lämna om partner ej kan få barn?
Hade ni lämnat eran partner om han/hon inte kunde få barn?
-
-
Svar på tråden lämna om partner ej kan få barn?
-
Nej, men känner jag honom rätt så hade han lämnat mig i så fall. Han hade sett det som att han stod i vägen för min lycka.
-
Anonym (A): Blir beklämd när jag läser om ert läge. Vad tråkigt att din man inte verkar vilja förstå. Givetvis ska man i ditt fall inte riskera livet för att få barn (eftersom det finns en uttalad risk) och därmed göra de barn man redan har moderslösa. Hoppas att ni kan lösa det och att han kan komma tillfreds med läget som det är och stanna med dig. I vissa fall får han kanske stå sitt kast för att han trots omständigheterna väntat.
-
Nej.
I vårt fall krävdes det IVF med ICSI för att få barn. Om det inte hade fungerat hade vi gått vidare till donator eller adoption. -
Fy så tråkigt och helt ärligt sjukt av honom att ändå be dig om det! Han försöker få dig att känna dig skyldig för att du inte kan riskera en graviditet? Så himla fult av honom. Även om han inte hade vetat om det från början så är det ju fruktansvärt elakt av honom att göra såhär. Han har tre alternativ, antingen skaffar ni inga barn alls, eller om han nu så hemskt gärna vill ha barn så adopterar ni, eller så får ni göra slut. Om han lämnar dig pga detta, var glad över det. En person med en sådan inställning är ingen som ska få ha en plats i ditt och dina barns liv. Fruktansvärt egoistisk är han.Anonym (A) skrev 2016-07-30 21:47:42 följande:Jag har förklarat och varit tydlig. Varenda gång jag kommer från mina läkarbesök har jag åter igen berättat vad läkaren säger.
Jag har också frågat hur han tänkt med huset om jag dör (jag har inte fått teckna någon livförsäkring som kan hjälpa honom att behålla huset om jag dör). Han skrattar bort det.
Jag tror inte att han förstår allvaret. Jag skojar ju inte liksom...
Har tagit upp adoption, men det vill han inte säger han. Han känner sig "blåst" på något sätt, vilket är fel då jag alltid sagt att jag inte vet om jag kommer kunna få fler barn pga min sjukdom. Jag har aldrig lurat honom.
Saken är den att när vi träffades för 6 år sedan, så var min njurfunktion bättre. Jag hade kunnat genomgå en graviditet då utan att riskera livet, men njurfunktionen kunde blivit lite sämre. Han har inte velat haft barn tidigare, han var inte redo. Men nu är han det. För 2 år sedan försämrades min njurfunktion drastiskt. Gick från 40 % till 25 % på två veckor (idag har jag strax under 20%). Då sa min läkare stopp och att graviditet för min del inte längre är att rekommendera pga riskerna. Ändå valde min sambo att för 1,5 år sedan köpa hus med mig. Nu säger han alltså att han känner sig blåst om jag inte kan ge honom ett barn fastän han visste vad han gav sig in på.
Ska ta med honom till läkaren, så han får förklara för min sambo. Min läkare är världens bästa och kommer tycka att det är en god ide. Lämnar han mig för att jag inte kan ge honom ett biologiskt barn så är det synd, men jag kan inte se hur jag ska kunna riskera mitt liv.
Tack för dina fina ord.
Om du vill, ge det ett sist försök att få han att förstå allvaret genom att ta med honom till din läkare. Men helt ärligt, om han inte fattat nu ser jag inte hur han kommer fattar ändå. Antingen är han dum eller ovillig att se allvaret och då kommer ni aldrig få en lösning på det som han är nöjd med, eller så förstår han men låtsas som att han inte gör det för att försöka få dig att ta risken ändå. Oavsett är det ju inte någon du kan leva med.
Igen, så ledsen för din skull TS! Men det finns personer därute som inte har något problem med att adoptera om de vill ha barn, eller som väljer bort barn helt, för att de skulle uppskatta dig och den du är före det!
Kramar! -
Och jag älskar också värderar min man och ville därför ha just hans biologiska barn.blairw skrev 2016-07-30 21:08:35 följande:
TS fråga var "Hade ni lämnat eran partner om han/hon inte kunde få barn?". Hur är din och din mans resa till barn relevant för att svara på den frågan? Dessutom antog jag aldrig något om eran resa, vilket var anledningen till att du tog upp det, jag kritiserade bara din attityd.
Lustigt att människor som blir "called out" på sina attityder och beteenden alltid skriker "moralpanik". Det är ingen moralpanik, jag tycker bara att du har en äcklig inställning som jag aldrig kommer förstå då jag faktiskt älskar och värderar min sambo för den han är och därmed aldrig skulle resonera som dig.
-
Nej. För mig är det inte en hypotetisk fråga. Han erbjöd sig däremot att lämna mig så att jag skulle kunna få barn. Vilket jag tvärvägrade för jag älskade honom och inte hans spermier. Vi valde tillslut att adoptera.
-
Ja, hade jag vetat hur det skulle påverka mig nu när jag är mitt i skiten så skulle jag avslutat förhållandet när jag fick reda på det.
-
Jag tror du behöver utöka ditt vokabulär något, att läsa "äcklig" gång på gång får mig att ifrågasätta din bildning. Känns trailer trash i ditt sätt att uttrycka dig.blairw skrev 2016-07-30 21:08:35 följande:
TS fråga var "Hade ni lämnat eran partner om han/hon inte kunde få barn?". Hur är din och din mans resa till barn relevant för att svara på den frågan? Dessutom antog jag aldrig något om eran resa, vilket var anledningen till att du tog upp det, jag kritiserade bara din attityd.
Våran resa till att få barn var inte lätt så vi diskuterade allt ,vi ville ha varandra genetiska barn för att vi älskade varandra så mycket.
Lustigt att människor som blir "called out" på sina attityder och beteenden alltid skriker "moralpanik". Det är ingen moralpanik, jag tycker bara att du har en äcklig inställning som jag aldrig kommer förstå då jag faktiskt älskar och värderar min sambo för den han är och därmed aldrig skulle resonera som dig.
-
Nej det gjorde jag inte. Men hade gjort om han inte varit villig att försöka det vägar som fanns (ofrivilligt barnlösa genom manlig faktor). Nu hade vi turen att genom ICSI som en del andra här få biologiska barn. Men han var helt inställd på donatorspermier om det inte fungerat.
-
Det är svårt att svara på. Jag vet faktiskt inte. Det är möjligt. Tillsammans hade vi inte fått adoptera, det vet jag, men adoption är inte ett alternativ för mig, jag hade inte velat adoptera oavsett.
IVF och sådant vet jag inte om jag hade velat gå igenom, men beroende på hur viktigt barn hade känts för mig om vi nu inte fått några, hade jag kanske gett det en chans.
Ärligt talat vet jag inte hur pass viktigt barn hade känts om det aldrig hade blivit några. Jag är inte särskilt barnkär även om jag älskar mina och mina syskonbarn.
Men det är möjligt att jag hade lämnat. Jag tror jag hade kommit till en punkt där barn hade känts som en för viktig del av mitt liv att jag inte velat avstå att bli mamma.
Jag hade inte heller tagit illa upp om det varit tvärtom. Ledsen hade jag förstås blivit, men jag hade förstått.
