• Anonym (Förkrossad)

    Kär i en annan man/otrohet!!!

    Hej allihopa.

    Jag är i stort behov av kloka tankar, råd och stöd!

    Det blir ett långt inlägg för att ni bättre ska kunna sätta er in i situationen och jag hoppas att ni orkar läsa.

    I lite över 2 år har jag varit tillsammans med min sambo, vi har ett barn tillsammans som är 1 år och 2 månader gammal.

    Som rubriken lyder så är jag kär i en annan man..

    Denna mannen har jag känt i nästan 4 år, jag dejtade honom i ett par månader, vi var kära i varandra men av olika anledningar så fungerade det inte mellan oss. Bl.a. jobb, tid, olika prioriteringar, inte redo. Jag har alltid tänkt att vi träffades vid fel tidpunkt.

    Efteråt så har vi båda två men vid olika tillfällen försökt att återuppta det vi hade. Vi sågs ett par gånger ute och så och pratade men aldrig mer seriöst. Han var rädd för att bli sårad igen. När han senare kontaktade mig så träffades vi och han berättade att han fortfarande tänker på mig, kan inte glömma mig, vill bara vara med mig men har fortfarande rädslan av att bli sårad och stoltheten..

    Jag kände förstås samma sak men hade just precis då lärt känna min nuvarande sambo, så det blev inget mer av det.

    Jag och min nuvarande blev gravida efter bara 3 månader tillsammans, väldigt glada.

    Vi var väldigt nykära, vi var perfekta ihop, allting kändes underbart och vi älskade varandra och känslorna för den andra trängdes bort såklart.

    Under min graviditet så skrev den andra mannen igen då vi bestämt att vi skulle vara vänner. Jag berättade att jag har sambo nu men jag sa aldrig något om att jag var gravid, egentligen vet jag inte varför. Jag trodde väl att då skulle han ?ge upp mig helt?.. Vi skrev till varandra ibland som vänner, han ville ses men jag ställde alltid in. När min dotter var 1 månad gammal berättade jag för honom att jag fått barn. Han blev jätteglad för min skull men sa också att han var avundsjuk att jag fått barn med en annan. Det gjorde mig glad. Flera nätter drömde jag om honom. Vi fortsatte skriva ibland men inte så ofta, han ville träffa min dotter så en dag åkte vi till hans kontor och hälsade på och drack kaffe.

    Varenda gång jag sett honom så känns det speciellt. Men jag hade ju det bra med min sambo och han visste förstås om att jag och mitt ex är vänner och jag berättade även att vi sågs över en kaffe, inga problem.

    Tiden har gått och jag har fortsatt kontakten med honom mer och mer, mina känslor är uppe på ytan igen och jag är fullständigt kär i honom vilket gör mig förkrossad. Berättade allt för honom och han känner likadant och tyvärr så har jag nu varit otrogen med honom två gånger. Riktigt fult gjort, jag vet det. Jag vill inte såra min sambo då han är helt perfekt, en underbar pojkvän och pappa, men mina känslor för honom är inte alls desamma vilket gör mig så arg, varför slutar man vara kär i en så fin person? Jag har ingen alls sexlust med honom längre sedan flera månader tillbaka vilket jag aldrig haft problem med innan och har undrat vad det handlar om.

    Jag känner mig inte kär i honom längre. Och jag saknar den andra mannen hela tiden, mina tankar är där hela tiden. Jag vill inget hellre än att vara med honom! Men nu är det ju så att jag har barn med min nuvarande vilket gör hela situationen komplicerad och man känner sig så himla kass.

    Vilka tankar får ni och är det någon som varit i liknande situation?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-01-25 16:31
    Det ska tilläggas att min sambo inte alls visar mig att han är kär i mig längre och vi skrattar inte ihopa längre osv. så jag har ett par gånger ifrågasatt hans känslor för mig. Men enligt honom så finns de kvar.

  • Svar på tråden Kär i en annan man/otrohet!!!
  • Anonym (Förkrossad)
    Anonym (FYI) skrev 2018-02-01 13:41:45 följande:

    Smart kille, ditt ex....

    Men eftersom denna tråden mest blivit en dialog mellan dig och mig och vi tydligen inte kan förstå varandra, finns det ju ingen anledning att fortsätta.

    Så.. kör ditt race.. någon kommer att bli skadad, tro mig.

    Tycker i alla fall att det är starkt av dig att föra denna dialogen med mig utan att bli överdrivet förbannad.

