• Anonym (TS)

    Varför har folk så svårt att skapa sig ett liv som de orkar med?

    Det är så tröttsamt med alla människor som är sjukskrivna för stress, ångest osv. Varför har så många så svårt att skapa sig ett liv som de orkar med? Har människor inga spärrar idag, ingen självinsikt?

    Det är ju kvinnor i 30-40-årsåldern som är mest sjukskrivna pga psykiatriska diagnoser och det är ju mycket för att livspusslet inte går ihop. Och varför går det inte ihop? Varför jobbar man heltid om man har små barn och livet bara blir stress? Eller har en miljon aktiviteter osv.

    Jag funderar ständigt på hur jag ska göra för att må bra, orka med, återhämta mig osv. Det leder till att jag är noga med sömnen, försöker hinna träna minst en gång varje vecka, vi jobbar deltid för att minska vardagsstressen, vi tackar nej till en del saker på helgerna för att ha hemmatid osv.

  • Svar på tråden Varför har folk så svårt att skapa sig ett liv som de orkar med?
  • Anonym (Deltidsfällan)

    En bidragande orsak till utbrändhet idag är deltidsfällan. Antingen att du inte hittar en heltidstjänst eller att du måste jobba deltid för att barnen inte ska behöva bo på förskolan från tidig morgon till sen kväll. Det är få arbetsplatser som har personal nog för att täcka upp för en deltidare vilket innebär att man gör samma jobb, men på mindre tid och för mindre lön. Så när folk tipsar om att jobba deltid för att få mer tid till återhämtning står jag som ett frågetecken.

  • Anonym (Kollaps)

    Hej /E
    När folk skriver så här blir jag så himla arg

    "jälvmordstankar och de som varit i liknande sits som fortfarande är fast i det tillståndet har enligt mig bara inte samma vilja eller beslutsamhet att skapa bättre förutsättningar och har man inte det, då kommer absolut ingenting förändras hur länge du än går terapi, hur mycket mediciner du än tar, hur länge du än är sjukskriven, för problemet är inte en sjukdom, ett jobb, en tillvaro, problemet i grunden hur din situation än det ut är din bild av dig själv, din inställning och din oförmåga att ge saker en ny chans"

    Du har säkert lärt dig mycket på vägen men respekt och ödmjukhet ingick inte?

    Varför mådde du själv så dåligt i så många år om det inte handlar om att träffa rätt personer och få den typ av vård som hjälper på ett sätt som är relevant för den individen? Att vara i lägen där man är utbränd eller deprimerad handlar just om att vara i återvändsgränder där det tar tid och energi att ge livet en "ny chans" inte om att någon är oförmögen till det eller inte "vill"

    Den behandling du har fått har funkat för dig och det var väl toppen att du till sist fick det. Andra behöver leta vidare efter hjälp som fungerar för dom.

  • Glinda från Oz

    Det jag undrar är var männen är. Kvinnan gör nästan allt hemmaarbete, tar huvudansvaret för barnen och jobbar. Du frågar varför kvinnan jobbar heltid, jag frågar varför männen inte gör hälften av hushållsarbetet och tar hand om sina egna barn. Det är så typiskt att kvinnans val är att gå ner i arbetstid och leva som fattigpensionär eller bränna ut sig och få skit för att hon gör för mycket.

  • Anonym (mor)
    Anonym (TS) skrev 2017-12-09 07:54:54 följande:

    Det är så tröttsamt med alla människor som är sjukskrivna för stress, ångest osv. Varför har så många så svårt att skapa sig ett liv som de orkar med? Har människor inga spärrar idag, ingen självinsikt?

    Det är ju kvinnor i 30-40-årsåldern som är mest sjukskrivna pga psykiatriska diagnoser och det är ju mycket för att livspusslet inte går ihop. Och varför går det inte ihop? Varför jobbar man heltid om man har små barn och livet bara blir stress? Eller har en miljon aktiviteter osv.

    Jag funderar ständigt på hur jag ska göra för att må bra, orka med, återhämta mig osv. Det leder till att jag är noga med sömnen, försöker hinna träna minst en gång varje vecka, vi jobbar deltid för att minska vardagsstressen, vi tackar nej till en del saker på helgerna för att ha hemmatid osv.


    Jag tror det är "sociala medier" som skapar nutidens överdrivna stress!? Liksom PRESSEN att vara lika bra som alla "vänner" man har på FB! Utöver det så ska man finnas tillhands att svara i telefon eller på sms i stort sett även när man sitter på skithuset!
  • Anonym (Man)
    Anonym (mor) skrev 2017-12-10 06:07:03 följande:

    Jag tror det är "sociala medier" som skapar nutidens överdrivna stress!? Liksom PRESSEN att vara lika bra som alla "vänner" man har på FB! Utöver det så ska man finnas tillhands att svara i telefon eller på sms i stort sett även när man sitter på skithuset!


