lämna om partner ej kan få barn?

Men grattis då, då har du ju iallafall hittat någon likasinnad. Ni båda lägger det högsta värdet hos varandra i huruvida ni kan producera barn. Själv skulle jag aldrig vilja ingå i ett sådant förhållande, har mer respekt än så för mig själv och vill bli värderad och älskad för den jag är, oavsett om jag är fertil eller inte.Är ju ej relevant i sammanhanget. Min kritik riktas ju mot dig och alla andra som säger att de skulle lämna sin partner om denne inte kunde ge de biologiska barn. Så hånskratta på du om du mår bättre av det. 

I mitt fall hoppas jag ju att min sambo tänker som du, men jag tror tyvärr inte det.
Jag har två barn sen tidigare, han har inga.
Jag har nu njursvikt (kommer att behöva transplanteras så småningom) vilket gör att en graviditet innebär livsfara för mig och min läkare avråder starkt från det. Min sambo vill inte riktigt förstå hur farlig en graviditet är för mig. Njursvikten hade jag när vi träffades, så det är inget som kommer som en överraskning. Han tycker trots riskerna att jag ska ge honom ett barn. Jag vill inte ta dessa, dels för att jag är rädd om mitt liv, men mest av allt för att jag vill att min son och dotter ska få behålla sin mamma.
Tror inte att sambon är intresserad av adoption. Han vill ha ett biologiskt barn.
Som du säger så känns det lite som om han inte älskar mig på riktigt. Vem vill att den man älskar ska offra livet för att ge en ett barn? Inte jag i alla fall.
Förresten så är det inget som säger att han ens kan få barn. Han har ju aldrig provat...

Ja om han inte hade varit villig att prova andra vägar att få barn.

Om jag hade varit frisk hade jag absolut kunnat tänka mig fler barn.

Fråga honom hur han ställer sig till att du möjligen dör för att kunna genom honom ett barn? Att dina barn kan bli moderslösa för att han vill ha ett biologiskt barn? Kan ju vara så att han är så insnöad på barn att han liksom inte inser allvaret, den riktiga risken den medför. Jag skulle göra ett försök att få honom att inse. Ta med honom till en läkare som får förklara. Skriv ut eller skicka medicinska artiklar om det. Sätt dig ner och ställ de där frågorna jag skrev i början på allvar. Få honom förstå att han på riktigt ber dig ta en risk där en stor möjlighet är just att du dör för att ge honom ett biologiskt barn. Säg att du däremot gärna adopterar (om du nu vill det, om inte - var ärlig med det också). 

Om han ändå fortfarande fortsätter på samma linje om en graviditet så lämna honom. Direkt. Isåfall har du en sambo som är villig att offra dig för att få ett barn, trots att du erbjuder honom ett alternativ till barn där du inte behöver riskera dö. Det är bara sjukt och ingen du vill vara med. 

Ledsen för din skull TS! Men om det går åt det senare hållet, gå vidare och hitta någon som kommer älska dig och värdera dig! 

Självklart är det relevant eftersom det är det TS frågade. Eller tappade du helt bort TS i din moralpanik?

Ditt fall är ju lite annorlunda.   Kan inte läkaren prata med honom eller finns det något han kan läsa som gör att han förhoppningsvis förstår bättre? Eller är det redan gjort och han förstår inte iaf?

Jag som kvinna tar ju 'risken', om min man inte kunnat få barn så riskerar ju inte han något rent fysiskt genom att prova andra vägar, men i ditt fall så kan ju du DÖ. Vad är det han inte fattar?

TS fråga var "Hade ni lämnat eran partner om han/hon inte kunde få barn?". Hur är din och din mans resa till barn relevant för att svara på den frågan? Dessutom antog jag aldrig något om eran resa, vilket var anledningen till att du tog upp det, jag kritiserade bara din attityd. 

Lustigt att människor som blir "called out" på sina attityder och beteenden alltid skriker "moralpanik". Det är ingen moralpanik, jag tycker bara att du har en äcklig inställning som jag aldrig kommer förstå då jag faktiskt älskar och värderar min sambo för den han är och därmed aldrig skulle resonera som dig. 

Jag har förklarat och varit tydlig. Varenda gång jag kommer från mina läkarbesök har jag åter igen berättat vad läkaren säger.
Jag har också frågat hur han tänkt med huset om jag dör (jag har inte fått teckna någon livförsäkring som kan hjälpa honom att behålla huset om jag dör). Han skrattar bort det.
Jag tror inte att han förstår allvaret. Jag skojar ju inte liksom...
Har tagit upp adoption, men det vill han inte säger han. Han känner sig "blåst" på något sätt, vilket är fel då jag alltid sagt att jag inte vet om jag kommer kunna få fler barn pga min sjukdom. Jag har aldrig lurat honom.
Saken är den att när vi träffades för 6 år sedan, så var min njurfunktion bättre. Jag hade kunnat genomgå en graviditet då utan att riskera livet, men njurfunktionen kunde blivit lite sämre. Han har inte velat haft barn tidigare, han var inte redo. Men nu är han det. För 2 år sedan försämrades min njurfunktion drastiskt. Gick från 40 % till 25 % på två veckor (idag har jag strax under 20%). Då sa min läkare stopp och att graviditet för min del inte längre är att rekommendera pga riskerna. Ändå valde min sambo att för 1,5 år sedan köpa hus med mig. Nu säger han alltså att han känner sig blåst om jag inte kan ge honom ett barn fastän han visste vad han gav sig in på.

Ska ta med honom till läkaren, så han får förklara för min sambo. Min läkare är världens bästa och kommer tycka att det är en god ide. Lämnar han mig för att jag inte kan ge honom ett biologiskt barn så är det synd, men jag kan inte se hur jag ska kunna riskera mitt liv.

Tack för dina fina ord.

Samma här. I vårt fall har min man för få spermier för att anses som fertil. Men jag hade inte lämnat honom om det sedan inte hade blivit några biologiska barn. Möjligen hade vi då provat spermiedonation eller åkt till Danmark.

Vi gjorde IVF och har nu två små ICSI-barn.