Anonym (Been there, done that) skrev 2015-07-04 09:50:37 följande:
Hej TS!
Skit i idioterna i tråden som skriver att det minsann bara handlar om hur mycket man äter och springer. Givetvis är det mer komplicerat än så, annars skulle alla smala personer leva jätte-hälsosamt och springa massor, vilket är det knappast är alla som gör.
Kan inte säga vad som skulle funka bäst för dig, men kan dela med mig av vad som funkade för mig. Jag gick ner ca 15 kilo förra året, vilket var lagom för mig i förhållande till min vikt och längd.
* Jag delade upp mina portioner i två delar, åt först bara den ena halvan. Om jag fortfarande var hungrig 20 minuter efter den första delen av portionen så åt jag även den andra. Förvånansvärt ofta behövde jag dock inte äta den andra delen och kunde låta den stå kvar i kylen tills nästa gång det var dags att äta.
* Om jag kände att jag blev hungrig någon gång då jag egentligen inte hade tänkt äta så testade jag att dricka ett STORT glas citronvatten, ibland två. Inte sällan kände jag efter tio minuter att jag inte behövde äta. Jag hade egentligen bara varit törstig.
* Jag undvek att äta mig proppmätt. Man ska äta sig mätt, men inte proppmätt.
* Särskilt undvek jag att äta stora portioner på kvällarna, då det ofta är det man lägger på sig. Mycket av det man äter under resten av dagen hinner man förbränna, men kvällsätandet var ett av mina största problem.
* Istället för att sitta hemma och äta på kvällarna började jag gå ut och gå promenader. Jag bestämde mig för att gå t.ex en halvtimme varje kväll.
* Jag undvek snabba kolhydrater så mycket som möjligt då dessa dels blir till socker i blodet och dels ger en blodsockerrush, som dessvärre gör att du snabbt blir hungrig igen. Istället åt jag fett och proteiner som jag kunde hålla mig mätt på i många timmar.
* Då och då (högst någon gång i veckan) hade jag "snålisdagar", vissa skulle kanske kalla dem fastedagar. Då åt jag något som jag kunde stå mig på på morgonen och sen ingenting under dagen. På kvällen åt jag något lättare som det är svårt att bli proppmätt på, exempelvis en tallrik fil med solrosfrön. Nästan alltid vaknade jag dagen efter och hade droppat ett helt kilo.
* Självklart går godis och annat rent socker bort. Jag förstår att detta kan vara jättesvårt om man är beroende och jag föll själv dit några gånger trots att jag inte ens har något särskilt starkt sockerberoende. Men ofta när man blir godissugen handlar det som att man egentligen har lågt blodsocker och behöver äta i största allmänhet. Citronvatten gjorde återigen underverk för mig, hade alltid med mig en flaska i väskan.
* Många har skrivit att man "bara" måste bestämma sig. Saken är den att man måste bestämma sig för att man ska göra det här OAVSETT hur lång tid det tar. För mig tig det över ett halvår att gå ner mina 15 kg. Någon annan hade säkert kunnat göra det snabbare, men jag bestämde mig för att det viktiga inte var att det gick snabbt utan att det blev gjort. Varje gång jag tabbade mig upprepade jag för mig själv att den enda jag behövde göra var att ta nya tag och fortsätta. "Om du inte slutar kan du inte misslyckas", var en fras som gjorde det lättare för mig när det kändes svårt. Ett tag hade jag den till och med uppskriven i mobilen. Varje gång jag kände att jag hade "misslyckats" tog jag fram och läste den och fortsatte kämpa.
* Engående det här med att ha en "partner in crime" så är min erfarenhet att det absolut bästa trots allt är att göra det mesta jobbet själv. Det kan absolut vara bra att ha någon att gå promenader med, men jag körde på varianten att inte berätta för någon var jag höll på med. När jag gjort det tidigare har det snarare lett till att jag känt mig kontrollerad av omgivningen och risken är att man får kommentarer av typen "skulle inte du gå ner i vikt?" så fort man råkade ta en pytteliten kaka till kaffet. Jag bestämde mig för att det inte var värt det och körde mitt eget race. På så sätt kunde jag istället överraska min omgivning. För varje gång jag kunde köpa mindre byxstorlekar började fler och fler notera förändringen. I början låtsades jag som ingenting, jag lät viktnedgången bli min egen lilla hemlighet eftersom jag inte ville att någon annan skulle få förstöra för mig. Men jag tog till mig av kommentarerna och till slut kunde jag stolt säga att jag hade lyckats.
Hoppas att du kan finna råd som du kan ha nytta av!
Kram och lycka till!
Man behöver nog inte specifikt "springa mycket" och äta jättehälsosamt för att vara smal men det hjälper ju helt klart.
Jag har alltid varit någorlunda smal och de flesta skulle vara smala om de levde som jag gör.
Jag äter exakt tre måltider om dagen och alltid regelbundna tider. Undantag vid fest, om jag är bortbjuden, på resande fot eller liknande. Är jag väldigt väldigt hungrig emellan äter jag en frukt eller en skiva knäcke, alltså ingen "måltid" utan bara något att stilla morret i magen tills nästa riktiga måltid. Är jag bara lite hungrig emellan dricker jag vatten och härdar ut. Till frukost äter jag 4 knäckeskivor med smör och ost och svart kaffe till det. Till lunch äter jag valfri macka, nästan aldrig en lagad måltid med kött och potatis för då hamnar jag i matkoma direkt. Till middag äter jag mer än gärna massa kolhydrater, kött fisk grönsaker you name it. Jag äter allt och jag äter tills jag blir mätt men jag äter inte tills jag blir PROPPmätt och jag äter aldrig skräp, dvs äter i stort sett bara hemlagat. Fryst portionsmat är bara skit och jag gillar att veta vad jag stoppar i mig. Tre eller fyra gånger i veckan äter jag en kaka till mitt te. Utöver detta dricker jag alkohol nån gång då och då men inga stora mängder. Dricker läsk 3-4 gånger om året.
Jag går eller cyklar i stort sett överallt, tar bussen om det tar mer än 30 minuter att gå/cykla och har tränat på gym nästan hela mitt vuxna liv.
Såhär har jag alltid gjort och därför har jag aldrig BLIVIT fet.
Alla som har övervikt brukar vilja få råd av andra som har övervikt men sällan de som aldrig blivit feta.
