Jack Russel är livliga hundar och precis som "lillvilda" skriver så behöver de mycket träning och stimulans.
Själv hade vi en J.R. (han blev nästan 8 år) som vi blev tvugna att ta bort för en vecka sen p.g.a. att han började morra och visa tänderna mot våran son som är 7 månader. (Det värsta som vi gjort, gråter än idag över detta för han hade verkligen satt sig i våra hjärta).
De är underbara och lättlärda hundar men om de får för sig att nu ska jag göra som jag vill så gör de det. Vi gick valpkurs och fyra terminer 1 klass med honom och han va en ut av de duktigaste, men vid tävlingar så la han sig för att tugga pinnar och helt enkelt sa bara att näää matte nu har jag ingen lust. Ingen trodde på sina ögon så dåligt han gick på tävlingar. Gick även 3 terminer agility som han älskade.
Jag har även sett J.R. som fungerar helt perfekt i samhället och även läst många annonser där folk gett upp och vill omplacera sina hundar, även hört veterinärer som inte klarat av dessa hundar.
Skulle jag vara ni så skulle jag undersöka mera av rasen Dansk-Svensk gårdshund. Har hört att de är något vänligare (som jag har förstått så har de ingen terrier i sig).
Lycka till med hundköp och köp den hund ni vill bara ni är medvetna vilket jobb det är med den rasen ni väljer, för det är härligt att ha hund man får så mycket kärlek av dom.
Själv har vi fortfarande den andra hunden kvar. Hon är 5 år och en blandis av Lhasa Apso, Dvärgpudel och Yorkshire terrier. Hon är helt underbar liten hund. Inte lika klok som våran J.R. men helt underbar ändå. Och snäll med småbarn.