Kär i en annan man/otrohet!!!

jrockyracoon:
Ja, jag såg att jag hade tagit miste på inlägg... Hade egentligen flisjossse i tankarna när jag skrev. Ber om ursäkt för det.

Sen är mitt nick faktiskt FYI...(For Your Information)
Vill inte bli förknippad med FY...

Du är för ärlighet i ett förhållande. Du har varit ärlig med din partner när du fått känslor för någon annan, och det har fungerat bra. Men samtidigt anser du inte att man ska berätta om en otrohet? Hur får du ihop det där?

Det finns många sätt att tänka när det gäller att berätta sanningen eller ej. Vissa berättar för andra att de är fula som stryk, och tycker att det är rätt att göra det för det är (deras) sanning. I det fallet kan man kanske hålla tillbaka sanningen för att inte såra någon i onödan. Det finns ingen universalregel att man i alla lägen ska berätta sanningen, även om jag tycker att man gör bäst i att oftast hålla sig till den, även om man ibland behöver göra avsteg.

Ts har hamnat i en riktig soppa, och det är förstås hennes eget fel. Men även i ett sådant här fall tycker jag att man kan fundera över fördelar och nackdelar med att berätta. Jag tänker då främst på hennes sambo. TS har grovt svikit honom, och detta stora svek är något hon får leva med i resten av hennes liv. Berättar hon kommer antagligen sambon få sitt hjärta krossat av detta stora svek. Jag anser det vara det stora argumentet som talar för att inte berätta, under förutsättning att hon har valt honom och lagt sitt ex åt handlingarna.

Naturligtvis finns det möjligheter att sanningen kan komma fram. Är den risken överhängande är det naturligtvis det bästa att berätta.

Du frågar mig hur jag skulle känna om min partner var otrogen mot mig. Svaret är att jag skulle bli förbannad och ledsen och kanske till och med krossad. Otrohet är väl det största sveket man kan uppleva? 

Du förordar att uppmuntra TS att berätta om otroheten med basis av att hon ska få ta konsekvenser av sitt beteende. Det är ett slags rättvise-argument, hon ska berätta för att få ett straff för sina omoraliska beteende. För min del har jag sedan länge accepterat att världen är orättvis på flera sätt. Hellre ser jag ett lyckligt slut på en svår situation än att den felande blir straffad.

Nog får var och en ta konsekvenserna av sitt beteende vilka val man än gör. Ts konsekvenser av att hon tillåtit sig hamna i detta blir väl att hon behöver leva med sitt svek, och reda ut vilken av männen hon ska välja. Jag tänker att det är oerhört lätt att gå över gränsen och vara otrogen, men att man behöver stoppa sig så snart man kan för det är en så destruktiv väg. Det verkar TS ha insett och nu handlar det delvis om skademinimering, att välja det bästa valet i en situation av enbart dåliga val.

Jag ser som sagt två olika behov stå emot varandra här. Ett där jag känner empati inför en sambo som jag inte vill ska få sitt liv förstört. Ett annat där jag vet att ärlighet är ett bra rättesnöre. Det är det jag menar när jag säger att det bara finns dåliga val. Att berätta är ett dåligt val utifrån att man krossar sambons känslor och liv. Att inte berätta är ett svek utifrån det implicita löftet man gett varandra att vara  ärliga mot varandra. Vilket som man anser vara bäst lär ju ha att göra med hur man värderar ärlighet gentemot undanhållande av sanningen av empatiskäl, men också vad som man tror kan hända vid ett visst scenario. Tänker TS att sambon är tunnhudad kanske hon värderar empatin högre, men om TS vet att hon aldrig kommer kunna leva ett fullödigt liv med sin sambo utan att berätta, är kanske det alternativet att föredra. 

Såg fel... My misstake...

Fint skrivet, en bra påminnelse om vad kärlek innebär... Kloka ord.

Fast sambon har ju redan fått sitt liv förstört, valen står mellan att bli sårad eller leva i en lögn, inget av dem är något positivt för hans del men det är fel att utgå ifrån att alla tycker att bli sårad är värre än att leva i en lögn, jag tror de flesta tycker tvärtom. Visst blir man sårad, men det är ändå bättre än att leva i en lögn år efter år.

Att undanhålla sanningen av empatiskäl är en sanning med modifikation, det beror helt och hållet på vad den bedragne tycker i frågan. Om personen tycker att sanningen är viktigare än att bli sårad kan man knappast kalla det för empati. Om man vet att ens partner hellre vill veta sanningen vem är det man försöker skydda, honom eller sig själv?

Det spelar väl ingen roll hur tunnhudad man är, vill han veta sanningen så är det väl det han borde få? Vem är TS att avgöra vad han ska eller inte ska få veta? Det vet väl han bäst själv?

Jag tycker du har gjort ett bra beslut som bestämt dig för att inte fortsätta otroheten utan stanna upp nu, och bestämma dig.

Visst kan vi inte veta säkert hur framtiden kommer bli. Allt vi kan göra är att framkasta mer eller mindre intelligenta gissningar. Och vilket alternativ vi än väljer riskerar vi att missa något fantastiskt om vi hade valt ett annat alternativ.

Med detta sagt så tror jag det finns vissa faktorer som vi generellt kan säga om livet baserat på vår erfarenhet.
En sådan sak är det gamla ordspråket, det är alltid grönare på andra sidan. Vi upplever alltid det vi inte själva har som en aning mer attraktivt och mer spännande. Jag tänker att vi behöver tänka bort det gröna när vi gör sådana här beslut, för att kompensera för vår hjärnas tendens att måla andra sidan grön.

