Någon mer extremt överviktig som har ett viktmål till nästa sommar?

Nu kommer min svaga punkt HELGEN. Det är då jag trillar dit. Vad äter ni under helgen. Tränar ni? Att gå från tanke till handling är väldigt svårt. Bara en sån sak att gå ut på promenad verkar tydligen vara jätte svårt för mig. För latmasken tar över. Om jag lyckas gå 30 minuter i helgen så kommer jag vara stolt. Första målet på träningen. Någon mer som har samma funderingar?

Känner verkligen igen mig i det du skriver här! Jag brukade promenera en massa men har helt kommit ur vanan och har enorma svårigheter att komma igång igen. Vet inte varför då jag ju egentligen tycker det är skönt... Hoppar på ditt första mål; tre promenader a 30 minuter styck per vecka med start idag!

Visst är maten på helger svår. Mina största fallgropar är dels frukost..jag älskar att ha långfrukost med frallor och tidning. Problemet är att jag inte äter en fralla utan tre..så har det som ett blygsamt första mål; en fralla och två ägg istället för tre frallor till frukost! Det som är ännu svårare är helgkvällarna. Jag är ensamstående utan barn men gillar att umgås med folk. Följden blir att jag antingen är bortbjuden, har gäster eller går ut och äter på helgerna. Vet inte hur jag ska lösa detta ; att leva som en eremit är inte ett alternativ och i min umgängeskrets sker i princip allt socialiserande över mat och vin:/

Det där har varit mitt stora problem! Att allt umgänge sker över mat och vin. Tre rätter och en flaska vin + ngt mer är typ ett par dagsbehov:( Jag har fått tvinga mig och sitta hemma själv i perioder. De perioderna har jag gått ner mkt per vecka. Men istället suttit ensam och plöjt tv-serier. Sjukt tråkigt med andra ord.

Hej ts å alla som hänger i tråden!

För 9 år sedan (faktiskt på dagen idag) föddes mitt andra barn. När jag ställde mig på vågen på BB visade den tre-siffrigt å jag kände mig alldeles matt...

Min övervik låg på runt 40 kg å jag kände bara att nu var jag tvungen att få ett slut på mitt ohälsosamma liv...

Idag väger jag runt 65 kg å mår bra....

Min vikt resa tro det eller ej inte så lång tid (ca 10 månader) men det är först får något år sedan som jag äntligen kunde säga till mig själv att jag var i mål. Då mådde jag äntligen bra i mig själv, det var då jag hade dragit i alla trådar tillräckligt många gånger för att förstå å jobba med mig själv... Jag hade då förstått att vikten endast var ett symptom på allt det i mitt liv som fick

Mig att må dåligt...

Vill ni stället jag gärna upp å svarar på frågor. Jag hör ju hur en hel del jobbigheter kommer på tal. Men det är bara om någon vill ha mitt ärliga svar å min åsikt kring hur jag gjorde, det som passade mig. Det är kungen universallösning, å jag vill inte pracka på någon min resa. Hojta om du undrar något så ska jag försöka ge ett konstruktivt svar! Stort lycka till allihop!

Hur mycket vägde du på inskrivningen hos mvc?

Ja...det är just den där tråkfaktorn jag är rädd för... Tänker att om det rörde sig om säg två månaders eremitliv så vore det sin sak men jag har massor att gå ner och tanken på att sitta själv månad ut och månad in är skrämmande..

Jag är dessutom uppfostrad så att man äter av det som bjuds så att sitta och pilla i maten är inte ett alternativ för mig. Det är ju mitt dagliga frossande, inte helgens festligheter, som gett mig en så här enorm övervikt. Hade jag varit duktig i vardagen men socialiserat som vanligt på helgerna hade jag alldeles säkert gått ner..men det är så jäkla svårt att gå tillbaka till att vara nyttig på måndagen. Funderar på att prova att köra två månader helt utan att umgås över mat och vin, kanske att det är lättare att hålla helgerna som just speciella om man hunnit vänja sig vid att vara sund i vardagen...?

Hur ser dagen ut idag med kost och motion. Blev ingen middag men lite godis blev det igår.