ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka

Förstår: psykologen ger mig tabletter, typ. Och säger att ingen kan säga nått om dottern just nu. Varken bu eller bä. Har även träffat barnpsykolog som sa samma sak.sen är det liksom stop.

när fick ni diagnos och hur stod du ut med att bara se alla symtom växa fram? Vad var din sons tydligaste tecken?

Jag är ju liksom redan säker. Till 99 procent. Men får inget stöd av sambo och föräldrar osv som bara förnekar allt.

Jag har känt detta sen start så jag börjar vara riktigt riktigt slut

Visst var det så att du misstänkte autism när din dotter var en vecka gammal?

Snälla: låter på prick som dotter. Bortsett från att hon sitter spikrak i sin stol. Hon har suttit stadigt på egen hand sen hon var 5,5 mån.

Tittar ditt barn lika kort omän du har honom liggandes framför dig och pratar med honom?

Snälla: ja det tog ungefär en vecka innan hon öppnade ögonen ordentligt och när hon väl gjorde det så visste jag.

Eh du kan ju inte ha koll på bebisar. En EN veckas bebis är en en veckas bebis. Dom ligger bara och tittar tomt i stort sett. 

Ja han är inte alls intresserad av att ha ögonkontakt. Han tittar kort sen tittar han bort, ser nästan generad ut ofta. Om jag håller honom i knät vill han verkligen inte titta på mig, försöker jag fånga hans blick blir det nästan löjligt! Men jag är alltså inte orolig för någon störning. Vad skulle du säga om min son? Du måste ju tycka att han låter autistisk oxå?

Hur var förlossningen? Gick den fort? Var hon svullen i ansiktet?

Du har ett sjukligt beteende ts. Att du är 99% säker på autism, gällande en bebis som heter sig normalt- det är inte sunt. Att du kände det på dig efter VECKA är riktigt alarmerande. Du behöver hjälp, inte barnet. Låter som att det är lite Münchhausen över det hela om det fortsätter såhär. Låt pappan ta hand om barnet medan du tar hand om dig själv.

sv.m.wikipedia.org/wiki/Münchhausen_by_proxy

Läs detta ts..

Jag har också tänkt på munchhausen! Jag tycker du ts ska försöka bli sjukskriven så din sambo kan vara föräldraledig med dottern. Du behöver det! Du kan ju ha fått en förlossningsdepression kombinerat med en mindre psykos när dottern föddes. Det är ju inte alls ovanligt och inget att skämmas för!