Ni som är/var "ensambarn"
Jag och min sambo har en underbar liten dotter, som vi älskar över allt annat. Hon är det allra bästa som har hänt oss. Nu är det dock så att ingen av oss är sugna på att skaffa fler barn - i alla fall inte just nu. Kanske vi vill senare, kanske inte. Men just nu känns det bara jobbigt när folk i omgivningen tjatar om fler barn.
Vi funderar dock mycket på hur det kommer vara för vår dotter att eventuellt växa upp utan syskon. Det kan kännas som om man gör fel mot henne - ja, jag kan ha ganska dåligt samvete över detta. Samtidigt ska man ju så klart skaffa barn för att man vill ha barn, inte för att ens barn ska få en "lekkamrat".
Hur var det för er som växte upp utan syskon? För- och nackdelar? Var ni typ sura
på era föräldrar? Vill gärna höra allt om detta från er!