• Anonym (Semlan)

    Rätt ha åsikt om byte av helger som bonusförälder?

    Min sambo och hans ex byter ofta barndagar och helger med varandra. Han har två barn som i grunden ska bo varannan helg hos honom, men ibland kan det bli hela veckor i sträck, andra helger osv. 
    Ofta beror bytena på att min kille har jobbengagemang, eller fritidsaktiviteter som gör att han vill byta med exet. Hon behöver samma hjälp av honom ibland, och jag ser det ändå som positivt att de ställer upp för varandra. 

    Problemet är att jag inte finns som en del i denna ekvation. Det har varit flera gånger jag och killen gjort planer för en helg, men han ändrat i sista stund för att exet velat byta helg (ibland utan någon viktig anledning). 

    Vi ska bli sambos snart och jag funderar kring detta hattande fram och tillbaka.  Tycker väl att om det blir ändringar utifrån deras grundschema så bör även jag ha en talan om det är ok att barnen kommer till oss en annan helg? Eller? 

    Tycker det är jobbigt att aldrig kunna planera ordentligt. 

  • Svar på tråden Rätt ha åsikt om byte av helger som bonusförälder?
  • Limajo
    nihka skrev 2019-02-10 17:26:32 följande:

    Jo, om man rusar hem för minsta sak från en fest är det att curla. Likadant om man avbokar en fest för minsta sak eller ställer in med en timmas varsel eller en veckas varsel för den delen.

    Det går alldeles ypperligt om det inte är något alldeles särskilt att låta barnen vara kvar hos den andre föräldern, släktingen, vännen eller den betalda barnvakten utan att det är som du uttryckte det "dåligt föräldraskap".


    En timmes varsel är så klart orimligt i de flesta fall. Men om jag får en veckas varsel bokar jag om det mesta för att få mer tid med mina barn. Vissa kanske tycker det är viktigare att gå på fest, det kan man ju göra, men då undrar i alla fall jag om det inte brister på mer än ett sätt i föräldrarskapet...
  • Anonym (Semlan)

    Det verkar väldigt laddat med ämnet att man alltid är förälder till sina barn och inte kan/bör säga nej till dem. För mig handlar inte frågeställningen om det, självklart är föräldern alltid förälder och ska finnas till för sina barn. 
    Men jag tycker faktiskt frågan är hur man som vuxna samarbetar i frågan. Dvs jag och Mannen, och också han och han/jag i förhållande till exet.  Det handlar inte om krissituationer utan vanlig enkel planering kring barnen och kring nya familjekonstellationer, och hur man förhåller sig till ändrade planer. 

    Om man hävdar ända in i kaklet att man alltid är förälder och aldrig skulle säga nej till sina barn borde man inte ha skiljt sig. Om man nu hårddrar det. Genom att skilja sig så har man ju faktiskt valt bort sina barn, en MYCKET stor del av tiden.  Varför göra sånt väsen av att bonusföräldern vill kunna säga nej nån endaste liten gång då och då för att det är andra planer en viss helg? Jösses....

  • Anonym (Ärla)
    Anonym (Semlan) skrev 2019-02-10 19:46:12 följande:

    Det verkar väldigt laddat med ämnet att man alltid är förälder till sina barn och inte kan/bör säga nej till dem. För mig handlar inte frågeställningen om det, självklart är föräldern alltid förälder och ska finnas till för sina barn. 
    Men jag tycker faktiskt frågan är hur man som vuxna samarbetar i frågan. Dvs jag och Mannen, och också han och han/jag i förhållande till exet.  Det handlar inte om krissituationer utan vanlig enkel planering kring barnen och kring nya familjekonstellationer, och hur man förhåller sig till ändrade planer. 

    Om man hävdar ända in i kaklet att man alltid är förälder och aldrig skulle säga nej till sina barn borde man inte ha skiljt sig. Om man nu hårddrar det. Genom att skilja sig så har man ju faktiskt valt bort sina barn, en MYCKET stor del av tiden.  Varför göra sånt väsen av att bonusföräldern vill kunna säga nej nån endaste liten gång då och då för att det är andra planer en viss helg? Jösses....


