgsen)
    Anonym (Sorgsen) skrev 2014-01-27 18:11:17 följande:
    Behöver förtydliga. Jag älskar min man om en bästa vän, kamrat, förtrogne, ja verkligen. Men den som jag åtrår. Nej. Han vet detta och tycks vara okej med det. Han säger att han inte heller är kär längre, men blir kåt på mig och älskar mig. Kär låter så löjligt, något som bara tonåringar är. Svårt att veta termen. Den där saknaden eller suget i underlivet efter honom har jag inte länge. Tyvärr. Önskar det vore så, för han är så fin. Åter till min tråd. Jag känner mig förbrukad för jag är snart 44 och inte längre så ung. Beslutet att stanna kommer få konsekvenser, beslutet att gå får det också. Worries worries.

    Fortfarande rädd för att det inte finns någon toppenkille över för mig. Är alla tagna vid min ålder? Jag vet löjligt.
  • FeliciaA2
    Anonym (Sorgsen) skrev 2014-01-27 18:13:25 följande:

    Fortfarande rädd för att det inte finns någon toppenkille över för mig. Är alla tagna vid min ålder? Jag vet löjligt.
    Nej det kan jag lova dig att de inte är. De finns massor. De flesta du hittar är dessutom "vältränade och dresserade" av sina X-fruar/sambos :)

    De vet vad en kvinna behöver även om de kanske inte levererade det de skulle förra försöket. De har öppna sinnen och vill inte göra om gamla misstag en gång till. Precis som du med andra ord.

    Ha tillförsikt! 
  • Anonym (Sorgsen)
    Anonym (§7) skrev 2014-01-26 21:29:35 följande:
    Jo men dessa män funkar inte så! Deras sätt att berömma är att styra upp så att det blir bra i den värld som de förstår! Vill du ha dagligt verbalt beröm så är det en annan typ du ska ha. Den trygga (trista) typen som du och hundratusentals andra svenska kvinnor faktiskt har valt visar kärlek på sitt sätt. Du ville ju ha honom för att han kunde ge dig och barnen trygghet!!

    Ja jag ville ju ha den egenskapen. Det finns inga garantier men en snubbe som är supersnygg och flirtig var inte en jag villmskulle bli far till mina barn. Sån var min far, en riktig player och otrogen. En sån vill man inte ha. De killar som är livsfarliga för mig har jag undvikit. Men nu, ja nu vill jag kanske pröva en sån, men nej, inte egentligen. Jag kommer inte skaffa fler ungar, den saken är säker. Nu vill jag ha kul eftersom jag börjar se ljuset i tunneln. Tyvärr vill inte min man samma saker som jag. Han är bara nöjd. Men han är fin och kommer inte att vara singel länge om jag släppte honom. Egot i mig vill ha kakan.
Svar på tråden Jag hade lämnat om det inte vore för.....