Jag velar själv fram och tillbaka mellan att tro på salgrutor och att inte tro på dem, så calle eller någon annan kan kanske hjälpa mig att resonera kring det här:
För fem år sedan flyttade jag till min nuvarande boningsort och min makes hus. Jag har inte brytt mig om elledningar, vattenledningar, källor och vattenflöden och ingen har alltså berättat för mig var det t.ex. finns ytliga flöden, källor eller ledningar som grävts ner innan jag flyttade in. För ca tre år sedan började jag och maken tala om slagrutor en dag. Jag var mycket skeptisk när han hävdade att en gammal gubbe lärt honom att gå med koppartrådar när han var liten och att det faktiskt funkade. Till slut tvingade jag maken att böja till koppartrådar och visa mig. Han började med att gå mot en vattenledning han själv varit med och grävt ner, men misslyckades helt.
Om slagrutan styrs av ens egna förväntningar och ofrivilliga muskelspänningar så borde han väl ha lyckats? Han förväntade ju sig att lyckas och visste exakt var ledningen gick?
Jag provade mycket skeptisk på samma ledning med den skillnaden att jag bara visste på ca fem meter när var ledningen låg. Ändå fick jag utslag precis över ledningen (maken bekräftade och stod bakom mig utom synhåll för mig när jag gick med slagrutan). Jag kunde inte tro det och provade många gånger, också med slutna ögon och fick alltid utslag. Det är iofs inte speciellt vetenskapligt, kroppen visste ju antagligen var jag befann mig trots att jag blundade och jag kunde kanske ha uppfattat ledningens läge genom makens beteende när han gick med slagrutan.
Maken uppmanade mig att prova på andra ställen där han visste att det gick elledningar och ytliga vattenflöden och jag var noga med att inte titta på honom. Speciellt tydligt minns jag att jag fick utslag på ett ställe och blev ifrågasatt av maken. Han hävdade att det var fel och undrade om jag inte borde ha fått utslag tre meter längre fram. Jag provade igen med samma resultat, utslag tre meter för "tidigt", d.v.s. tre meter före den nergrävda elledningen. Borde jag inte ha blivit påverkad av maken och fått utslag längre fram när jag provade igen om det nu är så att allt handlar om våra förväntningar på att få utslag? Han berättade ju var elledningen gick?
Efter ett tag kom maken på att det går ett ytligt vattenflöde precis där jag fått utslag. Det är förstås möjligt att han konstruerade det i efterhand för att han ville att jag skulle ha rätt, men det förklarar inte hur det kommer sig att svärfar som känner till landet bättre än sin son och som inte var närvarande när jag gick med slagrutan pekade ut vattenflödets läge till den plats där jag fått utslag. Svärfar borde veta eftersom han byggt och grävt en del just i det området även om det var länge sedan.
Som en utmaning berättade svärfar att det finns en liten källa under en större uthusbyggnad och att han vet exakt var under golvet källan finns. Min make kände inte till det och svärfar var inte själv närvarande när jag letade efter källan. Genom att gå genom byggnaden från två olika håll (och några till som kontroll) hittade jag en punkt som jag trodde var källans läge. Både jag och min make lade noga på minnet var jag trodde att källan låg, men undvek att markera stället med föremål eller annat för att inte påverka svärfar. Svärfar pekade senare ut källans läge till den plats som jag fått fram med hjälp av slagrutan.
Är det en slump att jag hittade källan så exakt? Eller har källan ändå blivit utpekad för mig trots att jag knappt varit inne i uthusbyggnaden tidigare? Och hur kan då alla som kunnat visa mig källan ha glömt att de visat mig den plus att jag glömt det själv också?
Jag vet inte vad jag ska tro, men något måste jag ju tro eftersom jag ju får utslag på slagruta. Jag tror inte att koppartrådarna är magiska utan bara att de fungerar som förstärkare av utslaget som kommer från mig själv. Med andra ord borde jag väl tro att jag omedvetet känner av saker i marken, hur konstigt jag än själv tycker att det låter.
Undrar om det finns någon forskning på t.ex. hur djur i torra områden gör när de bestämmer sig för var de ska gräva efter vatten? Gräver de var som helst eller känner de av att vissa ställen är mer lönsamma att gräva på? Eller är det fråga om nedärvd kunskap om vattnets läge i djurets område så att t.ex. en elefant på helt ny mark obeträdd av dess förfäder inte har någon känsla för var vattnet finns? Om djur har någon sorts förmåga att känna av saker i jorden, kan inte vi människor ha det också?