Kär i en annan man/otrohet!!!

Svenska mentaliteten...

Hade detta varit ett scenario som kom fram i t.ex Afghanistan att du är tillsammans och har barn med din man men är hemligt kär i ditt ex du valt att fortsätta ha kontakt med, valt att introducera din dotter till och träffas med och knulla, hade du ens levt då?

Bara för att ge lite perspektiv. Otrohet är uppenbarligen livets krydda och det ursäktas och bortses hela tiden hos svenskar, jag är svensk men jag har ändå en högre moral.

I andra länder (och för vissa av oss gammeldagsa svenskar) är familjen ALLT. Du är 100% dedikerad din make och barn , även om du inte känner dig bekräftad jämt, även om du tycker ni har tråkigt,även om det är trist sexliv, även om du inte får allt du behagar på beställning varenda dag, även om känslorna är svala ibland, är det bara jag som RÄKNAR in detta i KÄRLEK?

Hade du varit 14 år hade jag förstått dig. Du är naiv och kan inget om livet och vad man värderar, du vet inte bättre. Men du är en vuxen människa. Eller hur?

En annan sak jag inte tål att höra är dubbelmoralen i "Jag är otrogen jag är kär i en man på sidan om min egen som är far till mina barn, men jag älskar min sambo"

Du älskar inte din sambo för fem öre, du älskar att vara självcentrerad. Börja med att inse det så kanske du kan göra nyttigare val i framtiden.

Samboliv är för människor som vill ge. Du vill GE din sambo saker. Du vill GE din sambo glädje. Detta är ditt huvudfokus och din attraktion ligger i att han är din fina sambo du har barn och hem och delar livet med.

Knulla runt och bli bekräftad är för singlar som vill få. Få njutning få bekräftelse få äventyra och hetta till vardagen.

Vem är du? Var vem du vill vad än som gör dig lycklig men skådespela inte sambo när du inte är det. Var sambo och var det hela vägen eller var det inte alls.

Du skriver att anledningen till att du inte är intresserad av att diskutera "misstaget" i sig, beror på att du har nära vänner du kan prata med detta om??

Men vad säger dina nära vänner då? Får du inte dom svaren du vill ha av dom? Är det därför du istället startade tråden på ett anonymt forum, i hopp om att få svar som bättre skulle passa dina egna syften och tankar?

Typ...Go for it girl...Du har bara ett liv...Följ ditt hjärta.

Sorry, men dom svaren och "stödet" kommer du bara att få av folk som gjort som du, och kommit undan med det.

Till och med de som hamnat i din situation, men blivit avslöjade, kan nog med handen på hjärtat säga att..."det var inte värt det".

Kanske finns det ett fåtal som hittat rätt och lever lyckliga i alla sina dar. men då ska det helst inte ha varit en otrohet inblandad. (Samvetet..., att man gjort någon man tycker är en fantastisk människa , oerhört illa) 

Jag vet inte men, att man diskuterar själva anledningen till att det blivit så här för er, är ju ganska naturligt. Det är ju utifrån den rådande situationen man kan ge eventuella råd, eller hur?

Sen vet jag inte om jag håller med "jrockyracoon" i att inte berätta att ni gått hela vägen. Tror det är svårt att ge 100% på att bygga upp förhållandet med sådana hemligheter i bagaget. Till och med om ni skulle komma överens om att ge er en chans genom professionell parterapi är det ju grundläggande att man är ärlig. Annars funkar det ju inte.

Jag har inte hävdat att du är korkad, för det har jag ingen anledning att tro. Det kanske blev lite för hårt i vissa delar, och min mening var inte att leverera några moralkakor. Jag har också stor förståelse för att man kan vara otrogen, det är mänskligt även om det sårar. Min poäng handlade om att det gäller att ta ansvar för sina val, att se att man har gjort sådan och hur många små val kan få stora konsekvenser och att inse att man själv styr sina känslor genom sina val - och dina inlägg tydde på att du inte var medveten om detta.

Poängen med att ta upp det över huvud taget var som jag skrev, att få dig att inte upprepa samma sak igen, t.ex. att låta känslorna styra i allt för stor grad.

Hoppas du hittar en bra väg framåt i allt det här!

Lycka till!

Ok, men berätta! Vad vill du då själv? Hur ser dina drömmar ut om hur detta skall lösa sig? För där har du svaret.

Och även om jag känner mig tjatig nu....

Har din man några vänner som han kan bolla med? Nej, säger jag. För han har inte alla fakta! Han känner kanske inte att han behöver bolla med någon, för han tror förmodligen inte det är så allvarligt som det är.

