Om man inte gillar diskussion...

Ja, men hur folk kommenterar ens åsikt är ju en sak, en del verkar bli sura över att det överhuvudtaget kommenteras. Att folk drar förhastade slutsatser av vad man skriver och argumenterar (eller inte ens det) helt utifrån egna tolkningar och sådant, det är irriterande.

Varför säga "Jag gillar potatismos" om ingen får fråga "tycker du om att ha hackad lök i den" eller kommentera med "du vet väl om att de flesta potatisar tillverkas av förslavade barnarbetare som sitter inspärrade i små celler under potatislandet och att det är viktigt att köpa rättvisemärkta potatisprodukter p.g.a. det"?

Om man inte vill ha någon respons, så kan man väl säga för sig själv hemma vid datorn att "Jag gillar potatismos" istället för att knackandes på tangentbordet uttrycka det på ett publikt internetforum? Jag har inget emot att folk uttrycker åsikter, jag undrar varför man gör det om man inte vill få reaktioner!

Jo. Jag bemöter inte alltid alla kommentarer och frågor på alla mina inlägg av lite olika skäl. (Oftast för att jag tänker "hmmm, det där ska jag fundera på" och sen glömmer jag bort det helt. ) Men därifrån till att bli arg och beklaga sig över att folk kommenterar och frågar är ju ett långt steg. Eller, ja, i min hjärna i alla fall. Sånt är fult. Jag förstår inte hur det relaterar till min fråga i trådstarten här, men det kanske är för att jag inte kommer på något lämpligt exempel som knyter samman de tu.

Det är gott med tomater.

Det är klart att man kan. Uppenbarligen kan man - folk gör det titt som tätt. Jag undrar varför?

Att man inte vill debattera något på djupet kan jag förstå, men de som vill ha ingen reaktion alls? Och sedan blir arg och irriterad över att det blir reaktioner?Ja, jag skulle sannerligen ifrågasätta varför någon skulle ifrågasätta det. Däremot skulle jag inte bli förvånad om folk ger sin mening i det hela och/eller frågar mer, t.ex. säger "Jag med! Vilken skiva gillar du bäst?"Men just en sådan fråga är ju, för många, hemskt intressant att försöka bena ut varför. Om du väl har gett uttryck för åsikten, blir du då arg om folk frågar om du har teorier om varför du tycker det, t.ex?Ja. Men åsiktsfrihet betyder ju inte att man måste uttrycka sin åsikt. Om det pågår en diskussion om t.ex. rosa eller blått, vad får du ut då av att i den säga "rosa är en tjejfärg" och sedan inte vilja prata mer om det? (Jag är inte direkt ilsken nu även om jag låter så, jag tycker det är intressant och då kan mina frågor verka lite mer negativa än de är. )Åhå. Jag har inte riktigt upplevt det så som du beskriver (även om jag själv ofta försöker propagera för många av de åsikter jag har, för att jag tror att de är bra åsikter. Mitt mål brukar vara att förstå vad folk menar, och att de ska förstå vad jag menar. Respekt även om man inte håller med varandra, liksom).

Dino78:

Och mitt "tomater är gott"-inlägg var bara en sådan där åsikt uttryckt bara som en lite klantig illustration, såklart. Jag var inte helt beredd på att ett helt gäng lustigkurrar skulle flamsa runt just det inlägget!

Jag tror verkligen det finns många människor som saknar kunskaper om diskussion och debatt. Annars skulle det du beskriver inte dyka upp så ofta. Till att börja med, vilket ju verkligen anknyter till trådstartern, verkar väldigt många vara oklara över varför de uttrycker sin åsikt - alltså vad målet med en viss diskussion eller debatt är, för deras skull. Det, kombinerat med en ibland absurd oförmåga att säga "Ah just, jag hade fel", eller "Åhå, det tänkte jag inte på", eller bara "Jaså, det visste jag inte! Tack för att du har vidgat mina vyer och gett mig mer fakta!", leder ofta till en i mina ögon nästan löjlig defensivitet i reaktioner på andras reaktioner.

Hehe. Jag har nog tröttnat på provokation för provokations skull, men om det finns ett mål med den är det rätt kul... Annars har jag ganska liknande inställning till diskussion - vad är mina åsikter och värderingar värda om jag inte kan pröva dem och ändra dem om de visar sig vara dåligt grundade?Yes, yes. Min signatur är mycket noggrannt vald, den sammanfattar min forumsdiskussionsinställning mycket väl.

Ja, jo, det ligger det nog något i. Jag har hittills inte sett någon bli grinig för att någon annan kommenterat med ett "Ja, bra sagt! Jag håller med helt!"

Däremot har helt oskyldiga och rimliga frågor fått negativa reaktioner från åsiktsuttryckaren, det har jag sett flera gånger. Lite mysko."Mina fördomar är det räddaste jag är om", ja... Jag är väl egentligen lika obstinat och dogmatisk i mitt eviga ifrågasättande av till och med mina egna värderingar. Kanske har man lika fel om man är en evinnerlig ifrågasättare - det är väl inte omöjligt att "Åsikter ska prövas och utvecklas"-inställningen är en bubbla och lätt fundamentalistisk i sig. Kanske har "men alla får la bara tycka som de vill"-förespråkarna rätt.

Fast om jag ifrågasätter mitt ifrågasättande håller jag mig ju fortfarande bara till min lilla glittrande bubbelvärld. Damned if I do, damned if I don't! Uj, ja, häri ligger nog mycket av problemet. Någon har redan själv föreställt sig vilken typ av ramaskri deras åsikt kan orsaka, och tolkar in det i första bästa (mot)fråga som ställs, så till den grad att "Jaså, tycker du bäst om blått?" kan tolkas som en attack...

Ah ja. Precis detta är det jag förundrar mig mest över. Okej att jag tycker det är trist om man bara har inställningen "Äh, jag bara tycker så, orkar inte förklara", och fortfarande undrar lite svagt över vad då poängen, syftet, med att ens uttrycka åsikten är, men ditt andra exempel här är verkligen den underligaste företeelsen. Faktum är att den, trots att den egentligen är raka motsatsen, nästan borde täckas av regeln om att man itne får posta "Vem bryr sig" och "Strunta i att läs då"-inlägg. Eller ja, den tangerar ju "strunta i att läs"-kategorin, faktiskt.

Nja, jag framhärdar nog i diskussionstekniksbriststeorin. I alla fall som jag har uppfattat missbruket av påhoppsskrikarförsvarsmetoden. (Såhär:)

"Påhopp" i den missbruksform vi talar om här är väl alltid menat som "Det där är ett påhopp mot mig!" - det finns väl inget missbruk om påhopp mot sak - alltså "det där är ett påhopp mot den socialistiska ideologin!" - och om ett "påhopp mot mig!"-svar dyker upp, beror det väl oftast på att den som gapar påhopp inte kan skilja mellan ett svar som attackerar sak och ett som attackerar person, och att kunna skilja på sak och person är väl fundamentalt i diskussioner och debatter?

Kan jag, på något sätt, skriva ovanstående stycke på ett mer tillkrånglat och oläsligt sätt,  tro? Jag tar gärna emot tips på hur!

Jag vet inte hur folk lyckas få det grått!

Mmm... Retorik, logik (filosofisk inriktning) och konfliktlösning (som väl i mångt och mycket är tillämpad retorik)!Ja. Och man kan inte fråga efter förtydliganden, eller tipsa om hur man kan uttrycka sig, för det tas också personligt.

Barba söt:

Ja, det blir ju helt OT där, i ditt Gbg-hotell-exempel.