    Får se om jag hoppar in med någon replik om du får något nytt "gott" råd av någon annan.

    Lycka till


    Sant. Möjligtvis, den som lever får se.

    Jadå, finns ingen anledning att bli förbannad. Jag vill ju höra andras tankar.

    Det gör du alldeles säkert :D tack!
  • Anonym (FYI)
     Lör 27 jan 09:34 Inlägg 38
    "vi var väldigt nära att göra slut för en vecka sedan men avvaktade för att se hur vårt förhållande kommer att fortsätta, det kan ju bli bättre. Hade han själv inte så gärna velat kämpa så hade jag säkert släppt taget, och hade det inte varit för våra  dotter så hade jag lämnat för länge sen, tyvärr."

     Igår 13:21 Inlägg 59
    Vi bestämde oss för att ses och prata om allting eftersom att jag mått/mår dåligt över det. Sen blev det som det blev. Sen blev det en andra gång så såklart är det ett aktivt val jag gjort. Det var två veckor sedan,

    Förlåt, känner bara att jag måste få iväg ett inlägg igen.
    Ingen mer har ju nappat heller?? Så vi kanske får fortsätta för att hålla liv i trådenSkrattande Fortsätter att vara en "pain in the ass"

    I översta inlägget (inlägg 38) säger du att ni höll på att göra slut en vecka tidigare?? (men inte varför)

    Får se nu om jag hänger med.

    Om man sen tittar på det andra inlägget (Igår) var det två veckor sedan andra gången du var fysiskt otrogen.
    Kan det vara så att du hade ett sådan jäkla dåligt samvete då, att du av den orsaken ville göra slut? Att det kändes liksom spiken i kistan??
    Tycker i så fall det var synd att du inte stod på dig.

    Du ser...man får mera svar när man är obekväm i sin frågeställning. Om jag nu har rätt vill säga.
    Sen tror jag (utan att känna honom) du har fel i att din kille skulle tycka känslomässig otrohet var värre än fysisk otrohet. Män funkar i regel inte så.
    Kanske får någon man på mig nu, men det får jag ta.

    Och visst har du lekt.....Förvånad
    Citat:
    "Det finns 100 män som attraherar mig och som dessutom har provat," 
    "jag har ?lekt? en hel del i mitt livn"Oskyldig
  • Anonym (Förkrossad)
    Anonym (FYI) skrev 2018-02-02 01:04:18 följande:

     Lör 27 jan 09:34 Inlägg 38

    "vi var väldigt nära att göra slut för en vecka sedan men avvaktade för att se hur vårt förhållande kommer att fortsätta, det kan ju bli bättre. Hade han själv inte så gärna velat kämpa så hade jag säkert släppt taget, och hade det inte varit för våra  dotter så hade jag lämnat för länge sen, tyvärr."

     Igår 13:21 Inlägg 59

    Vi bestämde oss för att ses och prata om allting eftersom att jag mått/mår dåligt över det. Sen blev det som det blev. Sen blev det en andra gång så såklart är det ett aktivt val jag gjort. Det var två veckor sedan,

    Förlåt, känner bara att jag måste få iväg ett inlägg igen.

    Ingen mer har ju nappat heller?? Så vi kanske får fortsätta för att hålla liv i tråden Fortsätter att vara en "pain in the ass"

    I översta inlägget (inlägg 38) säger du att ni höll på att göra slut en vecka tidigare?? (men inte varför)

    Får se nu om jag hänger med.

    Om man sen tittar på det andra inlägget (Igår) var det två veckor sedan andra gången du var fysiskt otrogen.

    Kan det vara så att du hade ett sådan jäkla dåligt samvete då, att du av den orsaken ville göra slut? Att det kändes liksom spiken i kistan??

    Tycker i så fall det var synd att du inte stod på dig.

    Du ser...man får mera svar när man är obekväm i sin frågeställning. Om jag nu har rätt vill säga.

    Sen tror jag (utan att känna honom) du har fel i att din kille skulle tycka känslomässig otrohet var värre än fysisk otrohet. Män funkar i regel inte så.

    Kanske får någon man på mig nu, men det får jag ta.

    Och visst har du lekt.....

