Vad är ett änglabarn?

En intressant fråga
När mina barn dog för 7 resp 6 år sedan var det inte alls så vanligt med termen änglabarn. Dessutom har jag ingen känsla av att den uteslutande användes för barn som dött i magen eller strax därefteråt utan även större barn som dött blev änglabarn. För mig har det varit en benämning på vad barnet blvit mer än en beskrivning av vad som hänt.
Själv säger jag sällan änglabarn då jag inte tror att mina barn blivit änglar och då känns det lite fel för mig. Himlabarn däremot kan jag säga för det är där jag tror de lever idag.

När det gäller att man förskönar håller jag nog inte riktigt med dig. Jag skulle nog förr använda termen "att skona". Man skonar både sig själv och andra.

Det finns få lika effektiva konversations-stoppare som " ... jo, Victor, min döda pojk". De flesta vet inte alls vad de ska säga och knappt vart de ska ta vägen. Ordet död har en otrolig förmåga att få folk att börja flacka med blicken och desperat leta efter andra samtalsämnen. Tar man det lite försiktigt istället och säger "när vi förlorade Victor..." brukar de flesta fixa att höra det och kunna prata vidare - om det eller annat.

Sedan är det som du säger - det är fel och inte fult att ett barn dör och visst är det lätt att tycka att man istället ska prata om döda spädbarn. I teorin kan jag hålla med. I verkligheten vet jag hur avgrundsont det kan göra att säga "mitt döda barn". Det handlar inte om att försköna utan om att lyckas hantera den mardröm man befinner sig i.

Döden skrämmer mig inte, jag har inget svårt alls att prata om den, vare sig allmänt eller i samband med mina barn. Men ofta när jag säger just att Wilhelmina och Victor är döda påminns jag om att jag måste leva resten av mitt liv utan dem och det är inte alltid jag orkar ta in den verkligheten.