extacy

jag glömmer aldrig när jag å pojkvännen hade käkat E å knaprat tjack hela helgen å min dotter(då 2½år)kom hem från sin pappa på söndagen.när jag öppnade dörren å hon stod där med sina rådjursögon å hade längtat efter mej hela helgen..Där stod jag-hennes egen mamma-bakEad med kolsvarta ögon och helt väck i skallen.Den ångesten var inte att leka med kan jag tala om..
Som tur är har jag slutat med allt detdär sen x antal år sen men vissa saker glömmer man aldrig!!(både bra å dåliga minnen)
idag kan jag sätta på techno eller goa å lyssna på när jag städar tex utan att det gör mej nåt,men i början när jag hörde musiken fick jag sånt sug att jag var tvungen att stänga av!!
Reptilhjärnan glömmer aldrig..

anonym (been there)
Usch vad hemskt det måste varit, mitt sug har faktiskt försvunnit nu sen jag skrev den här tråden, kanske var tvungen att skriva och se själv hur idiotiskt det är för att fatta.

Jag ser det som så, jag har haft roliga stunder och dansat lååånga nätter, men nu är det över, jag har mina små underbara underverk :):)
och inget går upp mot det

Kram

Oj, tack... Shit vad den här tråden fick mitt, om än för tillfället ganska avlägsna, sug att gå över. Usch... Det där med ens älskade barn... ångesten... svarta ögon... besvikelsen... otryggheten... Åh nej, aldrig mer. Aldrig mer... Herregud jag blir tårögd... Hur har jag ens kunnat sakna skiten. Usch... Tack.

idiblon:
Ja mitt försvann också bara rakt av,
Kan vara bra att ha en sån här tråd och gå ion och läsa varje gång man får upp ett sug, så försvinner det säkert varje gång.

Kram på er alla

Det är klart att suget kommer tillbaka jag råder dig att gå till NA i förebyggande syften...du kan även gå in på www.kris.a.se och se var det finns en förening nära dig.
det ordnar sig alltid det bästa du kan göra är att prata av dig.

hejsan! jag började med droger i tidig older då jag var barn...
jag var missbrukare i rätt många år,
jag har inga barn, jag är helt drog fri har inget sug nu,när jag får det är det bara att tänka framåt i livet...så att det ej kommer tillbaka,
jag har varit på familjehem, o behandlingshem, ingen hitt,kan jag lova.

när jag var barn, blev jag vuxen tidigt nu är jag 20år, o jag o min smbo försöker skaffa barn, men vi tror mina hormoner har stannat, de kan de göra om man börjat tidigt,
jag har left färdigt ungdomslivet. känner mig gammal, o så.

lycka till

Jag käkade E 2-3 dagar i veckan i flera år, samt rökte hasch varje dag.
E var min absoluta favoritdrog och jag älskade livet jag levde med droger, techno och fest varje dag.
Nu har jag varit drogfri i 3½ år, men gud vad jag längtar ibland efter att få släppa loss.
Jag har till och med gått så långt att jag har planerat en E kväll men en av mina bästa vänner, men det har aldrig lämnat planeringsstadiet...tack och lov.
men suget finns där och kommer oftare i vissa perioder.
Hade jag inte träffat min sambo hade jag säkert pundat vidare än idag.
Men man får tänka på avisarna och allt det dåliga när suget kommer, och det går att ta sig förbi det även om det är svårt, jävligt svårt.

Jag tror att suget alltid kommer finnas där ibland. Jag knaprade också E ett tag när jag bodde utomlands och visst kan jag tänka tillbaka och sakna den tiden och tillståndet man var i. Att få komma bort och slippa känna, saknar personen som E gjorde mig till. MEN då tänker jag på hur man var dagen efter. Ett vrak, darrandes, svettandes, kunde inte äta och pupiller stora som klot. Och nu har jag en underbar dotter och man behöver bara titta på henne och inse att man har det så mycket bättre nu i verkligheten Men jag kan erkänna att jag inte vet vad jag skulle göra om jag blev erbjuden E. Jag tror och hoppas, är nog rätt säker på att jag skulle tacka nej, men man vet aldrig. Kanske skulle den "vackra" bilden av E komma upp i huvudet. Man får påminna sig om baksidorna och dessutom se till att man inte skaffar sig kontakterna så att man kan fixa drogen. jag känner absolut ingen här som kan fixa och så ska det förbli Den tiden är förbi och livet är så mycket bättre nu, även om det inte alls är lika roligt

 
För mig var det snart 10 år sedan jag gick på min sista Rave fest & var E ad. Det har tagit mig 10 i terapi & 4 barn senare för att förstå vilken jävla sjuk värld det igentligen var.
Alla var så sjukt borta i huvudet, alla hade sex med alla, alla älskade alla, man gorde saker som man idag inte ens orkar tänka på. DÅ tyckte man att det var livet. Idag när man är mamma så kan man inte annat än få tok ångest när man tänker på att ens barn kanske får reda på hur deras mamma betett sig.