    Citat:

    "Det finns 100 män som attraherar mig och som dessutom har provat," 

    "jag har ?lekt? en hel del i mitt livn"


    Ja det var en stor del till det. Men ja det var synd att jag inte kunde stå på mig, men hur fan står man på sig när ens partner blir ledsen och verkligen inte vill, och ber en om att vi ska försöka fortsätta vårt förhållande? Det klarade jag inte just då. Men såklart, om det är den utvägen som blir aktuell så får man ju bara göra det. Så himla svårt att lämna någon som inte vill samma sak? Det är mycket lättare att bli lämnad själv...

    Haha, det får du väl tolka hur du vill, försökte bara få dig att förstå att sex är det sista det handlar om :)
  • Anonym (FYI)

    Jo, men han kommer inte att göra slut för att ni har det lite trassligt just nu.
    Också en manlig grej ("det fixar sig, vi har det ju så bra, vi älskar ju varandra")

    Det han däremot skulle göra slut för är om du berättar att du varit fysiskt otrogen.
    Gör det !!! Skit i att du krossar honom. (det är det tjejer gör, förr eller senare)
    Det ger också dig mer kraft att stå emot.

    Jag tror som sagt att i det långa loppet kommer han att må bäst av det.
    Ingen höjdare att få reda på att du varit otrogen på omvägar, eller efter lång tid.
    Och han kommer, att få reda på det. Han misstänker ju det redan förmodligen eftersom du ville göra slut, och ditt umgänge med din "kompis" blivit oftare och mer.

  • jrockyracoon
    Anonym (FYI) skrev 2018-02-02 16:35:08 följande:

    Jo, men han kommer inte att göra slut för att ni har det lite trassligt just nu.
    Också en manlig grej ("det fixar sig, vi har det ju så bra, vi älskar ju varandra")

    Det han däremot skulle göra slut för är om du berättar att du varit fysiskt otrogen.
    Gör det !!! Skit i att du krossar honom. (det är det tjejer gör, förr eller senare)
    Det ger också dig mer kraft att stå emot.

    Jag tror som sagt att i det långa loppet kommer han att må bäst av det.
    Ingen höjdare att få reda på att du varit otrogen på omvägar, eller efter lång tid.
    Och han kommer, att få reda på det. Han misstänker ju det redan förmodligen eftersom du ville göra slut, och ditt umgänge med din "kompis" blivit oftare och mer.


    Jag förstår inte på vilket sätt det självklart gynnar relationen eller den bedragne att man berättar om sin otrohet. Särskilt inte om man har bestämt sig för att fortsätta förhållandet och inte vara otrogen mer. Det är förstås bättre att berätta än att fortsätta otroheten, men det finns alternativ.

    Du (Fy) tycks ha en syn att saker och ting löser sig om man berättar, men vad grundar du det på? Jag tror inte det alltid är det bästa valet. Precis som man inte alltid behöver berätta om alla trekanter man t.ex. haft innan en relation behöver man inte alltid berätta om en otrohet som man avslutat. Det är inte självklart att man inte ska berätta, men det är inte heller självklart att man ska det. Det är ett stort moraliskt dilemma, som var och en i den situationen behöver ta ställning till. Kanske kan TS välja att avsluta sin otrohet, och hitta tillbaka till sin sambo utan att berätta. Det alternativet skulle troligen såra relationen och sambon minst, även om det samtidigt fråntar sambons egna valmöjligheter..

    För dig TS, tycker jag att du behöver bestämma dig för vad du vill. Välja din sambo, exet eller ingen av dem. Vilket av dessa beslut du än tar - är det bättre för alla inblandade att du tar ett beslut än att du fortsätter otroheten. Och när du tagit ditt beslut behöver det vara oåterkalleligt. Beslutet får därför inte basera sig på känslan du har för dagen, utan vara väl genomtänkt. Är det verkligen omöjligt att fortsätta den familjebildning du har påbörjat? Eller kan du leva med sambon och samtidigt gå miste om den passionerade och potentiellt underbara relationen med ditt ex...?

    Jag tänker att du i dina inlägg gett starkt uttryck för att det du och ditt ex har är så unikt och vackert. Själv förhåller jag mig skeptisk till att detta är sant. Vore det sant så har du säkert mer att vinna på att lämna din sambo, men mycket talar emot det, t.ex.
    * Du och ditt ex känner inte varandra särskilt bra, såvitt jag har förstått. Med det menar jag att ni inte har skavts tillräckligt mycket för att du ska kunna reta dig på hans blommiga kalsonger el. dylika saker som är charmiga i förälskelsen men oerhört irriterande därefter.

