• Anonym (oförstående)

    Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar

    Jag kan inte fatta. Våran gemensamma mamma har fått en dödlig diagnos och enligt läkarna max något år kvar att leva enligt statistiken. Vi är i sorg och i chock. Mamma har blivit sämre sista månaderna och behöver hjälp med det mesta. Som tur är har hon våran pappa som hjälper henne med allt och sen åker vi två systrar hem till henne så fort vi kan när vi är lediga från jobbet.

    Systern har trots detta valt att boka upp hela sin semester och resa på bilsemester i Europa med sin i över en månad.
    Jag har valt att vara hemma och umgås med mamma, ta ut henne så mycket jag kan för att hon ska känna glädje. Hon är så dålig och om ett par månader kanske hon inte orkar någonting. Pappa behöver ju också avlastning, utan oss så får han inte heller vila. 


    Hur kan min syster vara så egoistisk? Dels kan detta vara sista sommaren med mamma dels lämnar hon även mig som är inne i denna jobbiga tid också samt våran pappa som jobbar dygnet runt trots att han själv är gammal och trött.  Det hade varit så mycket bättre om vi hade varit två som delat på denna tid tillsammans. Vi hade kunnat göra saker tillsammans med mamma och delat på det som är jobbigt. Det tär på en att se sin mor tyna bort, det är inte lätt. Nu när min syster valt att åka bort hela sin semester, ,över en månad, så blir det bara jag som kan ta ut mamma. Pappa är gammal också och trött och orkar inte mer än det han gör nu. 


    Är jag dum som tänker så här? Har min syster rätt till en rejäl paus efter denna chock-nyhet att mammas sjukdom inte går att bota? 
    Jag känner mig förbannad, besviken och ledsen för mammas skull. Undrar vad mamma tänker. Hur kan hon välja att åka iväg på en semester så lång tid när mamma mår så dåligt? Jag hade förstått om hon stack en vecka någonstans för att få vila ut. Jag behöver också det. 

    Men jag förstår verkligen inte. Tänker jag fel? Jag vill inte tycka illa om min syster men just nu känner jag bara att det hon gör är väldiigt egoistiskt, mot oss alla i denna jobbiga tid.

  • Svar på tråden Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar
  • Alessia

    Din mamma är inte ensam. Ja, hon är väldigt svag enligt vad du skriver, men hon har sin man, din pappa, och viss hemtjänst om jag förstår saken rätt. 
    Du skriver att ni systrar åker hem till er mamma varje ledig stund. Vad tycker och säger er mamma om det? Er pappa? Ni har familjer att ta hand om och relationer med andra än era föräldrar att vårda och det är just vad din syster gör nu. Jag tycker hon gör rätt som ägnar tid åt sin familj efter att tydligen tillbringat mycken tid hos mamman. Du borde göra detsamma - komma bort ett tag. Det är ju tydligen inte så att er mors död är omedelbart förestående. Det är psykiskt påfrestande att vänta på någons död och se en kär människa tackla av, så att ge sig själv en kort tids andrum och andra intryck är verkligen inte fel.

    Eller kräver er mamma att ni är hos henne varje ledig stund? Det är knepigt i så fall. En äldre släkting till mig - också ett cancerfall - var de sista fem månaderna av sitt liv på ett hospice och han var oerhört glad och tacksam över att hans familj inte behövde ta ett gigantiskt dygnet om-ansvar för hans mående. Han hade så gott som varje dag ett kort besök (mer orkade han inte) av familjemedlem eller vän eller kontakt via skype.

  • Anonym (Erfaren)

    Människor reagerar på olika sätt när någon nära blir sjuk. Din syster flyr, inget ovanligt, hennes val. Det är inte mycket du kan göra åt det, vilket du antagligen redan insett.

    Däremot ska ni se till att din mamma får hjälp i hemmet. Gå på biståndshandläggaren lite tuffare. Det finns också möjlighet att få ersättning för vård av nära anhörig i livets slutskede. Jobbar din pappa? Vill den sjuke inte vara på hospice så finns möjlighet att vårdas i hemmet, alltså med avancerad sjukvård.

    Detta ska ni få svar på så ni vet vad som gäller. Hennes läkare på onkologen ska kunna beskriva vårdalternativ för den sista tiden.

  • Anonym (anonym)
    Anonym (oförstående) skrev 2019-06-19 23:13:15 följande:

    Tack för ditt inlägg. 


