Vill bli sambo snart, men pojkvän vill vänta. Vad gör man?

Ska inte tjata, kan nog bara bli värre. Men känns ändå som jag vill ta upp frågan igen så han ärligt kan säga om han vill bli sambo eller inte. Det är jag värd att veta tycker jag.

Får väl tålmodigt vänta

TS,
Om ni har ett uttalat seriöst förhållande så tycker jag absolut att du är värd att veta vad han har för syn på samboskap. Mycket handlar ju om hur man lägger fram det. Uttrycker du dig "fel" så kan det låta som tjat och gnäll och det är ju inte riktigt lyckat.
Däremot så kan ni ju diskutera rent generellt hur ni vill att er framtida boendesituation ska se ut.

Och sedan får du ju inte glömma att det är två viljor som måste kompromissa. Han kanske är nöjd med att bo själv och inte är mogen att bli sambo ännu. Tyvärr får du nog bara bita ihop och längta till den dag ni flyttar ihop.

Japp jag ska bita ihop, men önskar att vi kunde prata om det mer som två vuxna. Känns som han hugger alt blir tyst direkt när jag nämner det.

hur tar jag upp det på bästa sätt då?

Hur många ggr har du dragit upp det med killen ? Klart har du pratat om det många ggr förstår jag att han blir disträ efter ett tag då han sagt att han inte är redo än.

Har tagit upp det på allvar 1-2 gånger och sedan hintat lite om det och skämtat rätt mycket om att "när du flyttar till min stad"...

Jag hade också blivit trött på snacket om jag gjort klart för dig att jag vill vänta.

Anonym,
Jo, det hade nog jag också gjort, Men samtidigt tycker jag nog att HAN bör se att det är viktigt för TS att ta upp saken. En kompromiss gäller ju för båda parter.

Oavsett vad det gäller så är det ju lite taskigt att hugga eller knipa ihop när den ena vill prata om något. Bara för att samtalsämnet inte passa TS' pojkvän... Kanske borde han inse att TS blir nöjd om hon iaf får respons.

TS, hur seriösa är ni? pratar ni om framtiden i övrigt?

Vi pratar just nu om att vi vill resa tillsammans om något halvår, men det är väl det enda.

Han pratar mycket om att "när jag får barn" osv så han vill ju hela den biten, samt köpa hus iframtiden osv. Men vi pratar inte om OSS liksom. Känns stelt att göra det nu när han bara tycker jag tjatar och så. Vet inte hur jag ska komma förbi detta?!
Är nog jag som är lite feg också kanske som inte tar upp saker om framtiden med honom på ett mer vuxet sätt.

LillaLinan;
Men hörru...Vaddå "tiden börjar ju trots allt ticka iväg"
Tjejen är ju bara 25 år för guds skull. Dom har så mycket tid.

Jag är närmare 30 och har en pojkvän sedan drygt 1 år. Till en början var jag jättesugen på att flytta ihop men han stretade emot.

Tack och lov säger jag nu, vi har det alldeles fantastiskt på varsitt håll och jag har ingen brådska att flytta ihop trots att jag är galen i honom.

TS, låt det inte bli en fix idé, det kan skita sig i längden.

Och sedan skulle jag ändå vilja säga att det ofta lönar sig att vänta lite innan man tar dessa stora steg. Men ändå TS, jag förstår dig.

TS, kanske du ska lägga dessa tankar på is ett tag. Gå inte och fundera på bästa sättet att prata om det, låt samtalsämnet komma naturligt.

Eller vänta tills han snuddar vid ämnet, så att han åtminstone är beredd.

Som jag skrev i förra inlägget, jag tror inte att ni förlorar på att vänta. Eller hur ser du på det hela?

Nej om jag ska vara helt ärlig så tror jag inte att vi förlorar ett dugg på det. Ibland önskar jag att jag var yngre eller att tiden kunde stoppas, för helt ärligt så trivs jag som det är nu och med att bo ensam och ses på helgerna osv.