    Jag är helt på din sida.
    Alla är inte superpräktiga hundraprocentsdygnetruntföräldrarnomatherwhat.
  • nihka
    Limajo skrev 2019-02-10 19:26:16 följande:
    En timmes varsel är så klart orimligt i de flesta fall. Men om jag får en veckas varsel bokar jag om det mesta för att få mer tid med mina barn. Vissa kanske tycker det är viktigare att gå på fest, det kan man ju göra, men då undrar i alla fall jag om det inte brister på mer än ett sätt i föräldrarskapet...
    Varför är det skillnad på en timme och en vecka? Fest som fest liksom och du som då till skillnad från de som brister på fler än ett sätt i föräldraskapet får ju snällt avboka för att inte vara en dålig förälder.

    Klart du hellre får hem dina barn än går på fest även om det är din systers barnfria bröllop. Du slår ju två flugor i en smäll. Dels missar du din systers bröllop och sedan berövar du barnens pappa tid med sina barn för att du har snabbare internet. "Nej" är ett farligt ord att yppa till barn och det är så mycket som gör föräldrar till dåliga föräldrar... 
  • Limajo
    Anonym (Semlan) skrev 2019-02-10 19:46:12 följande:

    Det verkar väldigt laddat med ämnet att man alltid är förälder till sina barn och inte kan/bör säga nej till dem. För mig handlar inte frågeställningen om det, självklart är föräldern alltid förälder och ska finnas till för sina barn. 

    Men jag tycker faktiskt frågan är hur man som vuxna samarbetar i frågan. Dvs jag och Mannen, och också han och han/jag i förhållande till exet.  Det handlar inte om krissituationer utan vanlig enkel planering kring barnen och kring nya familjekonstellationer, och hur man förhåller sig till ändrade planer. 

    Om man hävdar ända in i kaklet att man alltid är förälder och aldrig skulle säga nej till sina barn borde man inte ha skiljt sig. Om man nu hårddrar det. Genom att skilja sig så har man ju faktiskt valt bort sina barn, en MYCKET stor del av tiden.  Varför göra sånt väsen av att bonusföräldern vill kunna säga nej nån endaste liten gång då och då för att det är andra planer en viss helg? Jösses....


    Fast nu pratar om saker du inte har en aning om. Man skiljer sig (förhoppningsvis) för att det är det bästa för alla inblandade. Det handlar inte om att välja bort sina barn utan att ge dem den bästa uppväxten de kan få under förutsättningarna.

    Om du begrep hur förbannat ont det gör att skilja sig och förlora halva tiden med det viktigaste man har i livet skulle du nog inte gnälla över att barnen kom över någon extra helg då och då. För det är ju inte så att man inte har massor av barnfri tid som frånskild förälder.

    Och rent krasst - om din partner inte prioriterar dig den tiden kanske han inte är tillräckligt intresserad. Och är den tid du får inte tillräcklig för dig så kan du ju hitta någon man utan barn där du får komma i första hand.
  • Anonym (***)
    Limajo skrev 2019-02-10 19:26:16 följande:
    En timmes varsel är så klart orimligt i de flesta fall. Men om jag får en veckas varsel bokar jag om det mesta för att få mer tid med mina barn. Vissa kanske tycker det är viktigare att gå på fest, det kan man ju göra, men då undrar i alla fall jag om det inte brister på mer än ett sätt i föräldrarskapet...
    Så om man vill gå på en fest, så brister man i sitt föräldraskap?
  • Anonym (Semlan)
    Limajo skrev 2019-02-10 20:11:03 följande:
    Fast nu pratar om saker du inte har en aning om. Man skiljer sig (förhoppningsvis) för att det är det bästa för alla inblandade. Det handlar inte om att välja bort sina barn utan att ge dem den bästa uppväxten de kan få under förutsättningarna.

    Om du begrep hur förbannat ont det gör att skilja sig och förlora halva tiden med det viktigaste man har i livet skulle du nog inte gnälla över att barnen kom över någon extra helg då och då. För det är ju inte så att man inte har massor av barnfri tid som frånskild förälder.