    Det är det jag är rädd för. Att detta kommer ge mig en annan bild av henne och inte alls stärka vår relation utan tvärtom. Att jag kommer se henne som den som "flydde" och som tänkte på sig själv i första hand. Hon är ju inte tröttare än mig, Varje ledig dag har jag åkt till mamma också sen detta besked kom till familjen. Så vi är alla helt slut, för att inte tala om pappa - och mamma som är jätteledsen själv. För ett år sen var hon en pigg och stark pensionär, detta kom som en blixt! Jag skulle inte ha hjärta att säga hej då nu drar jag på sol och badsemester och njuter. När jag vet att hon också skulle vilja det, att hon önskade att hon kunde följa med istället för att må så himla dåligt och bara vara hemma i stort sett :(( 

    Det känns skönt att få svar från någon som vet hur det känns. Jag ser framför mig en jättesvår sommar, men jag vill också njuta av tiden tillsammans. Jag är jätterädd och hade önskat att jag kunde få dela mina känslor med min syster. Jag vill ju inte visa mamma hur knäckt och förstörd jag är, det klarar jag inte. Jag vill att mamma ska känna hopp och glädje. 
    Jag kommer inte ångra att jag stannar hemma. Jag tycker en sommar är kort tid att "offra" och jag tycker att som vuxen och anhörig kan man välja bort sig själv när en så nära anhörig behöver sällskap. 

    Vi får ingen avlastning från kommunen eftersom min pappa bor med mamma. Hon behöver dessutom hjälp dygnet runt och det är inget kommunen ställer upp på....

    Hade du syskon som också förlorade den anhörige? 


    Om din mamma behöver hjälp dygnet runt så bör ni söka om avlastningsplats på något hospice för svårt sjuka kan vara där i korta perioder så att anhöriga får tid att ta hand om sig själva
  • Anonym (oförstående)
    Anonym (Ö) skrev 2019-06-20 07:03:12 följande:

    Ingen av er har någon skyldighet att ta hand om er mamma. Sluta spela offer, du väljer själv att göra det.

    Hur din syster prioriterar fattar inte jag heller, själv hade jag valt att stanna hemma. Det är däremot upp till henne.


    Vadå spela offer??? När har jag spelat offer? Jag har ju svarat att vi VALT att ta hand om mamma. Skyldig och skyldig, jo jag anser att man är skyldig sina anhöriga stöd och hjälp när de mår skitdåligt. Men man gör det automatiskt av kärlek, inte tvång. Det är skillnaden. 

  • Anonym (oförstående)
    Embla twopointoh skrev 2019-06-20 09:00:04 följande:
    Chock kan sitta i i flera månader. När jag råkade ut för en traumatisk händelse, var jag i chock i 8 månader efteråt. Det förstod jag inte då, utan det är först efteråt som jag ser det.

    Att vara i förnekelse och att se försämringar är inte i motsats till varandra. Människors psyke är komplicerat, och inte alltid logiskt.

    Men, möjligheten finns att din syster är en tanklös, egoistisk liten människa. Innan du dömer ut henne som det och blir bitter på henne för resten av era liv, tycker att du ska prata med till exempel en psykolog, eller annan människa som är utbildad på människor i sorg. Förhoppningsvis kan det hjälpa dig att förstå din syster (om det handlar om mer än egoism), och kanske också dig själv.

    Det är en oerhört jobbig situation du är i, dels med din sjuka mamma, och med din systers reaktion (oavsett vad den beror på, ökar den din börda).
    Du har säkert rätt och jag vet att jag är mitt i mina känslor fulla med ångest. Jag känner mig enormt ensam just nu, jag har i stort sett ingen att prata med då mina barn är för små att förstå detta. Min syster är den som är i samma sits som mig, men det känns inte som att hon är det just nu. 

    Jag vill inte bli bitter och jag vill inte förlora kontakten med henne såklart. Men just nu kan jag inte annat än känna mig arg och besviken. Jag försöker tänka som ni skriver, att hon behöver en paus. Men det funkar inte. 

    Jag har funderat på samtlashjälp pga min ångest och att jag är så  nere pga detta. Då ska jag passa på att nämna detta också. 
  • Anonym (oförstående)
    elin1989 skrev 2019-06-20 02:12:53 följande:

    Jag tycker faktiskt också att man måste kunna hantera saker på olika sätt. Hon kanske inte klarar mer än vad hon gör. Sen har du förstås rätt att bli besviken. Men om ni fick reda på det här i februari och beräknar ett år så är det ju ganska lång tid att helt sätta resten av livet på paus. Jag kan absolut förstå att man skulle välja att inte åka, men kan också förstå din syster. Jag tror att det bästa skulle vara att inte fokusera på hur du tycker att hon borde känna och agera. 

    När min mamma gick bort var jag 22, mina syskon 21 och 19. Vår pappa dog när vi var barn. Allting med begravning och planering lämnades till mig, klart man var besviken och det var en stor börda, men ingen mening att tänka på det. De flesta gör sitt bästa, det är jag säker på att mina syskon gjorde också.


    Jag beklagar sorgen och det du gick igenom. 
    Ni var dock mycket yngre, nästan barn faktiskt. Då kanske man inte tar lika stort ansvar heller och lättare kan "fly undan"?
    Sjävklart måste man få göra det också. Jag vill också vara själv ibland. Men tycker ändå inte att det är att sätta hela livet på paus en sommar är så himla uppoffrande för en nära anhörigs skkull. 
  • Anonym (oförstående)
    Anonym (s) skrev 2019-06-20 02:15:39 följande:

    Känns som ett skumt beteende själv skulle jag vara ett vrak om jag vore henne men jag skulle vilja vara med morsan så mycket som möjligt.


