lämna om partner ej kan få barn?

Är inte det rätt självklart??

Jag väntar nu femte barnet med min man. Barn är jätteviktigt för mig och nej jag tror inte att adoption skulle vara något för oss. Men, skulle aldrig ha lämnat min man om han inte kunnat ge mig barn!

Är 39 och lever sedan ungefär 15 år tillsammans med sambo. Jag har ingen direkt önskan eller längtan efter barn och har då flera gånger lyft ämnet varpå jag alltid får svaret "det är dig jag vill leva med". Vet inte om detta ändrar sig framöver men det är vi och vår kärlek, vårt gemensamma liv.

Nu var det inte mig du citerade. Men adoption är inte ett alternativ för alla människor. Jag tex vill ha biologiska barn. vara gravid och sen träffa mitt barn jag skapat tillsammans med min sambo. Se likheter både i utseende och perspnlighet. Sen har jag inget emot adoption. Men så länge jag själv kan få biologiska barn är det valet för mig helt enkelt.

Många vill ha biologiska barn,Andra "får" inte adoptera pga alla regler. Det tar ofta många år vilket man kanske inte har tid med. Sen är många adopterade barn stora när man får dom och kan ha psykiska problem från livet innan. 

Se dokumentären adoptionens pris tex. Bara ett sätt det kan gå fel på.

Nej, det hade jag inte gjort. 
Vi hade svårt att få barn och har därför pratat igenom det en hel del. För oss är genetiken viktig, så det hade inte varit ett alternativ med spermie-/äggdonation eller adoption. Som tur är verkar det fungera med vetenskapens hjälp och vår lilla IVF-baby ligger och sparkar i min mage som bäst. 

Jag hade hellre levt utan barn än levt utan min man. 

För att svara på frågan i ts. Ja jag hade nog gått vidare om det visat sig att min partner inte kunde elle absolut INTE ville ha barn. Barn har alltid varit väldigt viktigt för mig. Och inget jag hade valt bort för någon annan. Då hade jag träffat en man som ville ha barn istället. 

Utan tvekan.

Nej. Jag har lovat i nöd och lust. Förstår inte hur man kan stå och säga det om man vet redan innan att man inte riktigt menar det.

Jag vet inte. För mig är äggdonation/spermiedonation otänkbart, det skulle inte kännas som jag fått barn med nån annan! ÄD skulle inte vara mitt barn. Adoption är heller inte ett eget barn. 

Fast man kan ju skaffa barn ihop ändå. Spermiedonation, äggdonation, adoption osv.

Självklart skulle jag aldrig lämna en partner som betyder mycket för mig isf. Har man valt att leva tillsammans hittar man lösningar tillsammans. Man ska vara glad om man hittar en bra partner, det är inte säkert att man hittar en ny sådan.

Jag kan få barn med den jag älskar men hade han inte kunnat ge mig det hade jag ändå varit med honom.