Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar

Beklagar ts. Jag förstår dig. Tycker din syster beter sig märkligt, MEN tycker verkligen du ska diskutera saken med henne. Annars kommer den att växa o explodera. Hur tänker hon om hon inte skulle hinna hem innan mamma går bort?!

Min mamma dog i oktober, fick cancerdiagnosen 2,5 vecka tidigare. Otroligt men sant. Mådde bra till ca 5-6 veckor innan hon dog. Dom 2,5 veckorna gick jag dit dagligen, o när hon hamnade in på onkolen satt jag där 55h tills hon fick gå. Har inga syskon. Pappa dog tio månader tidigare. Dock flera barn har jag, ngr var på plats när hon dog. Det var rätt stillsamt o lugnt. Nu är jag glad hon inte behövde plågas längre än dom 2,5 veckorna. Har ett fotografi taget förra sommaren där hon är så glad o sig själv, står framme i vardagsrummet. E så glad nu efteråt att vi var ute mycket förra sommaren, som jag aldrig kunde tro skulle vara den sista, och att jag var med henne i slutet. Det kommer kännas bra efteråt, det du gör nu ts. Hoppas du också har nån att tala o gråta ut med. Tunga dagar, men minnena har vi alltid. Kram

Se till att få avlastning utanför familjen. Så mycket som möjligt, tacka även ja till de tidigare föreslagna. Ni gjorde fel som tackade nej.

Du orkar inte.

Hon kanske inte har en så bra relation till sin mamma som du? Eller så har hon kanske en egen familj som behöver henne mycket just nu.

Min egen mamma har ofta pratat om hur dåligt samvete hon har över hennes mammas, min mormors, sista tid i livet. Min mamma hälsade inte på henne så ofta som hon i efterhand tycker att hon borde ha gjort. Min mamma hade fullt upp med man och små barn på den tiden. Hon flydde kanske från det svåra. Mormor tynade bort och dog och man kan inte vrida klockan tillbaka och göra saker ogjort.

Jag tycker att du ska prata med din syster. Inte på ett anklagande sätt. Men kanske tex berätta att du har blivit ledsen och känt dig övergiven pga hennes beslut att semestra en månad i sommar. Och föreslå att ni spenderar slutet av sommaren ihop?

Jag tycker att du gör helt rätt som fokuserar på din mamma i sommar och jag tror inte att du kommer att ångra ditt beslut. Du kan ju inte styra över din syster, men risken finns att hon kommer att ångra sig hela livet, för hur hon handlar just nu. Beklagar verkligen er situation.

Eftersom ni är systrar så borde ni kunna ha en rak kommunikation.

Din syster har all rätt i världen att resa iväg men eftersom luften är fri så tycker jag att du ska fråga henne om hon är beredd på att ta konsekvensen av det om er mamma går bort under tiden hon är borta? Hon kommer att må skit isåfall och du får vara tydlig med att säga att det dåliga samvetet får hon sitta och älta med någon annan.

Jag tycker så här, strunta i vad din syrra gör utan finns till för din mamma och pappa nu. I framtiden kommer du vara den som mår mycket bättre av att du gjorde just det.

Jag beklagar sorgen. Det verkar som att ni hanterar sorg olika. Hon genom förnekelse och du genom ilska. Hennes paus från sorgen är en månads resa, din är att vara arg över hennes beslut. Människor gör olika för att få slippa känna sorg och möta verkligheten, om bara för en liten stund.

Hej! Jag skulle också bli upprörd och ledsen. Det är ju också det här att man inte vill att ens mamma ska bli sårad av systerns val.

När slutet kommer vara nära min mamma kommer jag göra som du ts. Vara med henne och hjälpa henne så mycket jag kan. Börjar redan nu tänka på det, hur jag ska klara av hennes bortgång, jag älskar henne så oerhört mycket. Jag bor i utlandet också så det är väl det jag känner egentligen, att jag inte umgåtts med henne hittils så mycket som jag skulle velat. Om en av mina syrror reagerade på det sättet så skulle jag försöka prata med dem, för deras skull, att de kanske kommer ångra sitt val senare i livet. Jag läste nånstans, att det äldre / döende människor ångrar mest när de tittar tillbaka på sitt liv är att de inte umgåtts så mycket med sin familj och varit där för dem så mycket som de önskat. Och det som förblev osagt men borde sagts. Jag tycker det är bra att din syster får sig en tankeställare. Min ena syster till exempel har sagt upp kontakten med sin pappa, då han har svikit henne vid olika tillfällen. Nu är han döende och jag sa till henne att du gör som du vill men man har bara en pappa och du kanske ångrar dig om du inte tar kontakt med honom innan och pratar ut och avslutar det på ett bra sätt.

Tycker heller inte om uttrycket som många använder här "stanna upp sitt liv". Som att ens föräldrar är en börda? Det är dem som gett oss vårt liv som vi lever. Finns väl inget viktigare? Precis som du säger, så ser livet olika ut i olika tidsperioder, och sorg är en del av det. Jah skulle precis som du känna att det inte finns något viktigare, allt annat kan man göra sen. Om man har barn måste man såklart ta hand om dem, men jag skulle inte åka på semester. Hur kan man ens njuta av en semester när ens mamma är döende?

Jag tycker du verkar vara en väldigt fin människa och din mamma är lyckligt lottad som har dig och sin man. Hon känner er kärlek. Vissa har ingen. Du får väl tänka så. Din mamma vet väl innerst inne också om att din syster älskar henne, bara det att hennes sätt är lite "omoget". Din mamma är vis och förstår, kanske mer än vad du gör. En mamma känner ju sina barn. Oroa dig inte.

Önskar dig och din mamma en fin sommar, trötta inte ut dig för mycket, gå hem och sov länge och mycket ibland och ät mat. Då kan du hjälpa din mamma mer och har mer energi och ge din mamma mer glädje och hopp.

Nej, jag tycker inte det är egoistisk av syster att åka på bilsemester trots eran mammas diagnos. Din syster och även du (+andra syskon) måste få lov att fortsätta med erat egna liv trots att eran mamma är svårt sjuk. Man klarar inte att sätta hela sitt liv på vänt, i tillfälle det händer någonting.