    * Det finns en uppenbar risk att mycket av er "unika" relation har byggts upp av allt det hemliga och spännande i den förbjudna kärleken. Får ni t.ex. en trist vardag, hamnar ni mycket sannolikt i en ganska grå vardagslunk som oss andra. Kanske ni inser att det inte fanns så mycket annat att bygga relationen på än just den hemliga passionen...

    * Du och ditt ex har inte torkat spädbarnsbajs från soffan tillsammans. Att prioritera ett barn gör att relationen sätts på "hold" och orsakar spänningar i en relation. Du vet ingenting om ditt ex är den typ av förälder som sticker iväg till kompisarna när det krisar med barnet hemma, eller om han är kvar och troget hjälper till och lyckas kontrollera irritationen från barnskrik och trötthet.

    Jag har en devis som säger såhär: "Det är lika bra att stanna för det blir ändå samma med en ny.." Det är givetvis inte alltid sant, men ofta tror jag att det är det. Med lite vishet kan man rätta in de stormiga känslorna från att göra misstag som ställer till det för en...
  • Anonym (Förkrossad)
    jrockyracoon skrev 2018-02-02 17:56:31 följande:

    Jag förstår inte på vilket sätt det självklart gynnar relationen eller den bedragne att man berättar om sin otrohet. Särskilt inte om man har bestämt sig för att fortsätta förhållandet och inte vara otrogen mer. Det är förstås bättre att berätta än att fortsätta otroheten, men det finns alternativ.

    Du (Fy) tycks ha en syn att saker och ting löser sig om man berättar, men vad grundar du det på? Jag tror inte det alltid är det bästa valet. Precis som man inte alltid behöver berätta om alla trekanter man t.ex. haft innan en relation behöver man inte alltid berätta om en otrohet som man avslutat. Det är inte självklart att man inte ska berätta, men det är inte heller självklart att man ska det. Det är ett stort moraliskt dilemma, som var och en i den situationen behöver ta ställning till. Kanske kan TS välja att avsluta sin otrohet, och hitta tillbaka till sin sambo utan att berätta. Det alternativet skulle troligen såra relationen och sambon minst, även om det samtidigt fråntar sambons egna valmöjligheter..

    För dig TS, tycker jag att du behöver bestämma dig för vad du vill. Välja din sambo, exet eller ingen av dem. Vilket av dessa beslut du än tar - är det bättre för alla inblandade att du tar ett beslut än att du fortsätter otroheten. Och när du tagit ditt beslut behöver det vara oåterkalleligt. Beslutet får därför inte basera sig på känslan du har för dagen, utan vara väl genomtänkt. Är det verkligen omöjligt att fortsätta den familjebildning du har påbörjat? Eller kan du leva med sambon och samtidigt gå miste om den passionerade och potentiellt underbara relationen med ditt ex...?

    Jag tänker att du i dina inlägg gett starkt uttryck för att det du och ditt ex har är så unikt och vackert. Själv förhåller jag mig skeptisk till att detta är sant. Vore det sant så har du säkert mer att vinna på att lämna din sambo, men mycket talar emot det, t.ex.

    * Du och ditt ex känner inte varandra särskilt bra, såvitt jag har förstått. Med det menar jag att ni inte har skavts tillräckligt mycket för att du ska kunna reta dig på hans blommiga kalsonger el. dylika saker som är charmiga i förälskelsen men oerhört irriterande därefter.

    * Det finns en uppenbar risk att mycket av er "unika" relation har byggts upp av allt det hemliga och spännande i den förbjudna kärleken. Får ni t.ex. en trist vardag, hamnar ni mycket sannolikt i en ganska grå vardagslunk som oss andra. Kanske ni inser att det inte fanns så mycket annat att bygga relationen på än just den hemliga passionen...

    * Du och ditt ex har inte torkat spädbarnsbajs från soffan tillsammans. Att prioritera ett barn gör att relationen sätts på "hold" och orsakar spänningar i en relation. Du vet ingenting om ditt ex är den typ av förälder som sticker iväg till kompisarna när det krisar med barnet hemma, eller om han är kvar och troget hjälper till och lyckas kontrollera irritationen från barnskrik och trötthet.

    Jag har en devis som säger såhär: "Det är lika bra att stanna för det blir ändå samma med en ny.." Det är givetvis inte alltid sant, men ofta tror jag att det är det. Med lite vishet kan man rätta in de stormiga känslorna från att göra misstag som ställer till det för en...


