Jag är så lättirriterad!

Något annat du är missnöjd med som gör att du känner dig irriterad? Vet att när man är deprimerad kan man bli sån här.

Det går lite upp och ner, men jag tycker inte det spelar så stor roll... Även om allt känns toppen, så kan jag vara sån här. Och fast jag tänker "VARFÖR förstör jag?" så kan jag inte göra nåt åt det...

Jag har också funderat på om jag är deprimerad...

Jag är likadan! Skitirriterad jämt och ständig, gapar och skriker för mig själv bara om jag typ tappar en kork på vattenflaskan
Jag undrar om det finns nåt slags Anger Managment, som i den där filmen med Adam Sandler.
Jag är lite smådeprimerad av mig så det kan ju som sagt ha med det att göra. Jag försöker lova påmorgonen när jag vaknar att idag ska jag inte vara irriterad. Det håller typ 5 minuter.

Ragata, skönt att höra att man inte är ensam...

Jag är inte så arg när jag är själv, men ibland behöver min stackars man bara visa sig, för att allt ska vara fel, fel, fel!

Och med barnen har jag också kort stubin när det är som värst, jag känner att jag bara vill vara för mig SJÄLV!!! Orkar inte med nånting!

Inga tips vad man kan göra åt det?

Testa med att äta extra magnesium och kalcium. Om man har brist på det så kan man bli väldigt lättirriterad.
Finns på www.bodystore.nu från Great earth.

Gå till en bra terapeut och prata av dig. Kanske bär du på ngt som du inte riktigt vet vad det är. Ilskan kanske beror på ngt som hänt för länge sen...

Jag funderar på att gå till en läkare och se om de kan kolla om man har brist på något. Där borde väl magnesium- och kalciumbrist också visa sig?

Samtidigt så är jag så rädd för att gå dit, ifall de inte hittar något... Tänk om jag bara har sånt humör???? *hemska tanke*

Tack Anonym 10047452, jag ska kika in på länken!

Jag kan oxå vara en riktig gnällkärring här hemma. I mitt fall är jag övertygad om att det till stor del är nedärvt, min pappa kunde vara sur flera dagar i rad och min farmor var ökänd för sitt dåliga humör. Så vad göra? Klart man försöker bättra sig, men som någon skrev innan så är det bortglömt när irritationen stiger. Kanske det viktigaste när man har ett sådant temperament blir att lära sig att säga förlåt.

Oxå, det stämmer på mig också! Min pappa, faster och farmor har också sånt här humör! Men jag VILL inte ha det, jag vill kunna vara glad! Visst måste det finnas nån hjälp ändå??

Ofta tänker jag också att jag ska vara storsint, och inte anmärka på det och det. Jag känner mig jätteduktig, men sen får han (oftast mannen) höra ALLT det nästa gång jag är irriterad istället... Så jag lyckas inte särskilt bra... Jag KAN liksom inte släppa saker!

TS: klart att man inte vill ha ett sådant här humör, det är ju jättejobbigt att leva med. Det borde finnas sätt att lära sig att handskas med irritationen och ilskan, kanske någon slags kognitiv terapi där man reflekterar över varför man tappar humöret i vissa situationer och sedan har en handlingsplan för hur man ska göra när känslorna går överstyr?