    Precis så är jag. 
  • Anonym (oförstående)
    Akidoki skrev 2019-06-20 06:24:43 följande:

    Varför tar ni inte emot hjälp från kommunen?

    Svårt att tro att den cancersjuke inte skulle beviljas bistånd.

    Vad flyr systern ifrån? Er konflikt?


    Jo hon kan få hjälp några timmar hit eller dit från kommunen. Som det är nu har vi inte kännt att det behövs då min far bor med henne och orkar, sen kommer vi ju så ofta vi kan också. Det är inte att vi inte orkar hjälpa henne. Det är att vi vill att hon ska ha sällskap av oss, känna att livet är som vanligt så mycket som möjligt. Vi får se hur långt man orkar, framöver kanske vi kommer överväga de timmarna kommunen erbjuder. Men eftersom hon behövöer hjälp dygnet runt så är det inget kommunen kan hjälpa till med eftersom hon bor hemma. 

    Nej jag och systern har ingen konflikt. Tvärtom. 
  • Anonym (oförstående)
    Anonym (Norrsken) skrev 2019-06-20 06:52:57 följande:

    Beklagar verkligen er sorg och situation! Vad har hon för cancer? Befinner mig i exakt samma situation som er. Fast jag är den som åker på husbilsemester i 4 veckor. Vi köpte husbilen för ett par år sedan och använder den bara en gång per år under sommarsemestern i Europa. När campingarna bokades i vintras så var mammas läge hyfsat stabilt. Men förra veckan så fick vi veta att det spridit sig mer. Jag överväger att korta ner semestern. Men barnen skulle förkrossas om vi inte åkte alls. Vidare så är jag inställd på att jag kan måsta sätta mig på ett flyg hem för att komma hem snabbt. Jag har alltså gjort som din syster. Hur resonerar jag då? Jag måste leva med hopp, hopp om att vi har mer tid kvar tillsammans. Livet måste få fortsätta utan bara fokus på sorg. Jag kan inte ställa in allt roliga i mitt liv, för då blir det för definitivt att det snart är över. Och vem vet, kanske får vi mer tid än vad man tror? Alla nya mediciner öppnar upp för lite längre överlevnad. Förlorade pappa för fem år sedan i samma sjukdom så jag vet vad vi har framför oss... Jag träffar min mamma 2-3 gånger i veckan och är med på varje läkarbesök osv. Vi bokade en weekend och åkte i våras i väg på en resa bara hon och jag... Jag pratar med min bror och informerar honom när han vill och orkar. Är jag ego som semestrar med familjen? Kanske?


    Alltså jag förstår precis att man behöver komma iväg. Du verkar ha yngre barn också och självklart måste ditt liv med barnen komma före. Min syster åker ensam med sin man och har inga småbarn att ta hänsyn till. Det blir lite skillnad där. 
    Min mammas diagnos är väldigt sällsynt och kombinerat med ytterligare en sak som jag inte vill skriva här då det är sällsynt och jag vill inte att någon ska förstå vilka jag skriver om. De har slutat behandla, för det spelar ingen roll längre. Så här finns inget hopp alls om förbättringar. Å det ser vi dagligen. Försämringarna är så snabbt fortskridande att det är läskigt. Det är väl just det att man verkgien ser hur dåligt det går, och att hon inte väljer då att vara hemma. 

    Livet kan fortsätta men om livet bara har några månader kvar så är det anmärkningsvärt att man inte väljer livet ihop med sin anhörig de sista månaderna. Man kan inte skilja på livet och livet, allt detta ingår i livet. Så ser jag på saken. Men man har rätt att tycka annorlunda än mig, jag förklarar hur min syn på min systers handlingar är. 
  • Anonym (oförstående)
    Anonym (Carro) skrev 2019-06-20 09:33:04 följande:

    Eftersom ni är systrar så borde ni kunna ha en rak kommunikation.

    Din syster har all rätt i världen att resa iväg men eftersom luften är fri så tycker jag att du ska fråga henne om hon är beredd på att ta konsekvensen av det om er mamma går bort under tiden hon är borta? Hon kommer att må skit isåfall och du får vara tydlig med att säga att det dåliga samvetet får hon sitta och älta med någon annan.

    Jag tycker så här, strunta i vad din syrra gör utan finns till för din mamma och pappa nu. I framtiden kommer du vara den som mår mycket bättre av att du gjorde just det.


    Ja det är så här jag kommer göra. Jag kommer dock inte säga något till min syster. Jag anser att hon är vuxen nog att tänka och förstå detta själv. Däremot kommer jag försöka att inte lägga ner så stor vikt vid vad hon gör för jag märker att jag blir upprörd över det. 
Svar på tråden Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar