Jag njuter inte av sex. Tips?

Minns inte exakt, jag tror att han tittade på och typ smekte mina ben eller något. Vet inte riktigt vad han hade kunnat göra utan att hamna i vägen... Egentligen hade jag väl helst sett att han fortsatt och slutfört utan att lämna över ansvaret till mig (men to be fair så hade han ju för avsikt att fortsätta hjälpa till och det var jag som fick honom att sluta när jag försökte göra min grej och han bara var i vägen). Utöver det vore det nog rätt trevligt om han fokuserade på andra erogena zoner för att höja njutningen men vet inte om det skulle bli svårt och han skulle hamna i vägen på andra sätt.

Med "något" menar jag sexuell stimulering av den typ som ger sexuell njutning och kan leda till orgasm. Vid detta tillfälle tror jag att jag hade trosorna kvar hela tiden, så... Vilken typ av stimulering som helst hade varit bra, oavsett om det var händer, oral eller samlag. Kändes nästan som ett slöseri på en sådan upphetsning att inte göra något av det liksom, även om upplevelsen i sig ändå var trevlig. Jag skulle absolut säga att jag visade hur upphetsande det var, genom tung andning och flämtningar och små ljud medan han gjorde det. Gjorde inte mer för att han slutade. Han gillar verkligen "teasing" och brukar göra små upphetsande saker flera gånger per dag så jag antar att detta var en "större" version av samma sak. När han gör de sakerna brukar jag ofta gny lite när han sliter sig bort och han fnittrar nöjt och lite roat åt hur upphetsad jag är. Jag gillar också det där så jag vill inte att han slutar, men det skulle bli betydligt roligare om jag faktiskt fick ut något av det också. Det registrerar nog inte riktigt i hans huvud hur frustrerande det kan bli för mig eftersom han själv alltid får sin njutning i slutändan.

Det är ett lite mer djuprotat psykologiskt problem än att jag bara kan säga "jaha men gud vad bra att du tycker att jag är attraktiv, nu är all min osäkerhet som bortblåst!" Så enkelt är det inte, det är som att säga till en person med depression att "bara muntra upp sig." Jag bryr mig om hans åsikt, men min hjärna låter mig inte tro på att det han säger verkligen är hans åsikt utan det känns som att han bara säger saker för att vara snäll. Sedan att jag inte behöver interagera med några kvinnliga könsorgan är irrelevant för problemet är ju att jag inte vill att HAN känner så. Jag känner mig som att jag är besvärlig och äcklig, verkar inte kunna bli av med den känslan och det ger mig mycket ångest.

Jag menar bokstavligen att fysiskt vara i vägen, inget om min "inställning" till hans närhet. Det försvårar ju bara situationen om det uppstår fysiska hinder?? Menar då exempelvis att hans hand kommer i vägen för mina rörelser så att jag inte kan få någon njutning. Detta är för övrigt orsaken till att jag inte kan använda onani under samlag för att hjälpa till (visserligen skulle jag helst inte vilja det ändå, som jag tidigare nämnt i tråden, pga att det känns meningslöst om jag i slutändan bara onanerar istället för att få någon njutning av honom, men det är lite off topic), för han är helt enkelt i vägen för att jag ska kunna göra det. För att vara helt tydlig menar jag då alltså att vaginal penetrering fysiskt hindrar mig från att stimulera klitoris med fingrarna. Det går inte. Handlar inte om min inställning.

Grejen med att jag tycker att det är äckligt är att det får mig att inte klara av att be om det själv. Känns ungefär som att be honom äta en hundskit. Lite mer okay om han åtminstone gör det på eget initiativ, fast till och med då känns det jobbigt och jag säger instinktivt "du behöver inte göra det där..." för jag vill inte att han ska känna något tvång. Eller om han frågar först om jag vill att han gör något så är mitt svar alltid "bara om du vill" - för jag vill verkligen bara om han själv vill.

Förstår inte varför du insisterar om att det är en negativ inställning när jag säger att det är fysiskt. Ställning spelar ingen roll, han är i vägen. Själva penetreringen är vad som stör. Slidan ligger som bekant väldigt nära klitoris och när en penis (eller hand) är där så kan jag helt enkelt inte komma åt på ett bra sätt. Detsamma gällde alltså situationen med handen, det han gjorde då var just penetrering och han kom då i vägen för mina rörelser. Kan tänka mig att om han hade ansiktet så pass nära att han kan slicka så skulle även det komma i vägen och jag skulle i princip slå honom på näsan :P Jag får inte tillräckligt med spelrum där nere för att göra ett bra jobb om penetrering sker samtidigt, helt enkelt.

Skulle inte kalla det att "klaga" utan snarare att jag blev besviken. Jag lyssnar på honom, jag har bara svårt att genuint tro på honom. Det är ju "sätt sak att säga" till sin partner så han skulle för all del kunna göra det bara för att vara snäll. Detta är ett stort problem för mig i andra situationer med, till exempel så har jag alltid en känsla i bakhuvudet att inte ens mina bästa vänner gillar mig (även om vi har varit väldigt nära i många år och jag har ingen riktig orsak att tro det) utan att de bara hänger med mig för att det vore elakt att dissa mig. Jag initierar sällan konversationer med dem och frågar sällan om de vill umgås för jag känner att jag är till besvär, att de inte vill, att de kommer hänga med bara för att vara snälla. Handlar inte om att jag är tjurig utan jag har verkligen problem.

Förstår att det inte är kul för honom att höra en sådan kommentar, men samtidigt måste jag ju vara ärlig, eller? För det mesta undviker jag helt att säga något just för att jag inte vill såra honom och det blir tyvärr knappast bättre då. Jag tog bort hans händer vid ett enda specifikt tillfälle för att han hindrade mig från att göra något. Huruvida jag förmedlat en negativ bild av oralsex vet jag inte, det enda jag egentligen sagt om det är att han inte behöver göra det om han inte vill.

Jag tycker inte synd om mig själv, jag är arg på mig själv för att jag verkar vara så jäkla inkompetent. Det känns som att jag borde ha listat ut det nu men jag verkar i princip inte ha gjort några framsteg och det är enormt frustrerande. Jag hade inte väntat mig att det skulle vara såhär svårt, och genom hela mitt liv har jag haft lätt för att lära mig saker, så att ha såhär stora problem är främmande och gör mig mycket stressad. Jag förstår att det är svårt för honom, och jag lägger en övervägande del av skulden på mig själv, det är inte som att jag sitter här och gnäller på HONOM utan poängen med hela tråden var ju att få hjälp med vad JAG kan göra för jag känner att det är JAG som gör fel.