Jag är så lättirriterad!

Usch, idag har INTE varit nån bra dag! Jag försökte verkligen anstränga mig på förmiddagen, så jag fick inget utbrott, men irritationen låg på lur.... Och på eftermiddagen så funkade det bara inte längre, då var jag jätteirriterad.

Jag har kommit på att ett STORT irritationsmoment är, att våra grannar är "på oss" hela tiden! De umgås, pratar, lever som att vi är EN familj typ! Vi vet allt om dem, de ringer, springer här, och vet tyvärr allt om oss. Jag blir galen på detta, och min man tycker inte alls som jag. Han kan inte förstå vad jag blir superstirrig av....

Men jag vill bara kunna känna "frid" när jag är hemma, veta att man verkligen får koppla av. Min hem är min borg, som man säger, och så skulle jag vilja kunna känna. Men här springer det folk hela tiden, bara för att fråga om nåt, låna nåt, lämna även vår post (snällt men...) osv. Jag blir galen!!!!!

Men jag tror faktiskt att jag ska ringa läkare på måndag, efter att ha läst även andra trådar att man KAN få hjälp!

Vet ni, nu har jag ringt! *stolt över mig själv* På måndag ska jag gå till min läkare! En jättetrevlig sköterska sa, att han hade semester den här veckan, och att det var bra om jag kunde vänta, så att jag fick komma till min riktiga läkare direkt.

Och det gjorde ju inte mig något, eftersom jag väntat så länge med att ta tag i det, så gör det ju inget om det går en vecka till...

Glad!

"En till....", tack! Hur går det för dig?

MarieSoSueMe, jag hoppas att man kan få hjälp! Det vi pratat om mest i tråden är antidepressiva medel, men jag ska på måndag till läkare för att kolla upp alla mina värden. Man kan också bli lättirriterad om man tex har fel på sköldkörteln eller ämnesomsättningen. Jag hoppas verkligen att de kan hitta nåt medicinskt fel, men annars är det ju psykiska besvär och då kommer jag inte vara rädd för att prova antidepp. För så här vill jag INTE ha det!

Har ej läst alla inlägg, skriver mitt svar rakt av ändå.

Jag har varit sån så länge jag kan minnas -sur, irriterad, aggressiv, tvär osv mot de i min närhet, inte utåt, då är jag världens gladaste. Trodde självklart att det var nåt fysiskt och tog prover osv, men de hittade inget. Tills en läkare sa att det kunde vara psykiskt (även om det KÄNNS fysiskt i stundens hetta!). Jag fattade inget men nu, två år senare kan jag intyga att det i mitt fall är psykiskt. Bl a: Har i min familj när jag växte upp aldrig pratat om känslor någonsin, ALDRIG- Så ALLT jag kännt, varit med om, behövt ventilera under hela min barndom och tonårstid ligger kvar i mig och bubblar outrett. Det är mer också, t ex familjekonstellationen vi hade i min uppväxt. Den gör att jag har svårt att respektera den jag lever med.
Kanske du ska prata med nån också? Jag tyckte först att det nästan var fånigt att det skulle sitta i psyket, men oj vad jag bedrog mig...
Lycka till!

Ja, jag vet, det kan vara psykiskt också. Men imorgon är det dags för läkarbesöket, och så får vi se om de hittar nåt fysiskt eller inte.... Känner mig lite nervös, men det ska bli skönt att få det gjort!

Idag har jag varit hos läkaren! Det gick bra. Antagligen är det en depression jag lider av, läkaren tyckte det lät så av det jag beskrev. Men han skulle ändå ta prover, och när svaren kommer så får vi se om det är någon brist eller nåt annat fysiskt. Om det inte är det, så kommer jag få antidepressiv medicin.

Jag känner mig så stolt att jag gjorde detta! Nu kommer förhoppningsvis allting bli bättre!

"En till...", ja, precis så har jag också tänkt, att det "bara"  är stress och att jag inte kan hantera det på ett bra sätt! Och i så fall ska ju du absolut gå också, för man KAN få hjälp!!!

Ja, jag skriver här när dr har ringt mig på måndag (om proverna)! Kram!