En annan sak är att se till den information du har, och vilken information du inte har. Du har faktiskt väldigt mycket information om hur du fungerar med din sambo - hur han är i långa relationer, hur han agerar, hur han är som far till ert barn, etc, etc. Du har den här informationen eftersom du har levt med honom ett tag. Om du ser att han t.ex. älskar dig, är en god far, är en trogen, pålitlig person som inte ger upp sin relation med dig utan är redo att kämpa har du s.a.s. facit på viktiga faktorer som du söker (eller borde söka) hos en man.

Ditt ex har du däremot väldigt lite facit på, eftersom du inte har levt med honom i en längre relation och det borde spela in i hur du värderar situationen. Om en revisor säger att: nu ger jag upp det här livet och blir popstjärna, behöver det inte vara en så klok idé om vi t.ex. antar att personen är helt oprövad som popstjärna. Det krävs en del för att bli popstjärna, röst, karisma, etc. Att slänga allt man har för något man inte vet, är kanske spännande och utmanande - men det innebär givetvis ett högt risktagande.

Så du har alltså ett val som handlar om något du känner till och något du inte känner till. Om kvalitéerna hos din man är stora, kan jag inte se på förnuftsmässiga grunder varför du bör lämna, även om ni är inne i en sämre period nu. Det är inte konstigt att ni är där eftersom du har vänt din uppmärksamhet bort från relationen, och det har förstås fått konsekvenser i din relation. Han vet omedevetet om att du är otrogen på något plan, för sådant kan man inte dölja. Er dåliga period kan mycket väl bottna i det.

Men om han inte har bra grundkvalitéer, blir han aggressiv och slår dig och barnet exempelvis, eller om han dricker mycket eller om ni är som hund och katt (även när ni har det bra), är det nog en bra idé att inte fortsätta med honom.

Att du känner dig glad, varm och kärleksfull, att det spritter i kroppen och att du är dökär i ditt ex, tycker inte jag är något argument som talar för honom. Det visar mer att du har gjort misstaget att låta dina känslor för en annan man växa. Det visar inte något på vilka grundkvalitéer den nya mannen har. Det handlar mer om att just nu har du målat upp en bild av honom som består av enbart hans positiva egenskaper (eller de egenskaper han har låtit dig se). Hur han är i praktiken och om hur ett liv med honom skulle vara är något du inte alls vet. Hur förtjusande han än är nu i dina ögon - kan han sakna riktigt fundamentala förmågor som krävs i ett långt förhållande och det är något du borde tänka på noga innan du tar ditt beslut.

Om jag ska gissa svaret på dina frågor så blir det såhär:
"Hur skulle det bli om jag blir tillsammans med den andra? "
Det visar sig att även han är en människa med fel och brister. Er relation blir mer eller mindre likadan som den med din sambo idag. Ibland är det bättre, ibland är det sämre. Det går upp och ner. Ni bråkar om andra saker, och ni retar er på andra saker om varandra men i princip är det inte så stor skillnad hur det var med din tidigare sambo.

Och hur blir det om jag stannar?
Ni fördjupar er relation i och med att du har gett upp ditt ex. Er relation blir bättre än vad den är just nu. Ibland bråkar ni och under perioder har ni det jobbigt tillsammans. Men eftersom ni har satsat på relationen båda två, så känns det ändå som om ni är på väg åt rätt håll..

Nej, inte vet jag förstås! Min poäng är bara att du ska inte låta dig duperas av dina känslor (igen) när du gör ditt val.

Du har absolut en poäng i det att om man tar ett beslut utan sambons vetskap att inte berätta, så fråntar man honom valet hur han ska förhålla sig till allt detta. Och vet man säkert att sambon skulle må bäst av att få vetskap, då ska man givetvis berätta.

Det finns kanske en väg till något positivt trots otroheten tänker jag. Om t.ex. TS väljer att bryta helt med sitt ex, kan de kanske jobba fram något fint och bra ändå, trots detta stora svek. 

Ang. att leva i en lögn, så tycker jag det är intressant att jämföra med t.ex. en känslomässig otrohet, eller en fantasiotrohet. Säg t.ex. att en äkta make har fantasier om att vara otrogen med en annan, utan att berätta det för sin partner (men det är endast på fantasistadiet). Kan man då säga att kvinnan har fått livet förstört och lever i en lögn? Om man svarar nej, på den frågan blir det en svår gränsdragning när man lever i en lögn och hur skadligt det är.

Jag tycker inte det är bra att undanhålla en så viktig information om att man varit otrogen för sin partner. Och det är inte bra att ta beslut åt andra baserat på hur man tror/inbillar sig att de kommer reagera. Men som sagt, jag tycker att ibland står man mellan dåliga val, och att man då tvingas välja mellan två dåliga alternativ.

TS kan givetvis sägas vara dåligt lämpad för att ta beslut utifrån TS' sambos bästa (eftersom hon har personliga motiv för att inte säga sanningen), men om argumentet är att inte "krossa" TS' sambos känslor, är det i så fall nödvändigt att hon tar beslutet, eftersom om hon överlät detta till TS, skulle ju han få veta. 

Hon kan ju förstås inte berätta för sambon, utan att han får veta.

Jag tycker att TS sambos personlighet är avgörande för om TS ska berätta eller inte. Riskerar han att hamna i psykos, eller bli traumatiserad av hennes svek är det väl självklart att hon inte ska berätta? Om han är en stabil personlighet och kan antas klara av det, och dessutom har gett uttryck för att han gärna vill veta, så ska kanske TS berätta.