Känner ni utanförskap ibland?

Jag känner mig väldigt ofta utanför i olika situationer. Jag lever i ett lesbiskt förhållande och vår dröm är att kunna bilda familj med barn. Jag har aldrig haft något behov av att sticka ut och vara udda. Att växa upp i en mindre stad och inse att man är lesbisk vid 13 års ålder önskar jag inte någon. Ett större utanförskap och ensamhet har jag svårt att föreställa sig. Även om jag idag är bekväm med min läggning och lever lycklig med min blivand fru så upplever jag ändå ofta ett utanförskap. Bara det att man i olika situationer inser att det kan vara till fördel att inte berätta om sitt privatliv. Det skapar definitivt känslor av utanförskap. Att inte kunna ta för givet att bli accepterad på samma villkor som alla andra skapar även det utanförskap. Att inte få gifta sig utan endast registrera partnerskap skapar utanförskap.

Vi umgås mest med mina hetersexuella vänner som alla har barn och är gifta. Det är svårt att inte känna sig utanför i sådana situationer. Ibland umgås vi med andra lesbiska men allt för ofta delar vi inte deras intressen .

Jag kan nog lugnt säga att jag upplever ett utanförskap varje dag i olika situationer även om jag ändå är nöjd med mitt liv och inte skulle vilja förändra det. Men det hade varit otrligt skönt att bara vara helt vanlig och inte behöva känna sig udda eller vara orolig för att inte bli accepterad eller att våra kommande barn inte ska bli accepterade för dem de är eller uppleva svårigheter pga av hur deras familj ser ut!