Ni som är/var "ensambarn"

vi har båda växt upp som ensambarn och är fullkomligt överens om att åtminstone själva ha två barn. som liten tjatade jag jämt om syskon och jag kan ärligt säga att jag nu i vuxen ålder ibland är riktigt avundsjuk på de som har syskon. det är inte samma sak som kompisar, även om syskonförhållanden också kan vara ansträngda så är det ändå en gemensam grund man alltid har ihop.

det har ingenting med bortskämdhet att göra (sånt handlar enbart om uppfostran!) utan att ha nån som man delar erfarenheter och barndom med vi vill ge vår son och syskonet/syskonen.