Anonym skrev 2012-12-19 11:25:21 följande:
Ja det är det jag legat och vänt och vridit på de senaste två nätterna. Men jag känner ändå att jag vill göra slut. Då är jag hellre singel och har chansen att träffa någon jag verkligen kan älska. För jag kommer aldrig att bli lycklig med honom. Jag älskar honom inte och har aldrig attraherats av honom. Även om jag skulle kunna vara kvar i relationen för att det är lugnt och tryggt så är det inte schysst mot varken honom eller mig. Vi båda förtjänar att träffa någon vi kan älska och som älskar oss tillbaka. Det är bara att inse att jag varit en blind idiot den senaste tiden tyvärr
Och jag hoppas att det inte är för sent...
Hur gick dina tankegångar innan du berättade för din man? Hur var hans första reaktion? Vet ju att han verkar ta det väldigt bra men tänkte just där och då. Älskar han dig eller har hans känslor svalnat för dig så han kunde ta det bättre pga det?
Gud vad jag ångrar allt som hänt de senaste åren. Utom mitt barn förstås då men...
Mina tankegångar handlade nog mest om att samla mod för att berätta. Jag tänkte liksom dig att vi båda förtjänar att uppleva kärlek och eftersom vi inte kan göra det tillsammans så är det bättre att gå skilda vägar. Jag bestämde mig för en specifik dag som jag skulle berätta på och låg sedan sömnlös på nätterna tills den dagen kom. Tårarna ville inte sluta rinna. Jag visste inte om jag verkligen gjorde rätt, oroade mig för om jag senare kommer få ångra mitt beslut. Tänk om jag inte är lesbisk, tänk om vi bara är väldigt less på varandra, tänk om vi funkar ihop om vi bara jobbar hårdare med oss själva som personer. Väldigt mycket tänk om var det.
Men jag insåg att jag tänkte mer på Henne än på hur jag ska få äktenskapet att fungera och när jag tänkte mig in i framtiden så såg jag mig tillsammans med en kvinna. Jag är fortfarande inte 100 % säker på min läggning, men eftersom jag just nu enbart attraheras av kvinnor och det är kvinnor jag tänker dejta när jag är redo för det så säger jag att jag just nu är lesbisk. Sen att jag för första gången i mitt liv är kär och det råkar vara i en kvinna talar ju också för att det inte är män jag är intresserad av
Det första han sa var typ "Oj, det hade jag aldrig kunnat gissa, men jag respekterar din läggning". Han tyckte att han fick svar på många av våra äktenskapliga problem. Vissa dagar har han sagt att han älskar mig, andra dagar verkar han varit bitter. Så jag vet inte riktigt om han fortfarande älskar mig. Vi har ju haft det tufft i många år.
Det är aldrig försent att ta ett nytt beslut och ändra riktningen på sitt liv.