    Och rent krasst - om din partner inte prioriterar dig den tiden kanske han inte är tillräckligt intresserad. Och är den tid du får inte tillräcklig för dig så kan du ju hitta någon man utan barn där du får komma i första hand.
    Jag var inte arg i mitt inlägg, hade jag hittat en blinksmiley kunde jag skickat med den. Jag upplever att en del får det att låta som att ni hela tiden är tillgängliga för barnen, och jag svarade med att spetsa till det från mitt håll. 

    Jag tror inte att ens du sitter hemma, ständigt tillgänglig för dina barn. Att du aldrig går på bio, restaurang, träffar vänner, eller Gud förbjude, åker bort nånstans....

    Om man är så ständigt tillgänglig för sina barn när de är hos den andre föräldern så måste man ha ett torftigt liv. Det är väl bara bra om man gör det bästa av det liv man har och försöker ha roligt den tid man är från sina barn. Ingen blir väl lyckligare av att man sitter hemma och lider? 

    Min frågeställning gällde att det dagen innan en barnfri helg (som jag gjorde mig jobbfri på ) blev en ändring. Inte för att det var ett krisläge utan för att mamman till barnen ville ha barnen en helg senare istället pga skidåkning. 

    Trots att jag och Mannen "bara" är särbos än så länge så frågar jag honom inför saker som rör min planering. Har jag fått ett jobb så rådfrågar jag vad han tycker. Om jag funderar på att träffa vänner ena eller andra helgen kollar jag hur det ser ut för honom så det går att planera så det blir bäst för oss. Ingen stor grej, sånt kommer naturligt.   När jag ställde frågan i tråden tänkte jag att det handlade om hans brist på kommunikation med mig (och kanske att jag inte är prio..) men av allt jag läser så inser jag ju att många ser det som något helt annat. Vilket är intressant. 

    Många tycker, oavsett om min "Man" är tillräckligt intresserad av mig eller inte, att byten av barnens dagar ska ske utan bonusförälderns möjlighet till delaktighet. Det var en intressant lärdom. 
  • Anonym (tveksamt)
    Limajo skrev 2019-02-10 20:11:03 följande:
    Fast nu pratar om saker du inte har en aning om. Man skiljer sig (förhoppningsvis) för att det är det bästa för alla inblandade. Det handlar inte om att välja bort sina barn utan att ge dem den bästa uppväxten de kan få under förutsättningarna.

    Om du begrep hur förbannat ont det gör att skilja sig och förlora halva tiden med det viktigaste man har i livet skulle du nog inte gnälla över att barnen kom över någon extra helg då och då. För det är ju inte så att man inte har massor av barnfri tid som frånskild förälder.

    Och rent krasst - om din partner inte prioriterar dig den tiden kanske han inte är tillräckligt intresserad. Och är den tid du får inte tillräcklig för dig så kan du ju hitta någon man utan barn där du får komma i första hand.
    varför är du så upprörd? 
  • Anonym (klmjbh)
    Anonym (Semlan) skrev 2019-02-09 06:36:54 följande:

    Min sambo och hans ex byter ofta barndagar och helger med varandra. Han har två barn som i grunden ska bo varannan helg hos honom, men ibland kan det bli hela veckor i sträck, andra helger osv. 
    Ofta beror bytena på att min kille har jobbengagemang, eller fritidsaktiviteter som gör att han vill byta med exet. Hon behöver samma hjälp av honom ibland, och jag ser det ändå som positivt att de ställer upp för varandra. 

    Problemet är att jag inte finns som en del i denna ekvation. Det har varit flera gånger jag och killen gjort planer för en helg, men han ändrat i sista stund för att exet velat byta helg (ibland utan någon viktig anledning). 

    Vi ska bli sambos snart och jag funderar kring detta hattande fram och tillbaka.  Tycker väl att om det blir ändringar utifrån deras grundschema så bör även jag ha en talan om det är ok att barnen kommer till oss en annan helg? Eller? 

    Tycker det är jobbigt att aldrig kunna planera ordentligt. 


    Jag svarar enkom på detta nu: 

    Ja, om ni ska bo ihop har ni båda bestämmanderätt om helgerna. Tycker jag, Jag hade aldrig flyttat ihop med en man som din som har svängdörrar. 

    Jag har dock stort behov av min egentid och jag behöver veta om och när jag får den tiden. Det spelar ingen roll om pappan tar allt ansvar, är barnen hos oss när de inte ska vara det och jag behöver vilotid, då stör de, även om jag älskar dem. 


    Vid akuta tillfällen, eller viktiga saker så självklart, om vi inte har något annat planerat, då säger jag ja. Men har vi bokat något eller jag känner att jag inte orkar, då ska mitt nej inte ens ifrågasättas utan bara accepteras. 

    Nu har min man inga svängdörrar för sitt barn, Hans barn är i behov av rutiner och de byter ytterst sällan helger och gör de det så är det pga något mycket viktigt. 

    Detta är viktigt att ni talar om och förändrar innan du flyttar in. Du ska inte komma som den elaka styvmodern och ändra på deras rutiner. Din kille måste vilja göra detta för er skull. Han måste förstå att det inte handlar om att du inte tycker om hans barn, utan om att du har ett annat behov av rutiner än han har. 

    Jag blir alltid tillfrågad (utom i akutfall då så klart) om det är ok att de byter helger. Jag säger aldrig nej om det inte krockar med något vi har bokat i förväg eller om jag inte mår bra. Min man har tyvärr uruselt minne för vilka helger vi bokar saker och ting så han kan ha glömt helt och hållet. Han brukar komma ihåg framåt veckan, men mamman ringer ju i god tid om ändringar och då har han sällan koll. Hon vet detta och om hon behöver svar fort ringer hon mig. Det fungerar utmärkt, alla inblandande respekteras och inga sura miner blir det vid ett ev nej heller. 

  • Anonym (Semlan)
    Anonym (klmjbh) skrev 2019-02-10 21:26:18 följande:

    Jag svarar enkom på detta nu: 

    Ja, om ni ska bo ihop har ni båda bestämmanderätt om helgerna. Tycker jag, Jag hade aldrig flyttat ihop med en man som din som har svängdörrar. 

    Jag har dock stort behov av min egentid och jag behöver veta om och när jag får den tiden. Det spelar ingen roll om pappan tar allt ansvar, är barnen hos oss när de inte ska vara det och jag behöver vilotid, då stör de, även om jag älskar dem. 


    Vid akuta tillfällen, eller viktiga saker så självklart, om vi inte har något annat planerat, då säger jag ja. Men har vi bokat något eller jag känner att jag inte orkar, då ska mitt nej inte ens ifrågasättas utan bara accepteras. 

    Nu har min man inga svängdörrar för sitt barn, Hans barn är i behov av rutiner och de byter ytterst sällan helger och gör de det så är det pga något mycket viktigt. 

    Detta är viktigt att ni talar om och förändrar innan du flyttar in. Du ska inte komma som den elaka styvmodern och ändra på deras rutiner. Din kille måste vilja göra detta för er skull. Han måste förstå att det inte handlar om att du inte tycker om hans barn, utan om att du har ett annat behov av rutiner än han har. 

    Jag blir alltid tillfrågad (utom i akutfall då så klart) om det är ok att de byter helger. Jag säger aldrig nej om det inte krockar med något vi har bokat i förväg eller om jag inte mår bra. Min man har tyvärr uruselt minne för vilka helger vi bokar saker och ting så han kan ha glömt helt och hållet. Han brukar komma ihåg framåt veckan, men mamman ringer ju i god tid om ändringar och då har han sällan koll. Hon vet detta och om hon behöver svar fort ringer hon mig. Det fungerar utmärkt, alla inblandande respekteras och inga sura miner blir det vid ett ev nej heller. 


    Skönt att höra, så tycker jag det borde funka. Jag jobbar dessutom delvis hemifrån, även helger, så svängdörrar utan anledning känns inte bekvämt.  
Svar på tråden Rätt ha åsikt om byte av helger som bonusförälder?