Kär i en annan man/otrohet!!!

Detta är fullständig bullshit. Att i Sverige har vi högre tolerans för otrohet? I min sambos hemland och i många andra länder, är det vardagsmat att vara otrogen. Men det är männen förstås, männen är otrogna och kvinnorna stannar kvar ändå för det är en vanlig del av livet typ, inga konstigheter. Hade däremot kvinnorna gjort det då hade det blivit ett jäkla liv! Jag ser fler icke svenskar som är otrogna kan jag säga.

Men hur som helst så handlar detta inte om det. Du har fått för dig att jag tycker att det är okej att vara otrogen och inte ser något fel i det. Där har du fel, jag erkänner helt och håller att det jag har gjort är svinigt. Men det är inte som att jag vaknade upp en dag och bestämde att ?nu har jag lite tråkigt, jag ska gå och vara otrogen?. Jag har även varit i den andra sitsen, jag har blivit bedragen av en tidigare pojkvän, jag vet hur det känns.

Och du kan inte tala om för mig om jag älskar min sambo eller inte, haha.

tycker du ska lämna din sambo iallafall, för du varit otrogen och inte tycker om honom längre. för det är ju fult emot honom att vara kvar ändå.

Jag förstår inte på vilket sätt det självklart gynnar relationen eller den bedragne att man berättar om sin otrohet. Särskilt inte om man har bestämt sig för att fortsätta förhållandet och inte vara otrogen mer. Det är förstås bättre att berätta än att fortsätta otroheten, men det finns alternativ.

Du (Fy) tycks ha en syn att saker och ting löser sig om man berättar, men vad grundar du det på? Jag tror inte det alltid är det bästa valet. Precis som man inte alltid behöver berätta om alla trekanter man t.ex. haft innan en relation behöver man inte alltid berätta om en otrohet som man avslutat. Det är inte självklart att man inte ska berätta, men det är inte heller självklart att man ska det. Det är ett stort moraliskt dilemma, som var och en i den situationen behöver ta ställning till. Kanske kan TS välja att avsluta sin otrohet, och hitta tillbaka till sin sambo utan att berätta. Det alternativet skulle troligen såra relationen och sambon minst, även om det samtidigt fråntar sambons egna valmöjligheter..

För dig TS, tycker jag att du behöver bestämma dig för vad du vill. Välja din sambo, exet eller ingen av dem. Vilket av dessa beslut du än tar - är det bättre för alla inblandade att du tar ett beslut än att du fortsätter otroheten. Och när du tagit ditt beslut behöver det vara oåterkalleligt. Beslutet får därför inte basera sig på känslan du har för dagen, utan vara väl genomtänkt. Är det verkligen omöjligt att fortsätta den familjebildning du har påbörjat? Eller kan du leva med sambon och samtidigt gå miste om den passionerade och potentiellt underbara relationen med ditt ex...?

Jag tänker att du i dina inlägg gett starkt uttryck för att det du och ditt ex har är så unikt och vackert. Själv förhåller jag mig skeptisk till att detta är sant. Vore det sant så har du säkert mer att vinna på att lämna din sambo, men mycket talar emot det, t.ex.

* Du och ditt ex känner inte varandra särskilt bra, såvitt jag har förstått. Med det menar jag att ni inte har skavts tillräckligt mycket för att du ska kunna reta dig på hans blommiga kalsonger el. dylika saker som är charmiga i förälskelsen men oerhört irriterande därefter.

* Det finns en uppenbar risk att mycket av er "unika" relation har byggts upp av allt det hemliga och spännande i den förbjudna kärleken. Får ni t.ex. en trist vardag, hamnar ni mycket sannolikt i en ganska grå vardagslunk som oss andra. Kanske ni inser att det inte fanns så mycket annat att bygga relationen på än just den hemliga passionen...

* Du och ditt ex har inte torkat spädbarnsbajs från soffan tillsammans. Att prioritera ett barn gör att relationen sätts på "hold" och orsakar spänningar i en relation. Du vet ingenting om ditt ex är den typ av förälder som sticker iväg till kompisarna när det krisar med barnet hemma, eller om han är kvar och troget hjälper till och lyckas kontrollera irritationen från barnskrik och trötthet.

Jag har en devis som säger såhär: "Det är lika bra att stanna för det blir ändå samma med en ny.." Det är givetvis inte alltid sant, men ofta tror jag att det är det. Med lite vishet kan man rätta in de stormiga känslorna från att göra misstag som ställer till det för en...

Jag förstår inte på vilket sätt det självklart gynnar relationen eller den bedragne att man berättar om sin otrohet. Särskilt inte om man har bestämt sig för att fortsätta förhållandet och inte vara otrogen mer. Det är förstås bättre att berätta än att fortsätta otroheten, men det finns alternativ.

