• Anonym (helt sluut)

    ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka

    Jag är helt övertygad att min sju månaders har autism och tycker det blir tydligare för var dag.

    Är så otroligt slutkörd av alla funderingar, faktagooglingar sökningar efter symtom osv. Det snurrar oavbrutet i mitt huvud och jag iakttar barnet varje vaken sekund. Kommer ju inte få diagnos än på ett tag. Hur fasen står man ut med väntan???? Det funkar bara inte att sätta sig ned och se tiden an.

    snälla har någon nått konkret tips?? Har redan kontakt med psykologen för egen del pga detta

  • Svar på tråden ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka
  • Anonym (helt sluut)

    Snälla: nä jag skulle inte säga att ditt barn.är autistiskt. Inte alls. Jag blir också lättad att höra när du berättar. Men det är liksom en känsla jag har gällande dottern. Tycker bara jag ser symtomen växa fram. Bvc har också bekräftat att hon är kort i ögonkontakt när jag frågade dom. Men de sa varken att det var normalt eller onormalt.

    förlossningen var extremt snabb och hon var inte svullen. Dock liten och lite mager. Född i v 36.

  • Anonym (ghjmk,)

    * Gå i terapi. För ditt sätt att agera är inte sunt.

    * Troligen får ni vänta på ev diagnos till iaf 4 år.

    * Googla på de symptom du anser att dottern har och sen googlar du på den diagnosen för att få tips på hur du ska agera.

    * Låt barnets pappa ta mer ansvar för barnet, det låter som att det är det bästa.

    * Meditera eller gå på hypnos för att slappna av ordentligt, hypnos är även bra som terapi.

    * Man får inte så mycket hjälp OM det finns en diagnos, det mesta får man tjata sig till och själv rota reda på.

    * Vårdbidrag kan man få, men sällan så länge barnet är litet och aldrig för sånt som är åldersrelaterat, tex om ett barn med diagnos använder blöjor vid 4 så anses det inte som något man får vårdbidrag för, ett barn utan diagnos kan också vara sen och ha blöjor vid 4. Om det nu är det du vill åt.

  • Anonym (helt sluut)

    Jag har fått förlossningsdepression som diagnos redan och en himla massa piller. Det var npgra månader sedan. Men dotterns symptom kvarstår ju såklart ändå

  • Anonym (ghjmk,)
    Anonym (helt sluut) skrev 2014-10-28 20:31:00 följande:

    Jag har fått förlossningsdepression som diagnos redan och en himla massa piller. Det var npgra månader sedan. Men dotterns symptom kvarstår ju såklart ändå


    Du behöver terapihjälp också.
  • Anonym (Sök vård)

    Om bebisen dessutom är född en månad för tidigt ska du väl korrigera åldern. Den är ju faktiskt en månad yngre än andra som varit utanför livmodern 7,5 månader.

  • Anonym (Sök vård)
    Anonym (helt sluut) skrev 2014-10-28 20:31:00 följande:

    Jag har fått förlossningsdepression som diagnos redan och en himla massa piller. Det var npgra månader sedan. Men dotterns symptom kvarstår ju såklart ändå


    Det beror på att hennes "symtom" är så bebisar beter sig.....
  • Anonym (helt sluut)

    Ghjmk: jag googlar redan typ all vaken tid och förstår att det är autismtecken men då den diagnosen är så bred är det svårt att hitta verktyg att jobba med. Iaf hittar jag inget på nätet. Och några bidrag är jag inte ute efter. Jag vill ha stöd till mig själv i första hand för att sedan orka få stöd till hur jag hjälper dottern på bästa sätt

  • Anonym (Son med autism)

    Min son är autistisk men det var inget avvikande med honom när han var så liten, det var först när han blev uppåt 1,5 som vi började se små tecken. Det enda innan var att han sov extremt dåligt sedan födseln, och var svår med maten, men så är ju många normalstörda barn också.

  • Anonym (helt sluut)

    Sök vård: man ålderskorrigerar inte barn som är födda efter v 35 enl mitt bvc. Försökte nämligen stötta mig i det från början när jag tyckte hon började avvika och var kort i ögonkontakt. Nu är hon ju dock så pass 'gammal' så det spelar ingen roll

  • Anonym (livrädd)
    Anonym (Men tagga ner!!) skrev 2014-10-28 19:37:17 följande:
    Ja jag har flera barn(fler än 3) vill inte säga exakt antal. Nej jag var inte i djup kris när hen blev utredd. Jag hade misstänkt det länge nämligen (minst 1,5år).

    Var i stort sett redan säker på autism INNAN hen fick en diagnos. Diagnosen för mig var bara en bekräftelse på papper och en fördel för barnet då hen då har rätt till extra hjälp opch stöd i förskola och sen skolan. 

    Såg "tecken" på autism tidigt då jag faktiskt jobbar med autistiska barn. Dock har mitt barn INTE en utvecklingsstörning i samband med sin autism vilket barnen jag jobbar med har.

    Men hen har ändå mycket som är "typiskt autistiskt". Hen Är SMART! Inget fel på inteligensen men har som sagt andra "svårigheter" dock är både JAG pappan och alla runt oss övertygade om att det kommer gå toppen för henom i livet med rätt hjälp och stöd under uppväxten(hen är bara 3år än så länge).

    Du kan inte sätta en "diagnos" på din mamma om du inte är säker. Finns ju en "MILJONER"(något överdrivet men många) olika diagnoser hon kan ha. Autism är knappast det enda. Att du inte vågar skaffa fler barn är synd. Tråkigt att du känner så men det är ju ditt val såklart=). 

    Hade jag varit i dina skor hade jag absolut vågat. Jag menar dom flesta har ju "något" idag. När jag var barn gjorde man inte utredningar som man gör idag och nu är många av dessa "underliga" barn fullt fungerande vuxna.

    Har en vän som i vuxen ålder gjort en adhd diagnos och fick svar att Hen hade adhd. Hen är en fullt fungerande vuxen med ett normalt jobb,förhållande och liv. Och en fantastiskt vän som jag älskar massor och har alltid gjort.

    tror ävenjag själv har "något" men har inget intresse att utreda mig själv. jag är jag och kommer alltid vara det. Jag har lärt mig att leva med mina "egenheter" och är också en fullt fungerande vuxen idag=)

    Tack för ditt svar!

    Önskar att jag hade samma coola inställning som du.
    Vill ha mera barn men rädslan äter upp mig tyvärr.
    Tvivlar inte en sekund på att jag skulle älska ett barn med funktionshinder men jag skulle bara bli så ledsen om jag fick ett barn med grav autism utan ta eler något.
Svar på tråden ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka