Jag är så lättirriterad!

Någon mer som har det så här?? Behöver råd och hjälp...

Solen, nej jag oroar mig inte för allting... Mer då att jag blir stressad över saker... Jag menade att jag inte ville gå dit, för att de INTE skulle hitta nåt fel, typ: Nej du är helt frisk, vi kan inte göra nåt för dig, försök vara lite gladare bara!

Ja, biomedbonus, det stämmer ganska bra! Kanske lite kontrollbehov?

Sannive och Tös, ja, ni har nog rätt. Det är lika bra att söka upp en doktor... Jag VILL ju ha hjälp. Tös, du frågade om andra saker, och då kan jag tala om att jag har ett "burr" i bakhuvudet, som kommer när jag är trött, sjuk eller stressad. Jag märker direkt när jag mår sämre, för då "burrar" det nästan hela dagarna... Och så är jag ofta sötsugen, och har svårt att koppla av. Men inte orolig eller rädd för att träffa folk.

Tack, ni är så snälla som försöker hjälpa!

Jobbigt, KRAM till dig!

Tack Tös, jag tror att jag följer ditt råd! Måste bara samla lite mod först...

jag är lika själv. slutade med p-piller för hormonerna och inte bättre. läste på aftonbladet häromdan att de kan bero på att man är trött och stressad och då söker man problem som inte finns och muckar fast man egentligen inte har nåt att bråka om. lika det med vitaminerna....läste nånstans att om man äter de man ska håller humöret på topp och de kanske stämmer för under graviditeten åt jag apotekets vitaminer....hmm kvinna nånting och har då aldrig varit så glad som då kanske dags för burken igen

Tös, tack för råden! Jag ska skriva upp vad jag har för symtom också, för det är så lätt att glömma nåt när man väl sitter där....

Ja, jag SKA våga ta tag i det! Det är ju helt klart värt det, att få ett bättre liv!

SysterHedvig, nej, det gör jag inte... Förutom det där "burret" i huvudet känns allt ganska som vanligt, fysiskt.

Vera och Tös, ja, jag vill ju inte gå in i väggen, det är ju bättre att stoppa det innan det går så långt...

Det är så svårt, för jag är inte deprimerad i den bemärkelsen, att jag är ledsen hela tiden och tycker livet är tungt. Men ibland tror jag att antidepressiva tabletter skulle kunna hjälpa mig ändå, med mina symtom. Vad tror ni?

När jag åt rosenrot i våras, så kändes allt så BRA! Jag mådde så mycket bättre, jag behärskade de flesta situationer utan att bli irriterad, var lugn mot barnen, och min man och jag fick det bättre. Jag tänkte: Jag ska ALLTID "medicinera" med rosenrot! Men sen funkade det inte längre, irritationen kom smygande tillbaka...

Tös, ja, du kanske har rätt... Har du inte ätit tabletter någon gång? Hur har du gjort istället? Har du gått i terapi och så?

Minxy, ja, jag förstår att ni anhöriga inte har det så lätt! Och man mår ju dåligt därför också, för man KAN inte kontrollera det, men förstår att man gör er ledsna...