Ni som är/var "ensambarn"

Jag mådde ganska dåligt under nästan hela graviditeten. För mig var det 9 månader då jag var ett vrak pga illamående m.m. Sedan var förlossningen jobbig (fick en partiell sfinkter) och också tiden efteråt då jag var rätt deppig. Nu är vår tjej över året och vi kan äntligen börja upptäcka saker tillsammans, resa och leva på ett helt annat sätt. Att då börja om från början igen känns rätt jobbigt...

Sedan det som Emeraldy skriver - hur ska jag kunna älska ett barn till lika mycket som min dotter? Ibland tänker jag motsatsen - hur kommer det nya barnet påverka kärleken till min dotter? Men så tänker ju många och jag vet att det i så fall löser sig.

Så det är en kombination av många olika faktorer. Samtidigt skulle det vara helt underbart att ha en gosig liten baby igen...

Amorella: förstår dina tankar med förlossning mm.. jag förlorade massa blod under förlossningen och 1 månad efter. Gjorde 2 skrapningar och var så trött.. var ingen rolig tid..bara deppigt!!Det vill jag absolut inte uppleva igen och kan bli så avundsjuk för nästan alla säger att det var SÅÅÅ MYSIGT första tiden.. va!!var det?? inte för mig....hrrmmm..

Så jag tror inte heller jag vågar mig på en till..men jag har ju två nu ändå.

Fast lite kan jag känna en "revansch-lust" ibland - att göra det en gång till bara för att få uppleva den där underbara förlossningen och supermysiga första tiden som alla pratar om... Men det är ju inte heller en anledning till att skaffa ett till barn...

Så "praktiskt" att få två på samma gång ändå...

Amorella: ja det är ju mera chans att allt går bättre för dej med barn nr.2. men låt det mogna fram man vet aldrig hur man tänker nästa år.

Det som är lite stressande också är ju att jag inte precis är så ung heller (35...) och vi fick jobba på länge innan lilltjejen kom till. Så även om vi bestämmer oss för ett syskon om ett år eller två, så kanske det inte blir något.

Jag tycker att det är bra för barnen med syskon. Det ár iallafall min erfarenhet. Alla ensambarn jag kännt har varit sâ himla bortskämda och egoistiska. Det märktes sâ tydligt när jag var liten och hemma hos kompisar, de som inte hade syskon var de som inte ville lâna ut sina leksaker.

Jag skaffade syskon snabbt till min pojke just för att jag inte ville ha ett sânt barn:)
Jag har själv 2 syskon och skulle aldrig velat vara själv, tjatade t.o.m. om flera syskon.

Föräldrarna skulle ju varit som hökar över mig, o vad tyst och trist det hade varit. T.o.m. trâkigt o inte ha nâgon att brâka med ju. Nej jag tycker lite synd om ensambarn, och sen när föräldrarna blir gamla sâ fâr de allt ansvar själva.

Jag hade nog skaffat ett barn till även om jag inte varit sâ sugen, om inte för ens egen skull sâ för barnets.

bebben elias mamma: vilket påhopp på oss ensambarn

Jag hoppas verkligen inte att folk ser mig som bortskämd och egoistisk! Har du stött på såna barn har det väl snarare med deras föräldrars uppfostran att göra, än att de är just ensambarn?! Jag menar, nog finns det "skitungar" bland de som har syskon också?!

Tyckte det var en ganska snäv generalisering...

Dessutom har jag som jag skrev tidigare aldrig saknat syskon. I mitt hem var det definitivt inte tyst och trist eftersom både mina föräldrar och jag alltid haft många vänner. Och även om det var bara vi i familjen så upplevde jag det aldrig som tråkigt!

jag är oxå ensambarn och det har aldrig vart några problem. Det är ju det jag är van vid Har liksom inget att jämföra med.

Visst kan man nån gång ibland ha saknat ett syskon men inget som jag brukade/brukar tänka på.

Så jag tycker absolut inte man ska skaffa ett syskon bara för barnets skull!

Jag har också bekanta som är ensambarn eller sladdbarn som är väldigt socialt kompetenta m.m., så det med att vår tjej ska bli bortskämd är jag inte det minsta orolig över. Och det finns ju ingen garanti att barnen har bra kontakt med föräldrarna eller varandra i vuxen ålder heller. Nej, det känns verkligen inte som något skäl att skaffa flera barn - inte för mig. Sedan kommer vår tjej att gå på dagis och där lära sig samspelet med andra barn. Om hon blir "ensambarn" kommer vi göra allt för att peppa henne att ha många kompisar omkring sig, kanske idrotta o.s.v.

Jag vill ju att eventuella syskon ska vara välkomna för sin egen skull - inte bara för att min dotter ska få ett syskon. Och just nu är jag inte så sugen på det.

Helt fel att man måste vara egoistisk för att man är ensambarn!!