• Amorella

    Ni som är/var "ensambarn"

    Jag och min sambo har en underbar liten dotter, som vi älskar över allt annat. Hon är det allra bästa som har hänt oss. Nu är det dock så att ingen av oss är sugna på att skaffa fler barn - i alla fall inte just nu. Kanske vi vill senare, kanske inte. Men just nu känns det bara jobbigt när folk i omgivningen tjatar om fler barn.

    Vi funderar dock mycket på hur det kommer vara för vår dotter att eventuellt växa upp utan syskon. Det kan kännas som om man gör fel mot henne - ja, jag kan ha ganska dåligt samvete över detta. Samtidigt ska man ju så klart skaffa barn för att man vill ha barn, inte för att ens barn ska få en "lekkamrat".

    Hur var det för er som växte upp utan syskon? För- och nackdelar? Var ni typ sura på era föräldrar? Vill gärna höra allt om detta från er!

  • Svar på tråden Ni som är/var "ensambarn"
  • Pyretsmamma

    Jag har 4 halvsyskon som alla hade flyttat hemifrån när jag kom till... Så jag har växt upp som ensambarn, kan man väl säga... Jag vill inte att min dotter ska växa upp ensam, vill snarare skaffa ett syskon så fort som möjligt... Inte för att jag har fått några men av att växa upp själv, man har ju kompisar. Men det hade varit trevligt med ett syskon hemma... MEN man ska absolut inte skaffa barn pga det!!! Det är inte rätt mot något av barnen. Er dotter kommer säkert att få det bra ändå, men senare kanske hon kommer att önska sig ett syskon. Eller så bryr hon sig inte, kan bli hur som helst...

  • mymlan2

    Jag var ensambarn och minns att jag gärna ville ha en liten bror..Mina föräldrar tyckte iallafall att det räckte med en:(
    Min man har en yngre syster. När vi träffades var vi överens om att vi skulle ha två, att det inte var så bra att växa upp själv. Nu är det fyra år mellan våra pojkar och de har verkligen kul ihop.
    Känner att det kan vara bra för ett barn att inte behöva ha en förälder hängande över sig hela tiden utan få leva lite själv och då underlättar det att alltid ha någon även om inga kompisar finns just för stunden.

  • Yessi79

    Min sambo är ensambarn och han säger att det var helt ok. Har kompisar som också är ensambarn. Har adrig hört något negativt från de jag känner.
    Vi har också en dotter (snart 10 mån). Vi vill just nu inte heller skaffa syskon. Tycker att man ska göra det som känns bäst och inte för att man tror att ens barn blir en bättre människa eller får en bättre uppväxt pga syskon.
    Bara min åsikt!

  • Panna82

    Hej! Här är ett ensambarn.

    Du undrar om jag var sur på mina föräldrar. Ibland var jag lite arg på dem för att jag inte hade något syskon att leka med när alla kompisar var bortresta. Men det var ytterst sällan.

    Jag njöt till fullo över att få all uppmärksamhet. Min sambo brukar reta mig för att jag är så bortskämd och van att få som jag vill

    Jag är inte så himla säker på att jag vill ha fler än ett barn heller.

    Tror absolut inte att ensambarn skulle "lida" mer än barn med syskon.

    Är också trött på folk som tjatar om fler barn. Redan när sonen var en månad började folk tjata... Jobbigt.

  • Grisen81

    Jag är ensam barn och tyckte ofta det var tråkigt att vara ensam och var ofta avundsjuk på mina kompisar för det kändes som "alla" hade syskon utom jag.  Kan än idag tycka det är trist att inte ha något syskon. Därför bestämde jag att jag med alla medel absolut inte bara skaffa ett barn själv.  Så fick jag tvillingar så det har ju ordnat sig!!
    Jag kan inte råda dej, mer än att man ska ju inte skaffa ett till barn om man inte vill ha ett till. Din dotter kommer vara lycklig ändå. Mitt liv är inte dåligt eller fattigt för det!! Tänk kanske bara lite extra på att ta med en kompis till henne om ni reser bort och så. Är rätt trist att bara vara med sina föräldrar då kommer jag ihåg....
    Jag märker att jag vill helst bestämma allt här hemma nu, tror det beror på att jag var ensam barn och är van att inte behöva tävla om något.. Lite bortskämd är man kanske


    tvilling morsa
  • Amorella

    Ja, det är precis det jag tänker på! Vi älskar att resa och hur kul är det att vara ensam med sina föräldrar när man är bortrest i flera veckor? T.o.m. sova i samma hotellrum kanske.

    Sedan är det ju ändå ingen garanti att syskom verkligen trivs med varandra. Min sambo har en lillebror och de hade det jättejobbigt när de var små. Kunde absolut inte hålla sams eller någonting. Nu står de däremot varandra jättenära. Medan jagn som stod mina två syskon nära när jag var litenn inte har någon kontakt alls med dem idag...

    Svååårt...

  • Butterfly

    Exakt så där funderade jag fram och tillbaka när vår dotter var runt året. Nu är hon två och vi känner båda att vi vill ha ett barn till. Men om ett par år kanske. Ge det tid. Om ett par år kanske ni oxå vill ha fler. Om inte så kan ni väl ta med er en kompis till er dotter på era resor etc. Det löser sig alltid.

    Men är det det att ni inte vill ha fler barn eller att ni inte vill ha småbarnstiden igen? Vi är eg inte så sugna på småbarnstiden igen men vet att om tio år vill vi verkligen ha två barn xå det är bara att ta sig igenom då.

  • Grisen81

    mina pojkar är enäggs och har redan super kul ihop. De är ju precis samma ålder oxå så det är skoj!!! Jag får se något jag aldrig fick uppleva..deras närhet och glädje. 
    Men klart ni inte ska skaffa ett till när ni inte har lust.


    tvilling morsa
  • Emeraldy

    Jag är ensambarn och jag saknade aldrig syskon som barn. Nu när jag är vuxen däremot kan jag känna att det skulle ha varit roligt att ha syskon.

    Vi åkte alltid på husvagnssemestrar och var vi än kom hittade jag snabbt kompisar och då var jag ändå väldigt blyg av mig. När jag blev lite äldre fick jag ofta ta med en kompis.

    Jag har precis fått uppleva lyckan att själv bli mamma och i dagsläget vill jag inte ha fler barn. Innan jag fick min lilla tjej kände jag en saknad i mitt liv, saknad efter barn. Den saknaden finns ju inte längre och för mig är det ofattbart hur jag ska kunna älska ett till barn lika mycket som jag älskar min dotter. Alla kompisar som har flera barn säger att det självklart går att älska alla sina barn, och kanske ändrar jag mig en vacker dag.

    Men som det känns nu kommer min tjej bli ensambarn!

  • Jossebell

    jag fick en bror när jag var 9 år vilket jag då inte var så glad över men han och jag har stått varandra mycket när och när våra föräldrar sedan "gick bort" 1994 resp 2003 så har vi haft ovärdelig hjälp av varandra. Livet hade varit bra mycket jobbigare om det inte funnits en bror att dela vissa beslut med

Svar på tråden Ni som är/var "ensambarn"