"Osynligt" utomkvedshavandeskap?

Tack för era svar, skönt att få tröstekramar. Jag är i vecka 6 tror jag. Det är en konstaterad graviditet pga hormonhalten och 3 positiva gravtest. Men eftersom inte fostret sitter i livmodern utan någon annanstans är det kört för denna graviditeten. Just nu vill de som sagt avvakta för att.... ja, jag vet inte. Det är ju bra att de inte vill operera i onödan, men de vet ju nu att det är något där, sedan om det är ett utomkveds eller bara rester från moderkakan som utsöndrar hormon, det får vi se. Hur som helst så mal tankarna inom mig, om proverna visar samma resultat på måndag, vad händer då? Då måste de ju gå in och kolla var det sitter. Jag kan ju inte bära runt på graviditetsrester....

Nä, nu ska jag nanna, tack igen, skönt att höra att fler varit med om samma sak. Då är det alltså inte omöjligt att det är ett utomkveds utan magsmärtor. Just att jag inte hade ont i magen gjorde att läkarna hade svårt att tro det. Men blodproverna och övriga symptom visar tydligt på det.

Det är troligen rester från ett missfall! Tack för era fortsatta svar. Jag har varit så rädd och orolig, jag hatar att opereras ( blir sjuk av narkosen ). Blöder som en gris nu men hormonvärdet har i alla fall sjunkit, det kommer att fortsätta kontrollera mig tills värdet är mindre än 5. Sitter hemma och spelar dataspel nu, äter godis och myser.

Kram alla vänliga som vill hjälpa till!

Nej, värdena är höga igen! Nu blir det nog operation!!!!

Nu verkar det vara ett utomkveds i alla fall..... Hjälp, jag vill inte. Ska in i eftermiddag och kommer troligen att få ligga över helgen. TRÅKIGT, jag mår ju bra ju. SKIIIIT!!!!

Är tillbaks.... ena äggledaren bortopererad, ett 7 veckors foster satt fast. Opererades via mitt gamla kejsarsnitt eftersom en titthålsop. var för riskfylld i detta fall. Något gick fel och såret öppnade sig efter op. Blödde mängder från buken, var övertygad om att jag skulle dö! Massor av sköterskor och läkare över mig, konstaterar att något är fel, sövs ner en gång till för att åter öppnas upp. Det enda jag tänker på är att jag inte vill dö, det sista jag tänker på är min mans och lille sons ansikten innan jag åter somnar. Vaknar igen, har fått en blodtransfusion, förlorade nästan 1 liter blod, de kärl som hade öppnat sig är slutna. Jag lever. Blir jättesjuk efter op tror jag skall op. igen , men slipper efter en smärtsam röntgen av buken, en 3:e op. Mår illa och spyr, det skär som knivar i såret. Äter nästan ingenting under veckan på sjukhus, proppas full med starka smärtstillande, penicilliner, dropp. En infektion rasar i kroppen. Får efter den värsta veckan i mitt liv äntligen komma hem till min familj, börjar äta och leva igen. JAg är så lycklig att jag överlevde. Jag var så rädd. Nu är alla värden bra och jag kan gå upprätt och gå på toaletten. Tänk att bli så glad för det. En sån skitsak.

Jag lever!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Om vi ska försöka få fler barn har vi rekommenderats IVF, men vi får se hur det blir. JAg vill vara säker på att min kropp är stark. Vi längtar efter fler barn, men jag är rädd för fler ingrepp i kroppen.

Nu vet ni hur det gick, jag lever! ( Och läker... )