Ni som är/var "ensambarn"
Jag är ensambarn och jag saknade aldrig syskon som barn. Nu när jag är vuxen däremot kan jag känna att det skulle ha varit roligt att ha syskon.
Vi åkte alltid på husvagnssemestrar och var vi än kom hittade jag snabbt kompisar och då var jag ändå väldigt blyg av mig. När jag blev lite äldre fick jag ofta ta med en kompis.
Jag har precis fått uppleva lyckan att själv bli mamma och i dagsläget vill jag inte ha fler barn. Innan jag fick min lilla tjej kände jag en saknad i mitt liv, saknad efter barn. Den saknaden finns ju inte längre och för mig är det ofattbart hur jag ska kunna älska ett till barn lika mycket som jag älskar min dotter. Alla kompisar som har flera barn säger att det självklart går att älska alla sina barn, och kanske ändrar jag mig en vacker dag.
Men som det känns nu kommer min tjej bli ensambarn! 