Det går inte en dag utan att jag tänker på allt som hände under dom "rave" åren 94-98, & jag är så fruktansvärt överlycklig att jag lever idag & har 4 friska barn.

Jag skulle verkligen velat haft dom åren o gorda faktiskt. Man hade kul ett tag men sen började jakten på mera för att inte tända av..... började man göra det så var det bara att käka lugnande för att inte få ångest som satt i flera dagar. Blåsorna som gorde att man inte kunde äta , nojjorna som gorde att man knappt vågade prata i telefonen. mm mm Nej fy fasen för att uppleva det igen.

Jag kommer ihåg en sak speciellt under den tiden. Vi var på Docklands som vanligt & där gick det en gravid tjej med magen i vädret & var E ad... Då tänkte man inte på det utan tyckte bara det var gulligt att hon dansade omkring där med magen i vädret. Men nu förstår ni, jag kan börja lipa bara jag tänker på det. VARFÖR SA INGEN NÅGONTING????? sjukt!

 

Har inga barn, men förstår precis hur du känner. var ett par år sedan jag tog div, och har sedan den sista gången inte gjort det, förens nu i sommar. Kände bara att det var så jävla rätt!
Jag och min sambo delade, det var sommar, solen sken, vi är askära å bara går runt på rosa moln.

Nu lär det ta ett jävla tag innan nästa gång, om det ens blir någon nästa gång. tror inte det, inte som det känns nu.

Däremot vet både jag och min sambo, att en speciell sak skall vi ta igen innan vi bli gamla, det kan vara i tid allt ifrån till i helgen, tills om 15-20 år!

Näe jag vet inte vad jag svamlar om,
men som ngn anna sa. Låt dig suktas osv, begäret är ju stort när man vet att eventuellt går detta att få tag på, men om man bara kommit över det att "det finns faktiskt inget nu...".. då kommer man av sej lite.

lycka till!

Jag har själv aldrig provat droger, men jag blir väldigt glad att den här tråden verkar ha påverkat de flesta att inte ge efter för suget. Jag är nämligen en av de personer som vuxit upp med missbrukande föräldrar och en sådan uppväxt önskar jag ingen. All cred till alla er som slutat och som inte ger efter när suget kommer tillbaka!!!

Jag har me käkat E. De va när jag träffade min nuvarande pojkvän som jag testade o började. Han hade hållt på några år innan vi träffats... Vi höll på nåt år, men sen (tur i oturen) så började han må psykiskt dåligt. Vi la av tillsammans. e nu drog fria sedan nästan två år tillbaka. Har en kompis som fortfande håller på. e glad att vi tillsammans kunde sluta!Ibland kommer suget =(
Effekterna av detta är att min pojkvän går till en psykolog o äter tabletter för sin depression =( Det gör att man tänker till när suget kommer...

Kan oxå tillägga att jag blev fruktansvärt depprimerad av E. Så jag har som ett komliment till terapin ätit antideppressiv medicin & ibland lugnande i snart 10 år .

Min läkare har berättat att det Exacy gör är att förstöra serotenin halten i hjärnan & blir det förstörd så blir du i värsta fall en zombie för resten av ditt liv, som varken har förmåga att känna glädje eller sorg. Detta var vad som hände mig. Kommer få äta dessa mediciner förmodligen restan av mitt liv. Så frågar man mig om det var värt det, så blir svaret NEJ.

WIctoria

Nej e ledsen att min pojke gjorde de så pass länge, eller överhuvudtaget. Han mår riktigt dåligt ibland. Kan vara riktigt jobbigt, jag vet inte va jag ska göra. vill bara hjälpa han!

Vet inte riktigt vad du kan göra för din pojkvän mer än att prata prata prata. Men det största ansvaret ligger hos honom att gå vidare..... jag vet att det är fruktansvärt svårt, varje liten grej som påminner en om "den tiden" triggar igång en ångest attack. Jag försöker undvika alla dom sakerna som tex musiken,ställerna,kläderna ja allt som har med det att göra för att ha en chans att må bra. Nu har jag ju levt med detta ett tag & terapin har hjälpt mig oerhört mycket. Jag kan tex idag åka till Nacka (där rave stället Docklands låg) utan att få värsta panik ångesten. Detta hade varit helt omöjligt för några år sedan.

Terapin kommer hjälpa din kille, men tar lång tid.men ge inte upp.

w

Ja vi får hoppas de. Han har gått där ca 1,5 år nu.
ibland kommer han in i perioder då de e riktigt jobbigt!
Ibland när vi festar blir han sugen, fast han vill lixom ändå absolut inte göra nåt. tur e ju de!!
O vi pratar mycke om de när de behövs, de e skönt att vi kan göra de...