    Det är svaga och osäkra människor som tävlar med vänner. Problemet är att kvinnor är svaga och osäkra. De ska inte hålla på med Facebook och dylikt.

    Kvinnor kan inte heller säga nej, utan överarbetar för att försöka lugna sitt oroliga väsen.
  • Lillie rose

    (/ E) är ännu en som tror att alla människor fungerar likadant. Uttalandet att vem som helst kan komma hur långt som helst är bara rent skitsnack. Lika illa som när min bekanta sa: Ett minitriatlon kan vem som helst göra!

    Jag kan för f-n inte ens gå en promenad. Flera jag känner kan inte stå på sina ben. Men vissa verkar leva väl fjärmade från allt som inte är friskt och käckt.

    Vi är så olika genetiskt, till att börja med. Det finns genetiska skillnader som avgör hur känsliga vi är för stress, motgångar, provokationer mm. Vi kan alla jobba med våra svagheter, men face it!, vissa har väldigt mycket mer att jobba med. Tex de med genetisk fallenhet för depression eller annan psykisk sjukdom.

    Att utgå från sig själv och tro att andra ska fungera likadant är så otroligt naivt och oempatiskt.

    På grund av mina gener och händelser som triggat svagheten, har jag svårt att gå utan smärta. På grund av sina gener, och upplevelser som triggat dem, har flera jag känner svårt att hantera motgångar utan att gå in i depressioner/ångest som behöver medicineras.

    Vi är i grunden olika. Och det är inte du som är mallen för hur alla andra borde vara.

  • Anonym (mor)
    Anonym (/ E) skrev 2017-12-09 20:21:30 följande:

    Tillägg. Jag kan se sambandet att har man barn så tror man att man funkar bättre om man går runt med tjugo tankar i minuten, vad som ska göras imorgon vad som ska vara nästa vecka vad som ska komma om en månad och vad som hände igår och vad kommer det innebära om några dagar etc etc. Och det är så lätt att det här blir en vana för ditt huvud. Ständigt uppkopplad. Utöver detta är du dessutom i tankar om andras liv vad andra gör vad andra tänker och tycker och du jämför värderar analyserar sönder bedömer och fastnar i det, istället för att ta det viktiga, en tanke i taget,

    och vara närvarande för dina barn.

    Skulle jag ge ett tips till utbrända mammor

    hade det varit att sluta vara uppkopplad på allt.

    Stäng av notiser i mobilen, prova vid lediga småstunder att faktiskt göra något annat kul för dig själv än att scrolla Facebook och få ännu mer intryck ännu mer tankar via sociala medier. Undvik att kolla nyheter dagligen på Aftonbladet / på tv.

    Skapa din vardag efter de tankar och intryck du behöver. Välj de själv istället för att alla väljer åt dig.

    Handen på hjärtat jag mår så kollosalt dåligt när folk har förväntningar att jag ska vara tillgänglig dygnet runt. Den stressen är den absolut värsta, den och ältande. Och oro om framtiden. De tre är gift för mitt liv och då kan jag tänka mig att har man dessutom barn som behöver ens närvaro dygnet runt, då skadar dessa tre en betydligt mer och leder direkt till utbrända föräldrar.

    Så i min mobil är det missade samtal och då kan jag själv välja när det passar mig att ringa upp. Mina sms kommer inte upp på skärmen utan jag kollar när jag själv vill se om någon hört av sig. Jag har WhatsApp och en till chatt men alla där vet vad som gäller, jag svarar inte när någon hör av sig jag svarar när jag vill det. Och när jag är förälder, då kommer jag mest troligt ha hela mobilen i flightmode tills jag har en stund över då jag tycker det känns okej att kolla runt vilka som vill mig något.

    Att vara avkopplad istället för uppkopplad - är raka vägen till ett bättre liv.


    As simple as that! MEN antagligen jättesvårt? Min yngsta dotter slutade med FB för hon blev så INNERLIGT trött på alla "vänner" som delade en massa feministtrams.
  • Anonym (/ E)
    Anonym (Kollaps) skrev 2017-12-09 21:08:39 följande:

    Hej /E

    När folk skriver så här blir jag så himla arg

    "Självmordstankar och de som varit i liknande sits som fortfarande är fast i det tillståndet har enligt mig bara inte samma vilja eller beslutsamhet att skapa bättre förutsättningar och har man inte det, då kommer absolut ingenting förändras hur länge du än går terapi, hur mycket mediciner du än tar, hur länge du än är sjukskriven, för problemet är inte en sjukdom, ett jobb, en tillvaro, problemet i grunden hur din situation än det ut är din bild av dig själv, din inställning och din oförmåga att ge saker en ny chans"

    Du har säkert lärt dig mycket på vägen men respekt och ödmjukhet ingick inte?