Du (Fy) tycks ha en syn att saker och ting löser sig om man berättar, men vad grundar du det på? Jag tror inte det alltid är det bästa valet. Precis som man inte alltid behöver berätta om alla trekanter man t.ex. haft innan en relation behöver man inte alltid berätta om en otrohet som man avslutat. Det är inte självklart att man inte ska berätta, men det är inte heller självklart att man ska det. Det är ett stort moraliskt dilemma, som var och en i den situationen behöver ta ställning till. Kanske kan TS välja att avsluta sin otrohet, och hitta tillbaka till sin sambo utan att berätta. Det alternativet skulle troligen såra relationen och sambon minst, även om det samtidigt fråntar sambons egna valmöjligheter..

För dig TS, tycker jag att du behöver bestämma dig för vad du vill. Välja din sambo, exet eller ingen av dem. Vilket av dessa beslut du än tar - är det bättre för alla inblandade att du tar ett beslut än att du fortsätter otroheten. Och när du tagit ditt beslut behöver det vara oåterkalleligt. Beslutet får därför inte basera sig på känslan du har för dagen, utan vara väl genomtänkt. Är det verkligen omöjligt att fortsätta den familjebildning du har påbörjat? Eller kan du leva med sambon och samtidigt gå miste om den passionerade och potentiellt underbara relationen med ditt ex...?

Jag tänker att du i dina inlägg gett starkt uttryck för att det du och ditt ex har är så unikt och vackert. Själv förhåller jag mig skeptisk till att detta är sant. Vore det sant så har du säkert mer att vinna på att lämna din sambo, men mycket talar emot det, t.ex.
* Du och ditt ex känner inte varandra särskilt bra, såvitt jag har förstått. Med det menar jag att ni inte har skavts tillräckligt mycket för att du ska kunna reta dig på hans blommiga kalsonger el. dylika saker som är charmiga i förälskelsen men oerhört irriterande därefter.

* Det finns en uppenbar risk att mycket av er "unika" relation har byggts upp av allt det hemliga och spännande i den förbjudna kärleken. Får ni t.ex. en trist vardag, hamnar ni mycket sannolikt i en ganska grå vardagslunk som oss andra. Kanske ni inser att det inte fanns så mycket annat att bygga relationen på än just den hemliga passionen...

* Du och ditt ex har inte torkat spädbarnsbajs från soffan tillsammans. Att prioritera ett barn gör att relationen sätts på "hold" och orsakar spänningar i en relation. Du vet ingenting om ditt ex är den typ av förälder som sticker iväg till kompisarna när det krisar med barnet hemma, eller om han är kvar och troget hjälper till och lyckas kontrollera irritationen från barnskrik och trötthet.

Jag har en devis som säger såhär: "Det är lika bra att stanna för det blir ändå samma med en ny.." Det är givetvis inte alltid sant, men ofta tror jag att det är det. Med lite vishet kan man rätta in de stormiga känslorna från att göra misstag som ställer till det för en...

Med andra ord, hon är inte kär, hon var aldrig kär, det hon hade med sambon från början var endast en stark attraktion full av laddningar, som nu efter år, vardag och barn, har laddat ur. Nu söker hon samma laddning igen, med exet, det är nytt det är spännande och han är förbjuden frukt, lite vågat och förgör extra njutning i det en egoboost, men vad händer när han friar till henne, när hon får se hans tusen brister som är motsatsen till den spännande mannen i natten, ja hon börjar söka nästa gnista i någon annan man. Detta är inte kärlek, detta är attraktion, du vill ha något när du fått det är du inte intresserad längre.

Kärlek, är att älska din partner ännu mer eftersom ni torkat bajs tillsammans, eftersom ni har den där slöa vardagen ihop år efter år samma visa , med tråkiga tvätten och vardagssysslor, kärlek är att alltid vilja ge din partner något, och att finna han attraktiv för vem han ÄR, inte bara för vad du ska få. Kärlek är att gilla någon för den de är, med deras brister i vardagen, som man snarare tycker är fint, för det är ju äkta och det är ju de. Kärlek är ett val du väljer varje dag, och kärlek är att du varje dag väljer HAN.

Jag förstår inte på vilket sätt det självklart gynnar relationen eller den bedragne att man berättar om sin otrohet. Särskilt inte om man har bestämt sig för att fortsätta förhållandet och inte vara otrogen mer. Det är förstås bättre att berätta än att fortsätta otroheten, men det finns alternativ.