Men det som gör mig lite rädd är ju att man inte vet hur det blir när man är sambo, efter att han bara setts på helgerna. Därför är det på ett sätt bättre att flöytta ihoop tidigt så man vet om det funkar eller inte.

Det andra som gör mig så stressad är att alla mina vänner frågar om när vi ska förlova oss, bli sambo etc och det är jobbigt.

Tycker att du skall lyssna på honom av hans erfarenheter för det e ju så man kan funka så bra tills man flyttar ihop.

Sen detta med familj och barn vem vill inte ha det men tycker att ni kanske skall ge detta lite tid också genom att bo tillsammans ett halvår år tillsammans så ni känner att det funkar å slipper detta tråkiga att flytta isär osv

Lägg ut din profil på Spraydate med skylten "jag flyttar ihop med den förste som anmäler intresse!" och berätta det för honom...

Nä kanske inte riktigt så, men låt honom veta att han inte är oersättlig om han inte kan ta er på allvar snart. Det finns många fiskar i havet...

Haha nej så tänker jag inte göra. Jag tar oss på allvar och jag hoppas han också gör det.
Jag hoppas att han menar att vi kan bli sambo juni nästa år, eller börja tala om det då, det är ju inte så lång tid kvar

Kejo: va jag menar är att om TS nu stannar i förhållandet, kanske inte blir ngt å det först ter sej om 2 år då är hon 27. kanske är man då så less på förhållande att man bara vill va själv och vips är man över 30 och singel medan alla andra är mammor. Kanske låter knäppt men jag satsar aldrig på ngt jag inte ser skulle kunna leda ngnstans och efter 10 mån. tycker jag man vet någorlunda i vart fall

LillaLinan,
Ha ha, jo jag förstår vad du menade även om jag inte riktigt håller med.
Det där med åldern är skit samma, man kan vara 20 lika väl som 40 när man träffar den man tror sig vilja spendera livet med. Kärlek är lika jobbigt och underbart i alla åldrar. Jag tycker mao inte att hon slösar bort sina gyllene år

i vissa fall kanske 10 månader är lite, beroende på situation. Jag håller med om att man borde kanske veta åt vilket håll det barkar efter 10 månader men jag skulle tänka mig noga för innan jag fattade livsavgörande beslut efter så kort tid.

Men det är ju det du skriver som jag har försökt komma fram till med TS, om de är seriösa eller ej. och de verkar de ju vara, så jag tror att boendefrågan kommer att lösa sig.

TS, det finns inga garantier i kärlek och förhållanden. Ett förhållande kan behöva mogna innan man tar nästa steg, i detta fall flytta ihop. Om ni blir sambo för tidigt så kan ju förhållandet raseras av den orsaken. Det är tråkigt att vara förnuftig när det är så mycket känslor inblandade men ibland kan det vara bäst i långa loppet...

Och det verkar ju inte som om han är redo, så det är nog inte mycket du kan göra. Annat än att ta vara på all den tid ni har tillsammans.

Ska försöka att inte tänka på det så mycket. Är det meningen att det ska bli han och jag så kommer vi att bo många år tillsammans.
Ska verkligen se till att vi har det bra NU.

Flyttade ihop m min kille då jag var 17 (1999) , vi hade varit tillsammans i ett år då. jag flyttade till hans kommun. Det gick jättebra, fick mga nya vänner. Hade kvar gamla åxå.

hösten 2004 köpte vi ett hus i min hemkommun, då var vår son 6mån.

Så även om du flyttar till honom nu (i juni) så kan du ändå komma tillbaka till hemkommunen så småningom.

jag saknar tom hans hemkommun, men det kan ju vara för att jag bodde där mellan att jag var 17-22. Känner mig mer hemma där. Vem vet kankse flyttar vi tillbaka ngn gång.

Ha det så mysigt som sambos så småningom, till dess ha det jättebra som särbos, inte helt fel det heller kanske.

Kram Kristina.