Ensamstående Mammor

Ladiebird: Visst gör det det, men ändå känslan, att jag klarar mig faktiskt är SÅÅ skön

Angående det här att folk snokar bryr jag mig inte om, tror inte nån bryr sig så mycket om mig iallafall, & dessutom det jag skriver stämmer ju ändå enligt mig iallafall!

Vi kanske borde ha ett eget rum, bara för oss morsor, dit ingen kan titta in, hade vart ngt va?

Anneli Loke: Ja, trevligt med eget rum.

Trevligt att läsa era inlägg i tråden igen. Jag behöver få ventilera lite och här är ett bra ställe att göra det på.

Ladiebird: Hur mår du nu?? Var det länge sen ni skiljdes?

Min son ska för första ggn sova hos sin pappa nu i helgen. Vi kom överens om att jag åxå skulle sova över för sonens skull. Mitt X har en 4:a så jag tyckte att det var ok. Får ju ett eget rum att sova i o dessutom se hur sonen reagerar på övernattningen. Ikväll föreslog mitt X att jag skulle sova i hans säng om han ej skulle vakna av att sonen vaknade. Hur fan är man funtad då man kan föreslå ngt så idiotiskt?? Helst vill jag ju inte att sonen ska sova där o sen ska jag behöva stå ut med sån skit... Ja, ja man ska sluta bli förvånad.

Mhy:
Hoppas det går bra för pojken!
Men tror du inte ditt ex sa så för att han egentligen ville dela säng med dig?
Annars får han väl ha pojken i samma rum? kanske ställa in sängen där?

Bra iallafall att du sover där, även om jag kan förstå att det känns lite vemodigt?
Ibörjan när jag jobbade fick ju Lokes pappa sova här, först sov vi faktiskt i samma säng ( typ i 40 minuter innan han gick till sitt jobb..) Sen sov han på soffan & åkte oftast när jag kom hem vid 4 på morgonen:-O

Nu sover ju han hos sin pappa, & kommer göra detta i helgen när jag jobbar!
Det jag tror är viktigast är att pappa & son träffas MER än när det bara skall sovas där varannan helg, så det inte blir så långt imellan gångerna liksom! Så han träffade Loke igår & kommer göra det imorgon för att sova där på Fredag
Funkar kanon för oss & vår son att göra så!

Jaja, nu skall jag hoppa i säng, Loke härjar runt hela dagarna nu när han lärt sig gå, & man blir helt slut
Kram till er!

Anneli Loke:
Jo, jag tror du har rätt. Lite dolda motiv från X:et. Det är man ju van vid. Sonen har "eget" rum hos pappan så han sover där inne. Han sover i sitt rum hemma hos mig o har gjort så sen han var 7 mån. Vill inte ändra på det. Det känns positivt att du säger att det funkar bra. Då hoppas jag det gör det för mig o sonen med.

Hej hej.

Här kommer ytterligare en nybliven ensamstående mamma ifrån Smålands östkust, Mönsterås. Min f.d sambo berättade för mig på påskdagens kväll/natt, när vi skulle gå och lägga oss, att han ville separera. Han hade inte tage något initativ till något, han hade inte planera något, eller nått.. Så de fick bli jag som ringde till banken, dagis, andra olika grejer. Han går bara här hemma och kommer och går som han vill.

Under vårt 3 åriga förhållande har jag gjort allt i hemmet, och när vår son kom, som nu är 15 månader, så vart de inte bättre. Har varit borta från sonen i 3 dagar som max, annars har ja alltid haft med mig honom, jag har vart hemma med honom, och tagit hand om huset och hunden, och alltid haft mat på bordet när han kommit hem, men allt var till förgäves när han berättade att han inte har älskat mig sen innan jul.

Nu har jag hittat en lägenhet till mig (och sonen varannan vecka). Det skulle vara kul att träffa någon som sitter i samma sits som jag, alla jag känner här nere är gifta eller par.

Nu vart jag ensamstående.

Innan sonen kom så var allt jättebra .Men det vände tvärt när jag blev gravid. Jag hade inte den lättaste graviditeten. Mådde dåligt och fd - sambon hade väldigt svårt att ens vilja förstå sig på att de tar mycket på en kvinna rent mentalt och fysiskt.
Det blev inte bättre därifrån. Helt plötsligt så släppte sambon allt som har med ansvar i hemmet att göra.
Så jag fick stå själv med att diska,städa,tvätta på egen hand. Detta gjorde att jag sällan kunde vila som gravid.
Vi älskade varann jättemycket. Men hade inget gemensamt.  Han var slarvig /lat . Jag är ordningssam/pigg.
Inga intressen delade vi heller.. Det var bara kärleken som fanns där.
När han blev ledsen eller osäker/arg så berättade han adlrig det för mig.Och det var orsaken till att han bara släppte och satte sig framför datorn..
Vi försökte och kämpade jättemycket i förhållandet . Men vi kom på efter ett tag att de var redan kört för ett bra tag sedan , och att gnistan försvunnit ..

Numera är jag världens lyckligaste över att ha fått en son.
Idag försöker ja se livet som en gåva och gå efter principen " du får vad du ger" ..
Jag ska kämpa allt vad jag har för att kunna ge min son bara det bästa .

Är 19 år gammal. Bor på västkusten :).

Oj, inser att jag har skrivit i den här tråden för flera år sen (2006), då var min sessa 14 månder, idag är hon en viljestark 6-åring och ja, jag är fortfarande ensamstående

I was an atheist until I realized that I am God

Och då 8 åringen ( nu 14 år) åker inte till sin pappa mer, sonen har valt det själv!

"självstående" mamma som bor i Varberg med en son på ett år :)

HEJ HEJ ALLA !! :D