Du (Fy) tycks ha en syn att saker och ting löser sig om man berättar, men vad grundar du det på? Jag tror inte det alltid är det bästa valet. Precis som man inte alltid behöver berätta om alla trekanter man t.ex. haft innan en relation behöver man inte alltid berätta om en otrohet som man avslutat. Det är inte självklart att man inte ska berätta, men det är inte heller självklart att man ska det. Det är ett stort moraliskt dilemma, som var och en i den situationen behöver ta ställning till. Kanske kan TS välja att avsluta sin otrohet, och hitta tillbaka till sin sambo utan att berätta. Det alternativet skulle troligen såra relationen och sambon minst, även om det samtidigt fråntar sambons egna valmöjligheter..

För dig TS, tycker jag att du behöver bestämma dig för vad du vill. Välja din sambo, exet eller ingen av dem. Vilket av dessa beslut du än tar - är det bättre för alla inblandade att du tar ett beslut än att du fortsätter otroheten. Och när du tagit ditt beslut behöver det vara oåterkalleligt. Beslutet får därför inte basera sig på känslan du har för dagen, utan vara väl genomtänkt. Är det verkligen omöjligt att fortsätta den familjebildning du har påbörjat? Eller kan du leva med sambon och samtidigt gå miste om den passionerade och potentiellt underbara relationen med ditt ex...?

Jag tänker att du i dina inlägg gett starkt uttryck för att det du och ditt ex har är så unikt och vackert. Själv förhåller jag mig skeptisk till att detta är sant. Vore det sant så har du säkert mer att vinna på att lämna din sambo, men mycket talar emot det, t.ex.
* Du och ditt ex känner inte varandra särskilt bra, såvitt jag har förstått. Med det menar jag att ni inte har skavts tillräckligt mycket för att du ska kunna reta dig på hans blommiga kalsonger el. dylika saker som är charmiga i förälskelsen men oerhört irriterande därefter.

* Det finns en uppenbar risk att mycket av er "unika" relation har byggts upp av allt det hemliga och spännande i den förbjudna kärleken. Får ni t.ex. en trist vardag, hamnar ni mycket sannolikt i en ganska grå vardagslunk som oss andra. Kanske ni inser att det inte fanns så mycket annat att bygga relationen på än just den hemliga passionen...

* Du och ditt ex har inte torkat spädbarnsbajs från soffan tillsammans. Att prioritera ett barn gör att relationen sätts på "hold" och orsakar spänningar i en relation. Du vet ingenting om ditt ex är den typ av förälder som sticker iväg till kompisarna när det krisar med barnet hemma, eller om han är kvar och troget hjälper till och lyckas kontrollera irritationen från barnskrik och trötthet.

Jag har en devis som säger såhär: "Det är lika bra att stanna för det blir ändå samma med en ny.." Det är givetvis inte alltid sant, men ofta tror jag att det är det. Med lite vishet kan man rätta in de stormiga känslorna från att göra misstag som ställer till det för en...

Jaha jrockyracoon,
Jag fattar att du inte kan förstå att ärlighet är en oslagbar egenskap i ett monogamt förhållande. Du hade ju varit med om något liknande som Ts...eller?

Och det är ju just det...Ts.. har bestämt sig för att fortsätta förhållandet (om hon nu  bestämmer sig för det).
Men var kommer hennes partner in i bilden? Har han inget att säga till om? Han kanske inte vill vara ihop med någon som svikit honom på det viset.
Eller, så kanske han kan förlåta, glömma och gå vidare med Ts.
Men idag har han inget att ta ställning till, för han vet inte vad som hänt.

Jag kanske..kanske, skulle jag kunna hålla med dig om det var frågan om ett ons, i fyllan och villan, men detta är ju något helt annorlunda. Här har vi hela kittet med träffar, stegrande förälskelse och tillslut fysisk otrohet... under en längre tid.

Vad en trekant, eller "alla trekanter som man varit med om" som du uttrycker det, innan förhållandet har med saken att göra, fattar jag inte?? Har ju inget med denna tråden att göra.

Det jag menar fördelen med att berätta om otroheten är just att ställa saken på sin spets. Ts har ju svårt att bestämma sig för vem hon skall välja. Boyfriend eller ex. Talar hon om vad som hänt kanske hon inte behöver bestämma. Då kanske Bf gör det åt henne, eller så öppnas möjligheten att ta ett beslut tillsammans och då under ärliga förhållanden. Inget ljug, inget smussel och framför allt, mindre dåligt samvete för Ts om familjen skulle fortsätta tillsammans.

Kanske något för dig att fundera på också, jrockyracoon.

Om man bortser från detta, håller jag med om mycket...du skriver, men orkar inte kommentera mer nu.