Karamell222, tack för dina synpunkter! Jag vet inte riktigt vad läkaren kommer att "erbjuda" när han ringer, vi kom inte fram till något eftersom vi inte vet vad mitt humör beror på än. Han ska ringa mig på måndag, och då får vi se. Han kanske tycker att jag ska ha KBT också.

Igår ringde läkaren, och proverna visade ingenting.... Så det är antagligen depression jag lider av. Jag fick Citalopram, som jag började ta igårkväll.

Hoppas allt blir bättre nu!

TS: Hur stor dos ska du ta?

Anonym: Jag ska börja med en halv tablett i en vecka, och sedan öka till en hel. Jag ska tillbaka till läkaren om tre veckor och utvärdera.

"En till...", ja, jag lovar att skriva här! Hur går det för dig?

TS: Jag tog bara en halv 10mg om dagen, och det hjälpte mig !!

Anonym inlägg 207, hade du samma problem, med irritation och så? Åt du också Citalopram? Mina är 20 mg...

ts: Ja, jag hade samma problem! Kände mig väldigt nedstämd, oroade mig för saker i onödan hela tiden, och LÄTTirriterad.. Vanliga PMS besvär alltså.
Hoppas dem hjälper dig med! Men testa att bara ta en halv hela tiden istället? Det sa dem till mig, och om det inte hjälpte skulle jag ta mer.

Vad "roligt" att fler har hittat tråden! Ja, egentligen är det ju inte roligt, för det vi har gemensamt är ju inte så kul... Men ni förstår vad jag menar!

Nu har jag ätit en halv tablett i fem dagar. Antagligen känner jag ju ingen skillnad förrän efter tidigast 2 veckor, vad jag har hört. På måndag är det dags att öka till en hel tablett. Det jag har känt hittills är illamående ibland, och så har jag lite svårt att sova på nätterna! Lite jobbigt, men förhoppningsvis går det över.

"Samma här", precis så är det för mig också. Jag har inte heller något att klaga på, men ändå är man grinig alldeles för ofta...

Gnällfia, just det här du skrev att man inte kan släppa småsaker, jag är precis likadan! Ibland känner jag mig storsint, och tänker: jag behöver inte anmärka på det! Men så måste jag ändå ta det senare, när jag är igång och surar igen.... Trist!

Kram!

Nu har jag ätit en halv tablett i en vecka, så ikväll är det dags att börja med en hel! Jag har varit på bra humör den här veckan, men jag tror ju inte det beror på tabletten, effekten ska ju inte komma så snabbt...

Men jag blev faktiskt ganska förvånad, jag fick mens igår, och hade inte varit arg eller sur över huvud taget innan! Det brukar jag ALLTID vara....

Hur går det för er andra?

"Samma här", jag tror att det är dem jag äter, fast de har bytt namn. Jag äter Citalopram.

Hur går det för dig med johannesört?

Ok, då är vi i ungefär samma sits, jag har ätit i 7 dagar...  Ska bli spännande att se vad som händer, hoppas vi blir hjälpta båda två!

"Samma", jag tycker också du kan prova med Citalopram. Även om det skulle vara PMS så hjälper det säkert. Sen kan det ju också vara så, att du har en depression, och att den förvärras vid PMS....

"Samma här", så bra! Hoppas nu att det fortsätter så!!!

Jag började ju med en hel tablett i gårkväll, och idag har jag faktiskt känt mig lite konstig... Nåt tungt i bröstet bland annat... Men det kunde ju bli värre en tid, innan det blir bättre igen, så det är väl bara att härda ut, antar jag....

Hej alla goa!

"Samma här", vad härligt att Johannesörten funkar! Hoppas nu det håller i sig!

Jag har börjat känna av biverkningar av medicinen, mycket mer nu sen jag började att ta en en hel tablett. Nu är jag jättetorr i munnen, och har fått nästäppa! Jättejobbigt! Jag hoppas verkligen att detta går över när man vant sig mer vid tabletten... Nästäppan får jag ju bort med nässpray, men jag kan ju inte använda det mer än 10 dagar i följd....

Vet ni, det är bara några dagar kvar tills denna tråd stängs! Jag fixar en ny, nu på en gång, och lägger länken här, så att vi inte tappar bort varann!