Finns det fler som har barn med Nattskräck?

Har haft. Min dotter växte ifrån det när hon närmade sig puberteten ....

Oj, håller de på så länge? När började hon då?

Det började när hon var ca ett halvår gammal. Men de sista åren kom det väldigt sällan - nästan bara när hon var sjuk.

Finns det fler? *puffar*

puffar igen.

Jag vet inte om det är nattskräck min treåring har, men han vakanar ibland och är helt hysterisk! Hur beter sig din dotter?

Q 1975: Kolla här, där skrev jag en hel del.

Min dotter är inte kontaktbar när hon har det, man kan få vissa svar som ja och nej, men det tydligaste tecknet jag har på henne är att hon sparkar med benen hela tiden.
Och jag tittar henne gärna inte i ögonen då hon har det, för det ser ut som hon är besatt av något ont...hua, det är hemskt.

www.familjeliv.se/Forum-3-28/m8979598.html

Hoppas länken funkar, det är första gången jag försöker få med en sån

Det låter ungefär som min lilla Love men han bara gallskriker rakt ut och ofta sparkar med benen, och man får inte hålla i honom och man får ingen kontakt alls. Han säger inte att det är något läskigt eller så! Men efter ca 30 min så ber han ofta om ett glas vatten eller mjölk och så somnar han om... det är så frustrerande! Det händer ett par gånger i veckan, och det är verkligen jättejobbigt för samtliga.Inatt när han druckit upp sitt glas så frågade vi varför han var så ledsen och då svarade han helt lugnt "kommer inte ihåg". På morgonen efter brukar han ofta vara lite grinig men han verkar inte komma ihåg något. Annars är han en solstråle när han vaknar.

Precis så där var min dotter också! Mellan 10 minuter och en halvtimme brukade det hålla i sig. Jag fick rådet att tända lamporna och slå på TV/musik eller liknande. Inte för dotterns skull utan för att jag skulle hålla mig lugn. När barnen tittar över axeln, spärrar upp ögonen och gallskriker, då kan föräldrarna börja erinra sig alla skräckfilmer de någonsin sett. Huvudsaken är visst att föräldrarna håller sig lugna - mycket mer finns inte att göra ....

Jag misstänker att mnin lille kille har det han är bara tre månader.

Min dotter kommer inte heller ihåg någonting. Efter att ha läst lite om nattskräck så vet jag ju lite hur jag ska göra. Jag följer efter henne om hon går omkring och ser till att hon inte slår sig eller går ut. Pratar lugnande och när hon vaknar till sans så vet hon ju inte ens att hon har varit rädd. Då frågar jag bara om jag ska följa med henne till sängen igen.

Hej igen. vart har du läst på om nattskräck. Det känns som vi också skulle behöva det. När kl är tre på natten så tänker iallafall inte jag särskillt långt, då vill man ju bara sooooova.

Kopierar från sjukvårdsupplysningens hemsida, det är detta jag har läst.

Nattskräck
Nattskräck är i princip samma sak som sömngång och har ungefär samma orsaker, men kännetecknas av intensiv rädsla. Nattskräck förekommer i alla åldrar men är vanligast hos förskolebarn. Upp till vart femte barn har attacker av nattskräck. För de flesta upphör nattskräck när puberteten närmar sig, men i enstaka fall kan det fortsätta upp i vuxen ålder.

Vid en attack av nattskräck börjar barnet skrika hysteriskt någon timme efter att det har somnat, verkar skräckslaget och går inte att få kontakt med. Attackerna är vanligen tre till tio minuter långa men de kan vara både kortare och längre. En attack slutar vanligen när barnet somnar om igen ganska snart. För en del barn återkommer attackerna mycket regelbundet samma tid på kvällen. Då kan man försöka att väcka barnet ordentligt cirka 15 minuter innan attacken brukar komma. När barnet somnar om igen är den kritiska delen av sömnfasen passerad och risken för nya attacker mindre.

Som föräldrar till barn med nattskräck bör man hålla sig lugn vid attackerna och i stort sett inte göra någonting. Framförallt ska man inte dras med av barnets rädsla eftersom det kan förvärra attacken, liksom om man försöker trösta, hålla om barnet eller väcka det. Man ska bara sitta lugnt bredvid barnet och se till att det inte skadar sig, vilket sällan händer. När barnet så småningom vaknar till av sig själv, eller somnar om, lägger man bara barnet. Det är onödigt att prata med barnet eftersom det ändå inte minns något efteråt och helst vill sova.

Troligen kan en del barn ha enstaka korta attacker som deras föräldrar uppfattar som mardrömmar eller inte märker alls. Precis som med sömngång spelar ärftligheten in när det gäller nattskräck. Man behöver sällan låta en läkare undersöka barnet på grund av nattskräcken som trots allt är ofarlig. Om man har ett barn som har intensiva attacker eller har attacker som inte riktigt stämmer in på beskrivningen, kan man rådfråga sjukvården. Bakomliggande problem kan förekomma även om det är ovanligt. En del barn har nattskräck på grund av stress eller att de mår dåligt. I några fall hör nattskräcken ihop med problem med snarkning och i mycket ovanliga fall är anfall som liknar nattskräck egentligen epilepsianfall.

Tack så mycket. Det stämmer till viss del, fast Love vaknar nästan alltid efter två på natten. Har du sett något mönster på vilken tid det oftast händer?

Det beror lite på hur dags hon går och lägger sig, men oftast inträffar det före kl 01:00.

Vår storebror har det,han började få sina "nattliga utbrott" då han var rätt liten-kanske 1år?
Han är nu snart 3½år.
Han vaknar då efter ca 1½h och skriker i 30-60min.
Numera ser vi sambandet att om han inte sovit sin dagslur och det har hänt mycket under dagen så vaknar han och skriker efter att han somnat-kunde kanske pröva väcka honom som det stod när vi vet att det är en "riskkväll"...
Men en stor lättnad är det att veta vad det är istället för att sitta med en vrålande lillkille i famnen och man inte fattar varför!!

Inatt när Love började röra på sig och verka orolig så kramade jag om honom ordentligt och så låg vi så ett tag (en kvart kanske) och då verkade han lugna ner sig. Han vaknade aldrig på riktigt, sen blev det inget skrik alls på hela natten. Det ska jag prova fler gånger för det är bra mycket trevligare än när han är så ledsen/förtvivlad. Värt ett förök!!