lämna om partner ej kan få barn?
Hade ni lämnat eran partner om han/hon inte kunde få barn?
-
-
Svar på tråden lämna om partner ej kan få barn?
-
Samma här, min sambo sa ungefär vad din sa angående vad deras partners egentligen betyder.BandAnna skrev 2016-08-01 18:13:53 följande:
Jag berättade för min sambo om den här tråden och hur somliga skulle lämna sina partners om de riskerar att inte få några barn genom att stanna. Han ifrågasatte hur mycket deras partner egentligen betyder och kom fram till "förmodligen alldeles för lite".
Han tillade: det är väl inte det icke befintliga barnet man blir förälskad i från början utan en levande människa med allt vad det innebär. Man lovar inte varandra i nöd och lust om man inte tänker stanna när det är nöd.
-
I mina ögon, om du tänker lämna den person som står vid din sida genom allt endast pga av att denne inte kan ge dig biologiska barn - ja, det är en rätt sjuk tanke. Det är ett äckligt synsätt på din partner att dennes ultimata och slutgiltiga värde ligger i huruvida denne kan producera barn, oavsett hur fantastik människa den är. Om det inte fanns andra alternativ och barn var absolut viktigt och något man inte kan leva utan, då kan jag förstå. Men det finns så många andra alternativ till att ha barn ändå. Då måste det ju rimligen vara att relationen inte var den bästa till att börja med, att man inte älskar sin partner tillräckligt..Anonym (Grandet) skrev 2016-08-01 18:46:25 följande:
Trist utveckling i denna tråd.
Tycker det är synd att folk inte kan nöja sig att svara på frågan i TS utan prompt måste sätta sig till doms över andra och kalla deras känslor och åsikter för äckliga och sjuka och påpeka att de inte älskar sin partner tillräckligt.
Kanske är det så att de inte har samma starka band till sin partner som ni, var då glad över det ni har. Ingen har bett er vara domare över andras relationer.
Eller så har de en precis likadan relation som ni men bara en starkare längtan efter detta än ni har. Man är olika, helt enkelt.
En del säger att de redan pratat med sin partner om detta innan och båda är överens innan barn ens är pågång, och okej - fine. Alla gör sina val och är båda överens är det väl lugnt, kan fortfarande inte förstå eller hålla med, men det spelar ju ingen roll. Däremot tror jag inte alla som svarat ja har pratat med detta om sina partners och kanske inte ens inser vad det är de egentligen säger, så känns ju faktiskt som ganska så lugnt att ifrågasätta. Är man så känslig att man inte kan ta det kanske man ska hålla sig borta från ett diskussionsforum på det ämnet? -
Vi vill ha barn mer än er helt enkelt. Är barn meningen med livet duger icke-gentiska lika bra som genetiska och det tycker vi. Hoppas jag aldrig träffar nån med din attityd att vårt barn inte är vårt efter allt vårt jävla SLIT för att lyckas!Anonym (?) skrev 2016-08-01 15:44:09 följande:Det kan du omöjligt veta. Jag har haft flera MF, men blivit gravid spontant. Och under dessa perioder av MF har både jag och min man varit säkra - inga donationer, det skulle verkligen inte vara något för oss. Om det vore så lätt, då skulle inte reproduktionscentrumen vara så om sig & kring sig om de som donerar/mottar celler. Varför måste man vara för donation? Min väninna har donatorbarn, jag tycker det är sorgligt att halva biologin är borta. För OSS är biologi viktigt.
-
Anonym (Grandet) skrev 2016-08-01 18:46:25 följande:
Trist utveckling i denna tråd.
Tycker det är synd att folk inte kan nöja sig att svara på frågan i TS utan prompt måste sätta sig till doms över andra och kalla deras känslor och åsikter för äckliga och sjuka och påpeka att de inte älskar sin partner tillräckligt.
Kanske är det så att de inte har samma starka band till sin partner som ni, var då glad över det ni har. Ingen har bett er vara domare över andras relationer.
Eller så har de en precis likadan relation som ni men bara en starkare längtan efter detta än ni har. Man är olika, helt enkelt.
Är det ett diskussionsforum eller inte?