    Väldigt bra inlägg!

    Jag har bestämt mig för att inte träffa honom mer förens jag bestämt mig. Spänning är absolut ingenting jag söker och jag mår ju uppenbarligen bara kasst av detta och jag vet om stt ju mer jag träffar honom desto värre blir det. Jag vill inte vara otrogen, jag vill vara med en av dem.

    Det du skriver finns ständigt i mina tankar. Hur skulle det bli om jag blir tillsammans med den andra? Kanske funkar vi inte i ett förhållande eller att bo ihop? Kanske blir det inte alls vad vi hoppats på? Osv. Det är just det som skrämmer, att vi inte har någon aning om hur det skulle bli. Och det kommer vi ju heller aldrig att kunna ta reda på om vi inte provar. Så är det värt det?

    Och hur blir det om jag stannar? Är vi bara i en svacka nu? Kommer det att bli bättre? Kommer jag nånsin att glömma den andre? Det känns som att det är omöjligt att komma fram till något för dessa frågor är ingenting jag kommer få svar på nu. Jag har inte bestämt mig för vad jag vill, men jag har bestämt mig för att ha tålamod och vänta i ett par månader, inte träffa den andra mannen mer förens jag bestämt mig, och fokusera på det jag har för nu. Med tiden så blir det kanske lättare att veta vad jag verkligen vill. Jag vill inte göra något förhastat.

    Och jag tror som du att om man ska berätta eller inte berätta är nog väldigt olika beroende på situation.

    Tack för ett bra inlägg.
  • Anonym (Förkrossad)

    Det som ständigt snurrar runt i mitt huvud: kommer jag att ångra mig resten av livet om jag inte försöker med den andra? Eller kommer jag att ångra mig om jag gör det? Det är ett beslut som kommer att förändra hela livet, så det är ju inte så lätt som att bara gå och singla slant om det.

  • Anonym (Förkrossad)

    Det som ständigt snurrar runt i mitt huvud: kommer jag att ångra mig resten av livet om jag inte försöker med den andra? Eller kommer jag att ångra mig om jag gör det? Det är ett beslut som kommer att förändra hela livet, så det är ju inte så lätt som att bara gå och singla slant om det.

  • Anonym (efsdfd)

    tycker du ska lämna din sambo iallafall, för du varit otrogen och inte tycker om honom längre. för det är ju fult emot honom att vara kvar ändå.

  • Anonym (efsdfd)
    Anonym (Förkrossad) skrev 2018-02-02 21:22:51 följande:
    Väldigt bra inlägg!

    Jag har bestämt mig för att inte träffa honom mer förens jag bestämt mig. Spänning är absolut ingenting jag söker och jag mår ju uppenbarligen bara kasst av detta och jag vet om stt ju mer jag träffar honom desto värre blir det. Jag vill inte vara otrogen, jag vill vara med en av dem.

    Det du skriver finns ständigt i mina tankar. Hur skulle det bli om jag blir tillsammans med den andra? Kanske funkar vi inte i ett förhållande eller att bo ihop? Kanske blir det inte alls vad vi hoppats på? Osv. Det är just det som skrämmer, att vi inte har någon aning om hur det skulle bli. Och det kommer vi ju heller aldrig att kunna ta reda på om vi inte provar. Så är det värt det?

    Och hur blir det om jag stannar? Är vi bara i en svacka nu? Kommer det att bli bättre? Kommer jag nånsin att glömma den andre? Det känns som att det är omöjligt att komma fram till något för dessa frågor är ingenting jag kommer få svar på nu. Jag har inte bestämt mig för vad jag vill, men jag har bestämt mig för att ha tålamod och vänta i ett par månader, inte träffa den andra mannen mer förens jag bestämt mig, och fokusera på det jag har för nu. Med tiden så blir det kanske lättare att veta vad jag verkligen vill. Jag vill inte göra något förhastat.

    Och jag tror som du att om man ska berätta eller inte berätta är nog väldigt olika beroende på situation.

    Tack för ett bra inlägg.
    men du har ju redan varit otrogen? så lämna då. om inte så får du iaf berätta det för din sambo tycker jag. så inte stackarn behöver tro att du varit trogen hela tiden när du inte ens varit det..... hellre man får veta sånt än tvärtom.
Svar på tråden Kär i en annan man/otrohet!!!