    Varför mådde du själv så dåligt i så många år om det inte handlar om att träffa rätt personer och få den typ av vård som hjälper på ett sätt som är relevant för den individen? Att vara i lägen där man är utbränd eller deprimerad handlar just om att vara i återvändsgränder där det tar tid och energi att ge livet en "ny chans" inte om att någon är oförmögen till det eller inte "vill"

    Den behandling du har fått har funkat för dig och det var väl toppen att du till sist fick det. Andra behöver leta vidare efter hjälp som fungerar för dom.


    Jag mådde dåligt så länge jag trodde att jag hade diagnoser och var jättesjuk och aldrig kunde bli frisk och alla omotiverande (hotiverande) bilder om mig som jag gick efter i blindo att det var hjälpen. Självklart kan alla behöva olika saker men i grunden är vi alla humana och jag har mött för många människor som precis som mig var fast i bilden av att det ska ta tid, det går inte för att (diverse ursäkter som blir hinder)

    Nej, jag uppfattas inte ödmjuk men det gör ingenting för psykisk ohälsa är allvarligt, det kostar folk flera år av deras liv att bara trampa runt i lidande och då är jag hellre hård och rakt på sak för om det hjälper då är det rätt sätt, ingen sympati ingen ödmjukhet men uppmuntrar folk att våga agera, inte för alla men som jag skrev, att jobba med sig själv kräver mycket engagemang och du måste vilja det, verkligen vilja det, så det märks i din attityd, i din inställning, och sedan i handling. Vill man vara kvar i bilden att man är jättesjuuk och att det kommer ta lååång tid att "återhämta sig" ja, då kommer din hjärna registera den livsstilen och det blir det du lever efter , för att du har den inställningen, inte för att det är sanningen och enda sanningen du har att välja på.

    Bli provocerad och förbannad bäst du vill, men har du inte provat hur kan du då veta att det inte fungerar? Då är det åter igen din inställning som hindrar dig.
  • Anonym (/ E)
    Anonym (mor) skrev 2017-12-10 07:59:55 följande:

    As simple as that! MEN antagligen jättesvårt? Min yngsta dotter slutade med FB för hon blev så INNERLIGT trött på alla "vänner" som delade en massa feministtrams.


    Det är klart det kräver ett enormt självförtroende att gå emot strömmen går emot trenden och gå emot det hela världen förväntar av dig, men sen när blev mitt eller ditt liv någon annans att styra över?

    Din yngsta dotter är smart som insett redan nu att hon tvingas in i tankar hon inte gillar, vem vill tänka på feminist-diskussioner dygnet runt? Och vad hjälper det samhället att se sånt överallt?

    Jag var beroende att diskutera i grupper på Facebook men jag tog steget att avsluta mitt konto en dag för jag hade lovat mig själv att klara ett år utan facebook. Men jag märkte att ett år kändes inte helhjärtat, så jag avslutade mitt konto och planerar att aldrig mer använda Facebook.

    Skillnaden i mitt mående är enormt. Att slippa se vad alla gör bara det är en frihet. Nu är jag diskussionsglad här istället men här är det lugnare. Du ser bara text. Du känner ingen. Du väljer vad för tråd som passar dig. Du får inga notiser om du får svar/kommentarer utan väljer själv att kika runt i de trådar du varit i. Du väljer allting själv medan i Facebook väljs allting åt dig och pockar på din uppmärksamhet dygnet runt.
  • Anonym (Anna)

    Vill ge min enkla bild av problemet.
    Samhället har blivit mer otryggt (osäkra anställningar speciellt för yngre och jag fick själv sparken så fort jag fick barn) - samtidigt som pressen utifrån sett att vara perfekt har ökat i och med segregationen i samhället (tillhör du "rätt" grupp och går dina barn på rätt skola).

    Psykvården har också försämrats jämfört med förut - kommunen verkar inte ha råd med den samtidigt som fler söker stöd idag.

    Lödningen för att orka är nog individuell. Men ungdomar idag verkar ha det tuffare än vad jag hade som ung och jag hoppas att samhället har blivit mer tryggt tills mina barn har vuxit upp.

Svar på tråden Varför har folk så svårt att skapa sig ett liv som de orkar med?