Sol=ångest?

Det är vanligt att man känner så...det är liksom högre "krav" på att man ska vara ute, träffa folk, vara glad, klä av sig i baddräkt, vara nån annanstans än hemma.
Till skillnad från vid dåligt väder när det är "ok" att hålla sig inne i ensamhet.

Du kanske kan försöka gå ut själv lite och känna dig för? Inte dra iväg på värsta grillfesten eller badstranden på en gång? Man måste inte alls delta om man inte vill, och ibland är det skönt att för sig själv känna att det kan vara vackert ute eller att värmen kan vara mysig på tårna ihop med en kopp kaffe. Njuta av sommaren kan man göra på så många sätt, låt inte andra bestämma hur just du ska göra. Kanske du gillar skugga och en bok? Hellre baka bullar än äta glass? Du bestämmer. Även om du åker med familjen ut kanske du inte behöver göra allt de gör.

Jag är inte deprimerad men kan också känna så! Idag t.ex. har vi varit inne hela förmiddagen men suttit mest på balkongen under markisen. Sonen har lekt och grejat och jag har läst och vilat - haft det underbart!

Men... Det dåliga samvetet kommer förstås som ett brev på posten efter en stund. En sån här dag SKA man ju vara ute och inte vilja göra annat än sitta i gassande solsken, ligga på standen eller hålla till vid lekplatsen från morgon till kväll! Blääää...

Jag har blivit bättre på att inte tänka för mycket på det, och oftast bryr jag mig inte om vad andra kan tycka. Men ibland kommer ångesten. Anser inte alls att livet är som bäst på sommaren, tvärtom... Tacka vet jag hösten! Förutom semesterledigheten då, men nu är jag ändå hemma så det spelar ingen roll det heller!

ja, man kanske ska skruva ner kraven lite...
det är bara det att jag blir så rädd att det liksom skall trigga igång att jag mår mer dåligt...
jag har verligen haft en lång period nu utan ångest och därför blir man så knäckt när den slår till just som man äntligen får lova att bara slappa o vara med familjen på semester, jag pluggar i vanliga fall och nu har jag nästan lite "abstinens" när det inte finns något jag BORDE läsa utan faktiskt kan välja vilken bok jag vill...det är väl den klassiska prestationsångesten som tar sig ton...fick i alla fall reda på idag att jag klarat senaste tentan så nu känns det genast lite bättre

Grattis till tentan!

Det är ju svårt när man just blivit ledig...det är då det brukar dyka upp små ångestspöken, men mekanismen är likadan du vet som när man klarat sig från att bli förkyld när man är stressad, men blir det sedan till en ledig helg istället
Det betyder INTE att det drar igång med tok-ångest bara för att du inte är upptagen, det betyder bara att du slappnar av. Och då kommer alla möjliga känslor i dagen, men det går över. Bara ta det lugnt och känn att kraven släpper.

Jag mår också dåligt av sol och värme. Dels för att det känns jobbigt med baddräktssäsong och så, dels för... något mer subtilt skäl som jag inte riktigt vet. Jag tycker att det verkligen är tragiskt om folk verkligen får dåligt samvete av att inte vara utomhus.

Min familj har alltid tyckt att jag är ett ufo som inte älskar att vara ute i hettan, men det bryr jag mig inte så mycket om. Skönt att veta att det finns fler, i alla fall

Bara känslan av att inte vara ensam hjälper...
ångest e så himla trist, massor med energi som går åt helt i onödan, hjärtat hopar i kroppen och det spriter o kryper men man får inget ur händerna. om man tex ser att tvättmaskinen behöver tömmas brukar man tänka; ja ja bara att ta tag i det men har man ångest låser det sig och man rusar ut ur badrummet och lägger sig på soffan kryper ihop...med hjärtklappning...
jag menar, hur kan något så litet bli så oöverstigligt plötsligt?
När man inte har ångest är det nästan svårt att minnas hur tokig man kan vara...

jisses vad fel man stavar hoppar o spritter ska det va