Alltså, det är en sån ojämlikhet i ert förhållande nu så det kryper i mig. Du sitter på alla triumfkort. 

Du har varit otrogen, han vet inte det.

Du har kompisar du kan snacka med, han har inte det. (i detta läget)

Du har förmodligen redan en ny partner, han har inte det..och vet inte att du har en.

Ni har ett barn tillsammans som du förmodligen kommer att få huvudsaklig vårdnad om. (vet inte riktigt om det stämmer, men kvinnor har för det mesta företräde när det gäller vårdnad av barn)

Om han dessutom härstammar från ett annat land, kan det kanske vara skämmigt att öppna sig för vänner...Vad vet jag.

Du verkar inte vilja förstå vad jag menar. Du svarar ju bara på dom sakerna som är lättast. Det vi alla vet och i viss mån kan förstå.

Vi vet att du är förälskad i din älskare.

Vi vet att du inte kan välja (av olika orsaker)

Vi vet att du inte tycker det är schysst mot din man.

Men!

Vi vet också att du inte kan vara så schysst att du talar om för din partner att du varit otrogen känslomässigt.

Vi vet att du inte vågar tala om att du även varit otrogen sexuellt

Vi vet också att om inte er dotter fanns hade du lämnat för länge sedan.

Fattar heller inte hur ni har hittat tid till att träffas och ha sex. Har det bara varit en snabbis i baksätet på en bil. Eller kanske en förlängd "fikaträff". Och var fanns dottern då? Sen komma hem och möta hans blick och låtsas som inget hänt.

Ok, du behöver inte svara på det, förlåt. Blir bara så trött. 

En annan sak som jag förstått att kvinnor till största delen missförstått och visar att "Kvinnor är från Venus och Män från Mars".

Jag har förstått att kvinnor tycker att känslomässig otrohet är värre än fysisk??

Frågar du män tror jag 99% av männen säger att fysisk otrohet är värst.

Och varför inte? Inte ens inom äktenskapet, eller i vilket annat långvarigt förhållande som helst finns dom känslorna kvar man hade i början. Och det kan man jobba med.

En fysisk otrohet däremot är definitiv, den går aldrig att göra ogjord. 

Nä, va lite schysst mot gubben och tala om allt som hänt. Då löser det sig på det ena eller andra sättet.

För guds skull...fördjupa inte relationen till din partner !!! För som jag uppfattar det,så har du inte lekt färdigt ännu ! Vet inte hur gamla ni är, men det bästa råd jag kan ge, är att du och din partner går isär så du får leka runt lite och bli klar med den biten av ditt liv.

Jag blev tvungen att gå tillbaka i tråden och se vad som skrivits.

Så som jag ser det är ditt förhållande till ditt ex, ungefär likadant som till din nuvarande partner... minus barn.

Du var inte färdig-lekt då heller, och dom gånger ni träffades vågade han inte bli djupare, för han ville inte bli sårad igen.

Citat:

Denna mannen har jag känt i nästan 4 år, jag dejtade honom i ett par månader, vi var kära i varandra men av olika anledningar så fungerade det inte mellan oss. Bl.a. jobb, tid, olika prioriteringar, inte redo. Jag har alltid tänkt att vi träffades vid fel tidpunkt. 

Efteråt så har vi båda två men vid olika tillfällen försökt att återuppta det vi hade. Vi sågs ett par gånger ute och så och pratade men aldrig mer seriöst. Han var rädd för att bli sårad igen. När han senare kontaktade mig så träffades vi och han berättade att han fortfarande tänker på mig, kan inte glömma mig, vill bara vara med mig men har fortfarande rädslan av att bli sårad och stoltheten.. 

Känner väl att jag gick lite över gränsen i förra inlägget, men en viss relevans har det trots allt. (Ville provocera lite)

Du har ju legat med exet 2 ggr "hittills och har inte svarat på hur planerat det var...(fick ingen reaktion av dig av mitt påstående om "fylla o fest)

Man kan oxå fundera på ditt ex. Vad är det för ett kräk som inte backar, när han vet att ni är en nybildad familj med en liten flicka. (ja..ja, suget på att ligga är stort)

Som jag ser det är man/du jävligt kallsinnig om man genomför en planerad otrohet, och sedan kan komma hem och vara precis som vanligt.

Mitt råd som sagt: Gå isär, lek av dig, sen får ni se hur det går. För som det är nu, är det bara grymt mot din partner att fortsätta som inget hänt.