Naturligtvis kommer folk ifrågasätta saker man skriver på ett forum. Det är väl halva poängen? Och naturligtvis kommer det följa vidare utläggningar i ett svar.
Och som Blairw skriver så kanske man inte bör svara på ett sådant här känsligt ämne om man inte är beredd att ta en diskussion om det. -
Anonym (Gravid nu) skrev 2016-08-01 20:09:35 följande:Vi vill ha barn mer än er helt enkelt. Är barn meningen med livet duger icke-gentiska lika bra som genetiska och det tycker vi. Hoppas jag aldrig träffar nån med din attityd att vårt barn inte är vårt efter allt vårt jävla SLIT för att lyckas!
Grattis till graviditeten =)
Ert barn är i allra högsta grad ert. Och det skulle varit ert även om ni så hade adopterat. Det är kärlek som binder samman ett barn och förälder, inte nödvändigtvis gener.
-
Nej, det hade nog inte gått. Fast hade du frågat innan jag fick barn så hade jag nog tvekat. Då trodde jag att jag var tvungen att ha barn för att vara lycklig.
-
Anonym (Gravid nu) skrev 2016-08-01 20:09:35 följande:Vi vill ha barn mer än er helt enkelt. Är barn meningen med livet duger icke-gentiska lika bra som genetiska och det tycker vi. Hoppas jag aldrig träffar nån med din attityd att vårt barn inte är vårt efter allt vårt jävla SLIT för att lyckas!
-
Ts sambo lever med hennes barn, men får inga egna om han stannar med henne. Att leva med andras barn är ett rätt uselt substitut för egna och går bara inte att jämföra.BandAnna skrev 2016-08-01 18:13:53 följande:
Jag berättade för min sambo om den här tråden och hur somliga skulle lämna sina partners om de riskerar att inte få några barn genom att stanna. Han ifrågasatte hur mycket deras partner egentligen betyder och kom fram till "förmodligen alldeles för lite".
Han tillade: det är väl inte det icke befintliga barnet man blir förälskad i från början utan en levande människa med allt vad det innebär. Man lovar inte varandra i nöd och lust om man inte tänker stanna när det är nöd.
Jag skulle lämnat min man utan att tveka om han inte velat/kunnat få fler barn. Jag är inte speciellt förtjust i andras ungar och skulle i längden aldrig tolerera hans ungar i min bostad om han förvägrade mig egna. -
När man träffar en person med barn sen innan så är det en fråga som kommer upp ganska tidigt eftersom man inte vill slösa tid på en person som inte vill samma saker som man själv vill.blairw skrev 2016-08-01 19:39:45 följande:En del säger att de redan pratat med sin partner om detta innan och båda är överens innan barn ens är pågång, och okej - fine. Alla gör sina val och är båda överens är det väl lugnt, kan fortfarande inte förstå eller hålla med, men det spelar ju ingen roll. Däremot tror jag inte alla som svarat ja har pratat med detta om sina partners och kanske inte ens inser vad det är de egentligen säger, så känns ju faktiskt som ganska så lugnt att ifrågasätta. Är man så känslig att man inte kan ta det kanske man ska hålla sig borta från ett diskussionsforum på det ämnet?
Ts sambo visste att hon inte kunde får fler barn redan från början, och accepterade det då. Men sedan började den biologiska klockan ticka och han ändrade sig och vill ha barn. Sånt händer ju alltid att man kommer till olika vägskäl i livet, då kan det hända att man väljer olika vägar. Så länge man inte har gemensamma barn så är det bara att gå den vägen man känner är rätt. -
Jag lämnade inte min man när jag fick reda på att han har problem med få och orörliga spermier. Det fick bli en kompromiss. Jag vägrade ivf. Tycker att om naturen har gjort någon infertil så är det inte meningen att de ska ha biologiska barn. Punkt slut. Däremot köpte vi könsceller från en frisk donator och har nu en son. Jag har inte haft en tanke på att vårt barn är någon annans. Han är vår son! Kopia av mig utseendemässigt och kopia av min man på andra sätt, hur han sover, håller sin gaffel, ler, gester och allt annat viktigt. Slutet gott allting gott....
