Varför har folk så svårt att skapa sig ett liv som de orkar med?

Föräldrarna. Nästan allt i vår självbild beror på hur våra föräldrar såg på oss. Tyvärr är det så. Vi formas som individer i barndomen. Om anknytningen brister och föräldrarna inte hinner se barnet som individ och ger det lilla barnet villkorslös kärlek, då får barnet en skadad självkänsla för livet. Har man dålig självkänsla då vill man uppfylla alla samhällets normer, för att bli godkänd och kanske till och med beundrad.

Då skall man göra karriär, vara smal och snygg, ha stylat hus...

Har man en god självkänsla i grunden, då kan man välja själv på ett annat sätt, man vågar göra det. Terapi kan hjälpa med självkänslan.

Tror mer på att sociala medier sätter standarden. Alla skönmålar sin verklighet och försöker samtidigt leva upp till någon annans illusion av det perfekta livet.

Om du har en god självkänsla och grundtrygghet låter du dig inte styras av sociala medier.

Men det är ju ett val man gör om man vill uppfylla alla de förväntningarna. Jag skippar massor med sådana. Jag är tex inte snyggast eller smalast. Jag är inte ens med i tävlingen om att följa modetrender.

Och skit från sociala medier, då bör du nog rensa i din bekantskapskrets som du har på sociala medier...

Det är inte så enkelt. Vi är mer deprimerade än nånsin och det kan lätt spåras till när smartphones slog igenom.

Det är inga fel på mig självkänsla och jag hade en riktigt lycklig och idyllisk barndom, ändå påverkas jag enormt av sociala medier.

Svar till TS: Vi lever i en stressad värld och kvinnor i den åldern drabbas hårt av den p.g.a. sociala förväntningar om att både vara perfekta mödrar och karriärister. Lägg då till ålderskriser, att kvinnor har större krav på sitt utseende och att de föralltid ska vara unga och alltid ha tid med kompisar och så ska de dessutom vara duktiga i allt de gör... Det är enormt påfrestande! Därför har kvinnor i den åldern svårt att få ett liv de orkar med.

Även för oss karlar i 30 årsåldern är det jobbigt att få ett liv att gå ihop. Jag gjorde dock såhär: slutade leva som en förvuxen tonåring och tog tag i träningen, började äta rätt, började studera, flyttade bort från den ort jag växt upp i och började umgås med folk jag tyckte om. Ich framförallt tog jag bort mig själv från sociala medier så slapp jag känna mig som en loser i jämförelse med kompisar som studerat färdigt och nu har ett jobb och en karriär.

Det här är ett stort problem idag och ingenting man ska tro att det beror på lathet! Vi blir väldigt pressade idag och många lider faktiskt av det.

Det är så tröttsamt med alla människor som är sjukskrivna för stress, ångest osv. Varför har så många så svårt att skapa sig ett liv som de orkar med? Har människor inga spärrar idag, ingen självinsikt?

Det är ju kvinnor i 30-40-årsåldern som är mest sjukskrivna pga psykiatriska diagnoser och det är ju mycket för att livspusslet inte går ihop. Och varför går det inte ihop? Varför jobbar man heltid om man har små barn och livet bara blir stress? Eller har en miljon aktiviteter osv.

Jag funderar ständigt på hur jag ska göra för att må bra, orka med, återhämta mig osv. Det leder till att jag är noga med sömnen, försöker hinna träna minst en gång varje vecka, vi jobbar deltid för att minska vardagsstressen, vi tackar nej till en del saker på helgerna för att ha hemmatid osv.

Men en vuxen människa måste väl kunna distansera sig från sin Smartphone???